Drömmar och illusioner

potterflicka ♥♥♥ Varsågod och tack ♥♥

Detta kapitel var sorgligt men så bra ♥ :'( Jag känner mig som Lone just nu! Det känns verkligen som det! Fortsätt!!!

You can't destroy Lorke!

Btw, du är HELTfantastisk! Du äger så mycket! Asså om jag kunde skriva som du...

Rasmus potter: Haha, ja det blev lite dystert.
♥
Isabelle Granger: Åh, vem vet vad som händer med Lorke.
Du skriver MYCKET bättre än mig.


Kapitel 17 [ Lærke ]


Nästa morgon stod Lærke framför spegeln. Hon såg trött ut, men hon brydde sig inte om det. Istället sa hon högt till sig själv:
- Jag är så fin idag, så det är inte sant...
Hon log falskt, men sedan blängde hon på sin spegelbild. Lærke stirrade på sig själv, och sedan sparkade hon spontant sönder spegeln. Hon hörde sin pappa ropa:
- Lærke, vad händer!?
- Inte ett skit, ropade Lærke ilsket tillbaka.

I skolan hände något som gav Lærke en släng av panik. Hon kunde ständigt se hur Oscar tittade på henne, ibland snällt och ibland lite lömskt. Hon tänkte oroligt:
Okej, Anja har sagt det till honom.
Han kommer komma fram till dig.
Och?
Han kommer bjuda dig.
Nä.
Jo, han gillar dig.
Jag gillar inte honom.
Vem gillar du då?
Lærke tänkte efter. Det kändes som om hon närsomhelst skulle explodera inombords, och insåg snart att hon inte kunde slippa undan Oscar. Hon skulle göra ett val; gå fram till Oscar, charma honom och bli bjuden på balen. Eller så skulle hon gå fram till Oscar, och ge honom en diss.

På eftermiddagen under lunchtimmen så kastade Oscar en lite nervös blick på henne. Lærke försökte vara lugn, men paniken kom genast; hon sprang hastigt in till matsalen och ställde sig i kön.
Maten var äcklig och smakade en blandning av rutten fisk och djupfryst lever. Alla var trots det i matsalen och åt, mer eller mindre. Lærke pillade oroligt på sitt hår och kände sig mer och mer obekväm för varje sekund. Det blev ännu mer obehagligt när Oscar satte sig mitt emot henne.

[ Lone ]


Lone frågade en mattant:
- Vad är det här?
- Bry dig inte om det, sade mattanten surt och slevade på en stor portion på Lones tallrik.
Lone suckade, och hon gjorde en ansats att gå framåt, men hennes ben rörde sig inte. Hon visste inte vad som var värst; att höra samtalet eller att se personerna det rörde sig om.
Oscar ifrån hennes klass, med de fina bruna ögonen satt med Lærke. Lone kunde höra honom fråga, lite nervöst:
- Alltså, jag vet ju att... Eller, Anja ifrån din klass vet du... Hon sa att du hade sagt att du trodde att du skulle bli bjuden av mig och sånt...
- Bjuden? frågade Lærke oförstående.
Lone svalde och kände hur hennes inre frös till is. Oscar fortsatte:
- Alltså, ja, du vet...
- Nej, jag vet inte, sa Lærke.
- På balen. Så jag undrar... Hehe...
- Ja?
- Vill du gå på balen med mig?
Lone såg att det inte bara var hon som lyssnade. Alla elever, även mattanterna lyssnade. Det var helt tyst, utom alla hållna andetag. Lærke skrattade elakt och sa stolt:
- Nej, jag ska gå med Lone.

Awwwww! She Said it! YAAAAAAAAAY! Parteh!!!

Kapitel 18 [ Lærke ]


Det var kallt ute, men trots det satt båda två ute. Lærke tyckte att Lone inte såg klok ut, men hon sa inte det. Hon visste att Lone inte skulle ta illa upp, men hon ville göra kvällen till något bra. Musiken hördes ifrån matsalen där det var fullproppat med folk; Lærke och Lone satt utanför på en parkbänk. Lone bröt tystnaden med:
- Vart köpte du din klänning?
Lærke skrattade och sa:
- Du låter som Anja.
Lone log brett och Lærke sa:
- Den är specialgjord.
- Aha... Jo, min med. Eller, jag gjorde den på syslöjden i sexan, men då var den för stor...
Lærke blev förvånad; Lones klänning var inte perfekt ( några sömmar hade gått upp på axeln ) men annars var den helt okej. Lone flinade och sa:
- Jag vet vad du tänker.
- Jaså? skrattade Lærke.
- Jag vet att klänningen är ful, men...
- Jag gillar den.
Lone höjde på ena ögonbrynet och sa förbryllat:
- Ärligt?
- Mm, sa Lærke och tittade Lone i ögonen.
- Du är fin i utsläppt hår också.
- Tack.
Det blev en stel tystnad igen. Lærke hade hittat en grönblå klänning utan axelband, men hon hade bestämt sig för att inte göra något särskilt med frisyren. Hon sa stillsamt:
- Jag trodde aldrig att jag skulle få gå på balen.
- Nu är du här i alla fall, sa Lone.
- Ja. Med dig.
Lone sa tyst:
- Jag har något till dig.
- Åhåå...
Lone fumlade fram en liten blå ask och gav den till Lærke, som direkt öppnade dne. Hon tittade storögt på ringen i och sa:
- Är det... Ringen jag såg i affären?
- Ja. Jag tänkte att det var en bra... Avskedspresent, du vet.
Lærke log mot Lone, och hon fick ett leende tillbaka. Lærke sa tyst:
- Jag älskar dig.


Epilog [ Lone ]


Lone satt på perrongen och väntade otåligt. Det kändes som om det var tusen år sedan Lærke hade suttit med Lone på bänken under balen. Lone hade svårt att tänka sig att Lærke skulle komma igen, hon skulle faktiskt få se Lærke i ögonen. Ett tåg stannade, och Lone tittade förväntansfullt på det. Snart insåg hon att det var fel tåg.

Fem minuter senare pep hennes mobil till, och Lone tittade på sms:et:

Var är du?

Hon svarade snabbt:

Jag är ungefär vid kiosken.

Lite längre bor på tågstationen fanns det en kiosk, och Lone var ungefär trehundra meter bort. Plötsligt såg hon en hand som vinkade till henne, och Lone fick nästan en chock. Lærke hade längre hår än någonsin och hade inget smink på sig. När hon var framme vid Lone så sa hon direkt:
- Jag trodde att jag drömt när jag kom tillbaka.
- Kommit tillbaka...? sa Lone undrande.
- Ja, alltså bort från Köpenhamn.
- Åh. Jag trodde att du hade varit en illusion.
- Vad är det?
Lone log och sa:
- Strunt i det. Vill du ha glass?
- Aldrig i livet. Godis är bättre.
- Visst. Jag bjuder!
Lærke nickade och tillsammans gick de mot kiosken. Lone såg att Lærke hade på sig ringen, och kände på sig att det skulle bli en härlig aprilvecka med Lærke.






Då är jag alltså klar med '' Drömmar och illusioner ''. Jag kan direkt börja berätta om varför jag skrev den; jag vet att det finns så många som inte vågar berätta om deras egentliga läggning, och man ska stå för den man är. Jag har tagit inspiration ifrån '' Fucking Åmål '' och särskilt från en av karaktärerna därifrån. Lærke liknar Elin ifrån Fucking Åmål vilket märks rätt mycket. Man fick se det mesta från Lærkes perspektiv, mest för att då fick man se hur hon upptäckte sin identitet; Lone var nog ganska säker innan på att hon var lesbisk. Jag tycker att det har gått väldigt bra med den här berättelsen, och jag har varit så tacksam för alla kommentarer jag fått, och det är dem osm har fått mig att skriva på. Jag ger er ett litet extra tack, för utan ni som har läst och kommenterat så skulle jag aldrig ens skrivit tre kapitel. Så, vad tyckte ni som läste? Var den bra eller dålig? Motivera gärna så vet jag vad som kan bli bättre och vad som var bra. Vad tyckte ni om storyn? Jag vill väldigt gärna se vad ni tyckte om den.

De flesta som har läst den här vet ju att jag håller på med två andra berättelser, men jag länkar dem i alla fall:

Den döda fågeln: http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=36301&page=8#p2365763

Den vita frun:
http://www.mugglarportalen.se/#forum.php?topic=36628&page=2#p2366780

MEN NEJ FÖRFAN SLUTA INTE :'( JAG KOMMER SAKNA DEN HÄR BERÄTTELSEN SJUKT MYCKET! Asså seriöst. Du är så modig också för du vågar skriva om homosexualitet. Det är något udda att göra det, och att vara udda gör väldigt många berättelser asbra♥ och du har lyckats sjukt bra med detta, jag älskar dina beskrivningar, karaktärer mm och jag säger bara en sak till; Jag älskar dina berättelser.

Nej!!! DU FÅR INTE SLUTA! Jag gillar att du skriver om att man kan vara homosexuell!

Rasmus pottervi får väl tjata på henne att göra em till om killar som är kära eller nåt

aa

Vem vet vad jag skriver.