[PRS] Dragon Fantasy & Emma07

Han log emot henne återigen.
"Ingen orsak." Det var något som sade honom att det var väl värt att följa den här kvinnan, men han kunde inte sätta fingret på varför. Men det var värt att undersöka. Han vände sig om för att gå in på till sovrummet. Jorum strök längs hans ben, och utan att han egentligen tänkte på det strök han vargen över ryggen, över den något raggiga men mjuka pälsen. Han gick in i sovrummet, drog av sig kläderna och kröp in under täcket.

Efter ett långt härligt bad kröp Eira ner bland fällarna i sängen. Det var underbart att vara ren, varm, mätt och ligga i en mjuk säng igen medans en brasa sprakade. Hon visste inte hur mycket hon saknat det tills hon åter fick det.
Inte långt där efter faller hon tungt till sömns med ett leende på läpparna, hon visste att detta var hennes lyckodag.

Han vaknade nästa morgon, och efter en blick ut igenom fönstret såg han att det var knapp gryning. Han klev ur sängen och drog på sig kläderna av linnetyg. Det första han gjorde var att gå ut i köket för att ställa fram frukost vilket han fuskade inte alls, nädå. Den enda som kunde laga mat i hans familj var Sigyn. Därefter gick han till smedjan för att välja ut några dolkar och några olika svärd, och tog med dem till köket och lade ut dem på bordet, intill gröten, för att Eira skulle få välja sitt vapen.

Eira vaknade någon timme senare och sträckte vällustigt på sig. Det var så härligt att sova ut, vara ren och varm och känna den goda doften av gröt sprida sig genom huset.
Hon klädde på sig de nya kläderna, ett par byxor och en läst hängande skjorta. Hon band om brösten och drog på sig de nya skorna. Hon borstade igenom håret och gick sedan ut till Loke som var i köket. Hon kände sig så mycket finare nu, med rena kläder och vara ren hela hon.
"God morgon" ler hon och hennes blick faller sedan på svärden och dolkarna. Hon fingrade försiktigt på dem, nästan varsamt innan hon satte sig till bords och såg frågande på honom.

Han ler tillbaka, där han satt vid bordet. Han var hungrig, och hade precis börjat äta när hon kom.
"God morgon." Han såg hur hon betraktade vapnen, så han tog till orda igen. "Du får välja det vapen du vill börja träna med. Jag tänkte att vi först bara ser hur mycket du kan, och sedan går igenom litet", förklarade han.

Eira nickade och tog en skål med gröt, det var underbart att åter ha mat och kunna äta sig mätt.
"Jag vet inte hur besviken du kommer bli på mig i mina kunskaper." sa hon något bekymrat även om hon log. Hon visste inte vad han förväntade sig, förvisso var hon dotter till en berömd krigare men mer än så var det inte. Hon hade sett på när de tränat och då hon var liten hade hon och Joar lekt med träsvärd. Hon visste tekniken i alla fall, trodde hon.

"Alla är dåliga innan de lär sig", sade han med ett litet leende. Till skillnad från sin bror hade han litet mer tålamod - Tor kunde tröttna väldigt snabbt ibland. Tor skulle komma senare, då Loke skulle berätta om deras resa.
Även om Loke hade något bättre tålamod, så var han ändå något sträng lärare, ibland. De skulle träna med riktiga svärd, som inte var välslipade men inte heller oslipade, vilket han ansåg fick henne att förstå mer hur mycket kraft hon behövde, och hon fick känna tyngden på rätt sätt, vilket blev fel om man hade dem inlindade.

"Det har du rätt i, men bara så du är medveten om det. Krogslagsmål klarar jag av, men det andra har jag inte provat på så mycket." log hon och åt upp sin gröt, hon tog påfyllning åter innan hon var klar.
Då hon var klar tog hon tag i ett av svärden och kände på det. Hon hade rätt grepp, vilket syntes att hon inte var fullt så ovan som det kanske först tycktes.
"Hur ska de kännas för att de ska vara bra?" frågar hon och provar ett nytt.

"Det måste vara balanserat vid din hand, men sen är det du som bestämmer hur det ska kännas", förklarade han. Han var nyfiken på om hon skulle välja ett slagsvärd eller ett snabbare och smidigare. Själv slogs han på med snabba drag och vighet och utnyttjade det istället för kraft och styrka, såsom hans bror. Sen att han använde magi om han var illa ute var en annan sak.

Hon nickade koncentrerat och vägde svärdet i handen. Hon visste att hon var stark, men inte i jämförelse hur stark vissa män kunde bli. Att utnyttja sin styrka i annat i att slåss verkade dumt och riskabelt.
"Detta" sa hon slutligen leende och visade vilket hon valt.