HP-roll [PRS]

"Ehm, en Honungsöl till mig iallafall", svarade jag henne och kastade en blick på de andra.
"Två Honungsölar till oss", svarade Andy för både honom och Violet.
"Honugsöl till mig med", pep Aleisha och hennes hand kröp över till min. Madam Rosmerta kilade iväg med våra beställningar. Aleisha kramade min högerhand och jag kastade undrande en blick på henne. Hon log stort och strök en brun hårlock bakom örat.
"Vad ska ni göra på jullovet?" frågade hon och vände sig mot Violet och Andy.
"Vara hemma", muttrade Violet. Jag hade lagt märke till hennes bitterhet under hela tiden hon varit i närheten av Aleisha. Jag höjde på ögonbrynen och lade armen runt Aleisha, vars leende blev ännu större. Violet däremot stelnade, men slappnade av lika snabbt som hennes axlar spännts.
Hon är väl seriöst inte svartsjuk?
"Jag ska nog också vara hemma", berättade Andy och Violet vände sig leende mot honom, men passade på att blänga på mig. "Och hälsa på Vi."
"Du då, Jaden?" undrade Aleisha och strök med tummen över min hand.
"Eh, jag ska väl vara hemma antar jag och så kommer hela släkten över jul och nyår", mumlade jag.
Aleisha nickade.
"Jag ska åka med mamma och pappa och åka mugglarskidor", förklarade hon. "Mamma känner en mugglarfamilj", lade hon till med en blick på Andy. Violets ansiktsuttryck mulnade genasy.
Hon är alltså svartsjuk.
Jag kunde inte låta bli att småskratta. Att hon seriöst var svartsjuk på Aleisha var ju totalt skrattretande.
Aleisha och Andy var totalt inne i att diskutera mugglarskidor, så det var bara Violet som gav mig en konstig blick.

Uppenbarligen tävlade mugglarna på skidor och jag rynkade förvirrat på pannan och förstod inte alls nöjet med att åka runt på två brädor med stavar. Då var väl ändå quidditch en mycket mer givande sport, även om jag inte ens var intresserad av sport över lag. Det värmde i bröstkorgen när Andy sa att han skulle hälsa på mig på lovet.
"Vi kanske ska testa det på lovet vi med Vi?" Jag skakade bort tankarna och kollade på Andy.
"Testa vad?" Undrade jag som inte hade lyssnat senaste minuten fördjupad i mina egna tankar.
"Skidor så klart." Sa han glatt och mottog glada blickar från Aleisha. Jag mötte Jadens min och han satt och småskrattade och det kändes som att det var riktat mot mig.
Nej nu fick jag skärpa mig. Ta vad som är ditt Violet. Jag mosade fram ett leende.
"Vill ni gåtill honey dukes en sväng innan vi går tillbaka?" Undrade jag.
"Ja jag vill köpa lite chokladgrodor." Sa Jaden och kollade på de andra.
"Åh...Pumpapastej." Andy drömde sig bort och smaskade.
"Åh jag älskar också pumpapastej." Aleisha viftade med ögonfransarna och jag bet mig i läppen.
"Chokladgrodor låter bra." Log jag mot Jaden.
Aleshia gav mig en brinnande blick som kunde döda och jag blängde tillbaka men vi log båda för att hålla masken. Jag kunde i ögonvrån urskilja hur Andy och Jaden slängde förströdda blickar på varandra för att de uppebarligen märkte stämningen mellan oss.
Honongsölenblev serverad.

Jag och Andy växlade undrande blickar om dilemmat som pågick mellan Aleisha och Violet. De hade någon sorts staring contest, då de båda blängde på varandra. Konstigt nog lyckades de behålla sina leenden och jag fick en idé. Andy såg ut att tänka samma sak, då han bet sig i läppen och harklade sig.
"Alltså..."
Han fick genast de båda flickornas uppmärksamhet.
"Jag behöver berätta något, eller rättare sagt, jag och Jaden måste berätta en sak för er..." Violet såg ut som att hon tyckte att vi var dumma i huvudet, hon kanske visste vad vi hade i kikarn ändå, medan Aleisha såg misstänksam ut. Jag var tvungen att bita mig hårt i kinden för att inte skratta och en smak av järn fyllde munnen.
"Vi är tillsammans", hasplade Andy ur sig tillsist och hans röst darrade av skratt. Tydligen hade Violet inte anat någonting då hennes haka bokstavligen nuddade bordet. Alesiha kastade en mörk blick på Violet.
"Jag stöttar erat förhållande hundra procent", pep hon och Violet fick forfarande inte fram ett ord.
Jag vågade inte säga något i tron om att jag skulle avslöja oss, så jag harklade mig och reste mig upp.
"Kom", sade jag så mjukt som möjligt till Andy och vi kramade varandras händer. Violet och Aleisha stirrade misstroget på våra händer och följde efter oss till Honeydukes.
"Vad vill du ha, hjärtat?" frågade jag Andy och drog med honom till en hylla plockgodis.

"Vad vill du ha, hjärtat?" Frågade Jaden Andy och drog honom ifrån oss. Jag skakade av skratt åt hur töntiga de var. Aleisha å andra sidan kollade förbryllat efter dem och sedan på mig.
"Ja, det där tog en oväntad vändning." Pep hon och plockade på sig lite kolakarameller från hyllan närmast dörren.
"De skämtar." Sa jag hånfullt tillslut då jag inte kunde hålla mig längre. I samma sekund kom Andy och Jaden hand i hand tillbaka mot oss och jag började skratta högt.
"Jag ska gå och betala nu, puss älskling." Sa Andy och släppte honom. Jaden gav honom en puss på kinden och jag vek mig dubbel när jag såg hur Andy inte kunde hålla masken utan skrattade så han skakade när han gick mot kassan.
"Ni är så dumma" Skrattade jag och Aleisha började försöka hänga med genom att skratta lite stelt.

Vi lämnade Honey Dukes för att sakta gå upp mot slottet igen och under tiden berättade Andy och Jaden för Aleisha om kärleksdrycken stackars Andy råkade ut för.
"Det var så underbart, ja var helt såld på Jaden alltså. Nu i efterhand så vill jag kräkas på honom." Andy lär dramatisk och vi skrattade
"Tack kompis." Sa Jaden och skakade skrattandes på huvudet. Jag snubblade efter lite och såg hur Aleisha tog armkrok med Jaden och Andy och hon suckade.
"Vet ni, jag tror jag fått en annan uppfattning av slytherinare idag." Sa hon och Andy fnissade.
"Vad hade du förväntat dig?" Frågade han och Aleisha kollade upp på honom.
"Jag vet inte, inte att du skulle vara så snäll iallafall, jag menar. Jag har sett dig förut men du ser alltid sådär macho ut, alltså på ett bra, snyggt sätt!" Hon pladdrade och jag svalde och bet ihop.
"Tack antar jag!" Flinade Andy. Jaden sa inte så mycket, det verkade inte som att han brydde sig om att hans tjej hängde pÅ MIN Andy.
"Jag är iskall, känn." Aleisha drog av handsken och lade handen mot Andys kind och plötsligt slog det slint i mitt huvud av svartsjuka. Jag stannade till och plockade upp en näve snö som jag kramade till en boll och drämde den i ryggen på den påträngande bruden.
"HÅLL. DIG. TILL. JADEN." Utropade jag. Aleisha skrek till då hon fick snö i kappan.

Även om det inte var så värst kul egentligen, kunde jag inte hålla mig från att frusta av skratt när en snöboll drämde till i Aleishas rygg. Aleisha skrek till när snön kom in i hennes kappa och hon vände sig ilsket om mot Violet, som såg alldeles förbannad ut. Hon gillade obviously Andy, och någonstans långt ner gjorde det lite ont ändå. Aleisha kramade en egen snöboll och ett snöbollskrig bröt ut mellan dem och båda skrek förolämpningar åt varandra. Andy började också skratta och han armbågade mig - omedvetet hårt - i sidan.
"Kom så går vi in, kompis", småskrattade han. "Och låter tjejerna ha sitt egna bråk."
Jag log med honom och vi hakade armkrok.
"Fortfarande tillsammans?" skrattade jag och Andy nickade entusiastiskt. Vi började gapskratta åt ingenting och vi staplade lutande på varandra in i Stora Salen. Det var fortfarande inte så många i Salen, men de få som var där stirrade undrande på oss, vilket fick oss att tokfnissa ännu mer, men när en viss Draco Malfoy kom in med Violet efter sig tystnade vi. Violet hade frusna tårar på sina kinder och hennes ögon var rödgråtna. Både hennes och hennes brors käkar hårdnade genast av synen av mig och Andy. Med snabba kliv var Draco Malfoy framme vid oss.
"Vad har ni gjort, Westhope och Woodley?" väste han och jag kunde känna hans andedräkt farligt nära mig. Hans andedräkt luktade stark min och den blandades av en lukt av parfym och hårvax.
"Skulle du vara närmare skulle vi kyssas", muttrade jag surt.

Jag väntade mig inte att Aleisha argt skulle plocka upp en egen snöböll och förklara krig, men så blev det. Och det sårade mig att se hur Andy och Jaden bara gick.
"Du håller dig ju inte undan från Jaden!" Utropade hon och drämde tillbaka en snöboll. Jag hade så gärna velat ta fram staven men med risk för Umbridge och inkvisitor gänget så tog jag inte risken. Jag undvek en till boll.
"Jag hade honom redan innan dig!" Vrålade jag och sparkade snö mot henne, hon stampade fram mot mig.
"Ni Malfoys ser visst allting som en tävling! Jaden förtjänar bättre!" Hon spottade på mig.
"och VEM är du att avgöra det?" Jag puttade bak henne,hon puttade tillbaka.
"Och OM nu Jaden förtjänar bättre hur kommer det sig att du måste hänga över Andy som en lopphög?!" Jag puttade henne hårt igen. Hon tog i och slog mig hårt med knytnäven i ansiktet och jag vek mig med handen för kinden.
"Förstår du inte Malfoy! Du tror att du är så bra och snygg för att du kommer från en rik familj. Men vet du vad? Du är usel, grotesk och din familj är smuts! SMUTS! Och slår vad med hela mitt liv om att du slickar ändan på Du-vet-vem, du är säker dödsätare du med. Likaså din inkompetenta bror. Jaden tycker inte om dig, och det gör inte Andy heller för den delen, det skulle vilken idiot som helst märka!" Aleisha skrek och sparkade till mig som jag föll ned på marken igen när jag precis rest mig. Jag staplade upp på benen utan att få luft och skrek rakt ut. Det hon hade sagt tog hårt i mig och jag ville neka till allt men det var ju sant. Allt.
"FÖRSVINN SLYNA!" Jag letade efter min stav, blind av sorg och ilska men snubblade och bröt ut i storgråt.
Aleisha försvann in och jag frustade ut gråten och hulkade.

"Fan ta dig.." Huttrade jag ut och drog in ett rosslande andetag.
"FAN TA ALLT!" Jag skrek ut och min röst skar sig när jag föll ihop igen.
"VI! Vi vad hände??" Jag kände en hand på ryggen och insåg att det var Dracos röst. Jag skrek till igen och det skar sig. Draco kastade sig snabbt ned framför mig och tvingade mig in i en kram.
"HEJ DU... VI.. VIOLET... Schhh... jag är här nu..." Han försökte desperat fånga min uppmärksamhet medan han strök mitt hår. Jag snyftade in i hans kappa och det tog flera minuter innan jag lugnade ner mig. Stackars Draco fick sitta ute i kylan utan vinterkläder, men han klagade inte en enda gång. Snyftningarna avtog och jag harklade mig och hostade lite. Draco tog tag i mina axlar och höll mig framför honom.
"Vi, vad hände?" Frågade han allvarligt. Nej det här var löjligt, han skulle bara retas.
"Inget viktigt." Svarde jag kort.
"Berätta." Fortsatte han och jag var imponerad över att han inte låtit elak än.

Jag funderade en sekund innan jag öppnade munnen igen.
"Du vet att jag sa att jag gillade Jaden?" Jag kollade på min bror som rynkade pannan.
"Jaden?" Frågade han igen. Men gud, jag hade redan berättat detta en gång.
"Ja, Jaden Woodley i Ravenclaw." Sa jag och Draco nickade helt pltösligt när det slog honom.
"Jo, han har skaffat en flickvän och..." Draco klappade mig på axeln.
"Åh nej..." Sa han i ett dåligt försök att låta medlidande.
"Nej du förstår inte... det är inte det som gjorde mig upprörd. Utan... Jag har under senaste tiden börjat falla för Andy." Jag avbröt en sekund.
"Åh nej..." Draco upprepade sig och denna gång lät det allvarligt.
"Jo och, den där bitchen som Jaden dejtar har börjat kladda på Andy också, och Jaden säger inte ifrån ens och Andy gör inte det minsta motstånd från det..." Min röst skar sig och Draco kramade mig igen.
"Och... jag började bråka med henne nu och hon sa... sa att jag inte var värd någonting, att jag var ful och vår familj är smuts... och att vi skulle bli dödsätare och..." Jag snyftade hejvilt:
"Schhh... Vi, Jag har ju sagt att du inte får ta åt dig..." Tröstade han och jag nickade in i jackan.
"Men gjorde inte Jaden och Andy något åt det?" Han höll mig framför sg igen och jag kollade på honom med stora tårdränkta ögon och skakade på huvudet.
"De bara gick." Viskade jag nedbrutet.
Han bet ihop käkarna stelt.
"Kom, följ med." Han drog upp mig på fötterna och torkade bort mina tårar med handen varefter han började gå in mot stora salen.

Jag följde efter med svidande ögon. Vad skulle han göra nu? Han stegade rakt mot Jaden och Andy, de stelnade till och kollade på varandra och Draco sa något och de båda killarna kollade bak på mig. Jag vände på klacken och skyndade ut från stora salen med tårar rinnandes igen som jag dolde för andra som gick förbi.

"Fatatr ni hur myclet ni har sårat henne?!" Fräste Malfoy. Andy, som var längre än oss båda, såg ut att krympa några centimeter.
"Vad har vi gjort?" frågade han.
"Ni behövde väl inte bara gå iväg, era idioter! Och så kanske ni borde förstå att hon har kä-" När den äldre Malfoyen höll på att försäga sig, snäste han bara att vi skulle låta Violet vara och att han tog femtio poäng från Ravenclaw, vilket fick mig att genast protestera.
"Du, Malfoy! Man kan inte dra av poäng från prefekter!" Ropade jag åt hans försvinnande rygg. Jag gav Andy ett halvhjärtat leende innan jag vinkade hejdå åt honom.
Idag hade Dumbledores Armé det sista mötet innan jul.

Jag skyndade mig till Vid Behov-rummet, där de flesta redan samlats.
"Woodley", hälsade Potter och jag nickade till svar, oekade inte säga något. "Du kan ställa dig mitt emot din syster, är det okej? Vi ska duellera." Jag ryckte på axlarna, inte för att jag ville duellera mot Jade, men ändå.
"Visst". Jag skyndade mig över till Jade och vi stirrade awkwardly på varandra.
"Ni kan börja!" Ropade Potter och jag och Jade gjorde en såndär buging.
"Expelliarmus!" ropade jag och hennes trollstav flög iväg.
"Stupefy!" Jades kropp stelnade till och jag höjde på ögonbrynen i seger. Jag hade tydligen snabbar reflexer, trots allt.
"Bra jobbat", sade vår 'lärare' och jag log mot honom.
När Jade sedan mödosamt reste sig upp bildade vi någon sorts gång för Ron och Hermione.

Som väntat vann Hermione duellen mot sin vän, och vi samlades sedan allihopa runt Harry Potter.
"Efter jullovet ska vi börja med Patronusbesvärjelsen," informerade han och flera applåderade.
"Men tills dess, ha ett trevligt jullov!"
Vi skingrades och började i små grupper gå till våra elevhemw uppehållsrum. Little did I know, att en viss persons blick följde mig hela tiden.

Jag gick längs en av korridorerna i fängelsehålan då jag tänkte gå tillbaka till sovsalen och lägga mig och jag övervägde om jag skulle stanna i sängen tills det var dags att åka hem om några dagar.
"Violet." Den rösten på hela skolan jag allra minst ville ha med att göra idag ljöd bakom mig i korridoren. Jag stannade till och suckade varefter jag långsamt vände mig om.
Snape öppnade munnen för att antagligen säga något otrevligt, men han stängde direkt munnen igen. Antagligen för att han noterat mitt tårdränkta ansikte och svulla ögon.
"Gör mig sällskap på en kopp te." Sa han lågmält och svepte in på sitt kontor igen. Jag svalde och förstod inte riktigt vad som hände, varför han ens artigt bjudit in mig.
Jag stegade sakta tillbaka och gick in på kontoret som var lite ljusare än vanligt och jag märkte att ljuskällan som var skarpare än alla stearinljus där inne och brasan, var en stor silverskål med ljusblå vätska i och vit skinande substans slingrade sig runt i den.
Jag stod en stund i dörröppningen och vakade Severus med blicken när han plockade fram koppar och hällde upp te i dem.
"Sitt." Sa han kort och jag stängde igen dörren varefter jag stegade fram till skrivbordet och satte mig på pallen framför.
Han lutade sig tillbaka i sin stol med sin kopp i handen.

"Sir, var det något speciellt ni ville? J...jag skulle nog helst vilja lägga mig." Frågade jag kvavt och med skakig röst.
Min gudfar studerade mig med ett oläsbart uttryck.
"Du vet att du inte döljer ditt missnöje speciellt lyckat?" Han drack lite ur koppen utan att bryta blicken, jag tog min egen kopp och snörvlade lite.
"Det är inget viktigt..." Svarade jag och kände vilken lugnande effekt teet hade i kroppen.
"Nåväl, jag hällde lite lugnande ingredienser i teet. Ditt upprörda uttryck går inte att ta fel på." Sa han och knäppte händerna framför sig på bordet.
"Tack Sir." Jag klämde fram ett litet leende och han nickade en gång långsamt.
"Severus...inom familjens radie av öron."
"Ja visst, självklart." Svarade jag och funderade över vad haken med detta samtal var egentligen. Han hade aldrig varit den bästa på att kallprata.
"Jag har märkt att du halkat efter i trolldryck mer än vanligt så jag har fixat fram dessa böcker åt dig. Du borde ha en chans att klara GET provet om du läser under lovet." Han sköt fram böckerna mot mig och jag kände en liten lättnad i bröstet.
"På allvar?" Jag kollade upp på honom med hopp i blicken.

"Han har bestämt sig." Sa den kroknästa mannen helt plötsligt och svepte bak sitt axellånga hår.
"V...va?" Flämtade jag för jag förstod direkt vem han syftade på.
"Han vill märka dig och din bror." Sa han lågmält och väntade på min reaktion. Jag lade som reflex snabbt min högra hand över min vänstra handled och svalde.
"Va? Nej... Varför?" Jag viskade fram orden då min röst inte räckte till och jag kände återigen hur tårarna trängde fram, men jag kunde inte känna de vanliga panik känslorna. Antagligen på grund av teet.
"Jag kan inte berätta mer än att det kommer ske inför nästa skolår." Seriöst? Var det allt? Han kunde ju inte släppa A bomben men inte B?
"Vet Draco om det?" Frågade jag hastigt. Han skakade segt på huvudet och det ryckte lite i hans undre ögonlock.
"Nej, du får berätta det för honom. Han har en tendens att skapa drama när det kommer från mig. Men var försiktig, det här kan få er dödade om ni blir överhörda." Sa han med en dödligt seriös min. Jaha. Där var haken.

När jag passerade professor Snapes fängelsehålor kunde jag höra honom prata lågmält med någon. Denna någon var tydligen Violet; jag kunde skymta hennes figur genom fönstret i dörren.
Jag visste att det var otroligt fel att tjuvlyssna, men jag kunde inte låta bli. Det kändes som om det var viktigt när Snape faktiskt pratade med sin guddotter.
"Han har bestämt sig", mullrade rösten som tillhörde Snape. Han uttalade 'han' extra tydligt.
Vadå Han? Pratar de om... Voldemort!? Jag trodde seriöst att det bara handlade om att han skulle hjälpa henne med trolldryckskonst då jag antog att Violet gett upp mig och Andy.
"V...va?" Violets röst var alldeles skräckslagen och då var det lätt bekräftat. Hon hade inte varit rädd om de hade pratat om hennes far. Eller, jag hoppas det iallfall.
"Han vill märka dig och din bror", sade Snape ännu mer lågmält.
Det tog mig några sekunder att bearbeta allt. Märka? Som i vadå?
Jag försökte tänka på alla sorts tecken som en Dödsätare förknippades med, och sedan slog det mig: Mörkrets märke. Jag hade i tänkande stund inte lagt märke till att konversationen avslutats, så först när de sköt in stolarna kom jag tillbaka till verklighet och började småspringa så tyst som möjligt i korridoren. Dörren öppnades och jag saktade ner aningen då det skulle ha sett misstänksamt ut och jag sprang. När dörren skjutits upp och Violet tassat mot sina sovsalar kunde jag känna Snapes skarpa, svarta ögon borra sig in i min rygg.

Jag hade snabbt och nervöst druckit upp mitt te och avrundat samtalet för att med hjärtat i halsen tassat ut från kontoret. Väl i sovsalen tog det inte mer än två minuter innan jag låg i sängen med tankarna flödande som ett enda vimmel.

Daphne väckte mig tidigt morgonen därpå och jag grymtade och frågade vad som försiggick då vi var lediga de två sista dagarna från all skolarbete.
"Vakna då. Andy vill dig något." Jag grymtade och drog täcket över huvudet en sekund och övervägde att vägra prata med honom men mitt undermedvetna fick mig att istället kasta bort täcket och stega nedför trappan i pyjamasen. Jag höll på att krocka rakt in i honom då han stod nedanför trappen precis och jag tvärstannade så mitt långa hår svepte över mitt ansikte.
"Vad?"Jag orkade inte få fram mitt vanliga väsande utan lät istället förströdd och ledsen. Mina tankar snubblade långsamt bak till gårdagen och alla dess händelser, men speciellt till vad Severus sagt. Jag ska bli märkt. Jag måste berätta detta för Draco idag.
"Vi, jag är så ledsen! Jag lirkade ur Aleisha allt hon sa till dig igår och jag är så ledsen att jag inte var där och skyddade dig." Han såg bestört ut och det var rätt åt honom. Jag vände mig om och började gå tillbaka upp för att byta om men planerna ändrades när Andy desperat efter en förlåtelse följde mig upp till sovsalen.
"Andy låt mig vara." Sa jag svagt.
"Nej jag kan inte gå ett helt lov medveten om att du hatar mig." Sa Andy med nu ett irriterat ansiktsuttryck. Jag började plocka fram kläder och ignorerade honom,men inte medvetet då jag istället funderade på vad jag skulle säga till min bror.
"Violet!" Andy grep tag i mina axlar och tryckte upp mig mot väggen, han gav mig en ledsen min varefter han pressade sina läppar mot mina.
Jag kände hur det började brännas bakom ögonlocken och tårarna trängde fram igen. Varför var jag så känslig helt plötsligt. Han flyttade sina läppar och placerade dem istället till min panna som han mjukt pussade. Jag snörvlade till.
"Andy, du kan inte vara med mig något mer." Kvävde jag fram och harklade mig. Han skrynklade ögonbrynen.
"Men vad pratar du om?" Han var förvirrad.
"Jag är ledsen men jag ka..." Jag duckade under hans grepp och började plocka med kläderna igen.
"Nu är du bara dum, du vet att jag inte någonsin kommer sluta vara med dig." Andy verkade upprorisk när jag kollade upp.