Mån barnet

Nu kommer det allra sista kapitlet på denna Novell Men fortsättningen kommer snart. Jag kommer lägga upp en länk till den när jag har lagt ut den. Fast nu ska ni få det sista kapitlet


Kapitel 15

Nyår kom och gick, dagarna fram tills det var dags att åka tillbaka till Rellos kom närmare och närmare. Under lovet så hände det knappt ingenting alls, jag satt mest och sms med kompisarna. Fast bara några dagar innan av resan till Rellos, så blev en ung tjej nästan mördad. Hon lass in på sjukhuset allvarlig skadad. Så då fick jag inte ens gå utanför huset knappt för Tom, så då blev det ännu tråkigare. Den sjunde januari lämnade Tom mig vid tåget, han stannade inte för han var tvungen att jobba. Så jag tog min väska och började leta efter de andra. Efter en liten stund så såg jag Afrodite. När tåget skulle avgå så hade vi fortfarande inte hittat någon av de andra. Så vi bestämde att vi skulle ta en tur igenom tåget och se om vi hittade dem där i stället. I andra vagnen som vi letade i så hittade vi dem.
”Så vad har ni gjort under lovet?” frågade Ashen oss efter en stund när vi hade varit tysta.
”Jag har varit inlåst i huset tack vare av att en tjej nästan blev dödad” sa jag.
”Varför var du inlåst?” frågade Peeta mig.
”För att Tom är polis och ville att inget skulle hända mig” sa jag och ryckte på axlarna.
Vi var framme som vanligt vid halv nio vid skolan, vi fick nya scheman.

Två veckor in i terminen så blev jag kallad till rektorn.
”God dag mss West” sa rektor Saladdin när jag kom in på hanns kontor.
Ingen sa något fören Rosalinda hade stängt dörren bakom oss.
”Så nu är det så här att ur häxorna vet att du är här” sa Saladdin.
Jag kollade på honom med en frågande blick, jag vet vilka de är men jag väntade på att han skulle fortsätta säga vad de ville.
”Och vad vill de mig?” frågade jag när ingen sa något.
”Det är det vi inte vet, men en sak vet vi och det är att de nog vill döda dig” sa han och kollade rakt på mig.
”Så vad ska jag göra?”
”Vi vill att du hämtar Moono” sa Rosalinda som stod bredvid mig.
Det tog oss en timme att prata igenom allt, tillslut blev det att jag skulle hämta Moono och komma tillbaka så fort som möjligt. Det verkade som häxorna var ute efter hämnd eller något så det var bara att ställa in sig för strid. Jag skulle ut redan samma natt och leta efter Moono, jag gick och hämtade en jacka och en ryggsäck att ha lite mat och vatten i. Rosalinda gav mig en grimma och tyglar så jag skulle kunna fånga in Moono när jag hittade honom. Jag började att gå mot skogen och bestämde mig för att gå till de stället som jag såg honom senast. Men det var inte säkert att han var kvar där för det var för cirka fem månader sedan som jag såg honom. Det var mörkt och öde i den mörka skogen, bara vinden som susade i träd topparna var det enda som man hörde. Det var som om alla djur i skogen hade gått under jord. Jag hörde ett ljud bakom mig, jag vände mig om fort med pilbågen som jag hade fått av Po redo att skuta. Det som hade skrämt mig var en fågel, så jag fortsate att gå. När jag kom fram till sjön så började det att spöregna. Jag bestämde mig för att sätta mig under ett träd för skydd, jag drog min jacka hårdare runt mig för att försöka håla värmen. Medan jag satt där ute i skogen mitt i natten så undrade jag vad som hände på skolan. Efter ett tag så föll jag in i drömmarnas land.

Sandro

Vi blev plötsligt väckta av ett irriterande alarm och när det slutade så hörde vi att rektorn ville att alla skulle samlas i aulan om en kvart. En snabb titt på klockan visade att klockan var två på morgonen. I aulan så pratade alla om vad det kunde vara som var så viktigt. Vårat lilla gäng satte sig tillsammans, först då märkte vi att Bella inte var där.
”Någon som vet var Bella är?” frågade Ashen.
”Jag såg henne inte i tjejernas rum” sa Afrodita och kollade oroligt på oss.
Vi blev avbrutna av Saladdin som harklade sig. När alla var tysta så började han prata. ”Ni vill nog veta varför jag har samlat alla här” sa Saladdin och kollade runt i salen, det kom en massa humanden som svar och han fortsate.
”Jag har samlat er här för att berätta att vi står inför ett hot av de tre ur häxorna. Men hjälp är på väg” han tystnade och sa ”Mån barnet ska hjälpa oss, hon ska bara hämta en gammal vän”
Alla blev helt vilda till sig, för alla trodde att mån barnet var borta.
”Tystnad! Jag vet att alla vill veta vem det är och det ska jag säga nu. Mån barnet är....Isabella West”
Det var helt tyst i salen och mina vänner bara glodde på mig.
”Visste du!?” viskade Skay till mig.
”Ja, jag har vetat det nu i snart tre månader” sa jag och kollade ursäktande på mina vänner.
Po berättade att man kunde komma ner till honom och få vapen, alla elever på skolan sprang ner till gymmet för att få ett vapen. När vi hade fort våra så berättade jag allt jag visste för mina vänner som fortfarande inte redigt kunde ta in det.

Bella

Jag vaknade av känslan att vara iakttagen, när jag öppnade ögonen så stod det en stor vit häst framför mig, som kollade på mig med sina bruna ögon. Sakta reste jag mig upp, jag visste direkt vilken häst det var. Jag öppnade väskan för att ta upp grimman, försiktigt gick jag fram till hästen och satte på grimman.
”Hey, gubben det var tydligen du som hittade mig” sa jag och strök hästen över halsen. I mina drömmar så fick jag alltid kalla kårar av hästen. Men nu när jag stod här kändes det som om vi hade varit tillsammans från dagen som jag föddes.
”Moono ska vi gå och hjälpa mina vänner nu?” sa jag
Jag tog min väska och i ögonvrån tyckte jag att jag såg ett vitt sken, jag vred på huvudet för att se vad det var. Det som stod bakom mig var en kvinna i tjugo års åldern.
”Isabella, va försiktig häxorna är inte att lita på”
”Vem är du?”
”Jag är din syster. Amanda, jag har inte mycket tid så lyssna noga. Lita inte på häxorna, lita bara på dig själv och de som står dig nära”
”Va, vad menar du med det?”
”Som jag sa lyssna noga för jag harv inte mycket tid, Moono vet vad han ska göra syster det har han alltid gjort”
”Okey, men en fråga till är....är du d...död?” frågade min syster, jag kände tårarna bränna i ögonen.
”Nej, men mig kan du tänka på någon annan gång. Jag finns alltid hos dig och jag mår bra min älskade syster. Gå nu och hjälp dina vänner”
Amanda bleknade bort framför mig, jag tog ett djupt andetag sedan så satte jag mig upp på Moonos rygg. Vi galopperade snabbt igenom skogen och snart kom vi fram till Rellos. I skydd av skuggorna kunde jag se alla elever och lärare stå vid skolan, lite längre bort såg jag de tre häxorna komma. Runt häxorna fanns det skuggor som var som människor av de varelser som kommer från gruppen skuggvarelser. Jag tog fram bågen och en pil, jag siktade på en av skuggorna. Pilen träffade skuggan och den löstes upp. Allas ansikten vändes mot skogen där jag stod. Försiktigt travade jag ner mot skaran av elever och lärare. Jag hoppade av Moono och ställde mig bredvid honom. Saladdin nickade mot mig som jag tog som ett bra jobbat.
”Lilla Isabella, kan du komma hit så att vi kan se dig och prata med dig?” sa en av häxorna, jag tror det var Liza som sa det men jag var inte helt säker.
Jag tog min båge och pillar och tog ett steg framåt, en hand tog tag om min handled.
”Vad gör du Bella?” sa Rosalinda och höll hårdare om min handled.
”Lita på mig bara” sa jag och drog min hand till mig och fortsate gå tills jag stod mitt emellan båda grupperna.
”Så vad vill ni då?” sa jag lugnt.
Liza, Zoye och Sahara gick fram till mig, vi stod bara där och kolade på varandra tills Liza bröt tystnaden.
”Vi vill veta hur du kan leva fortfarande” sa hon och gav mig ett falskt leende.
”Tack vare min syster och familj” sa jag lugnt och bröt inte ögonkontakten med Liza ”så nu har jag svarat på min fråga så gå!”
Liza började skratta ”Tror du att vi går utan att få det vi vill!?”
Nej det tror jag inte men det ända ni får av mig är det svaret” sa jag fortfarande lugnt.
En skuggvarelser började komma närmare så jag spände bågen och sköt den. Det var helt tyst det ända jag hörde var mitt hjärta pump. En av de andra systrarna kom ända fram till mig och viskade i mitt öra: ”Vill du inte veta vad som hände din familj Isabella?”
”Jag vet vad ni gjorde, ni tog dem ifrån mig”
Hon strök med sitt pekfinger över min kind, hennes nagel skar upp ett litet sår på min kind. Jag putade bort henne och jag kände hur ilskan bubblade inom mig.
”Vi tog dem, fast de lever fortfarande. Du kan få dem tillbaka om du hjälper oss med en sak” sa Liza och det falska leendet kom tillbaka.
”Jag tänker aldrig hjälpa er!”
Precis när jag sa det så började hela marken att skaka, jag vred på huvudet för att se vad det kom ifrån. Från där Moono stod så kom det som värsta blåsten. Blåsten rev upp en massa jord och smuts. Den fortsate mot mig och häxorna, när den nåde mig var det som den delade på sig för att inte komma åt mig. När den kom till häxorna så tog den tag i dem och bara slukade dem och skuggvarelserna. Jag stod bara och kollade på platsen som bara för någon minutsedan stod tre häxor och flera hundra skuggvarelser. När alla hade fattat vad som hände så kom alla fram till mig, själv stod jag bara där och fattade inget.
”Bella...Bella mår du bra?” hörde jag Sandro säga bredvid mig.
”J..ja..jag tror det” sa jag och slog armarna runt honom.
Han strök mig lugnade över ryggen och viskade tröstande till mig.

***

”Hay, Bella ska du följa med in eller ska du sitta här ute hela dan?”
”Jag kommer” s a jag och klättrade över staketet till hagen som Moono gick i under dagarna.
Det hade nu gått en vecka sedan allt hände och jag hade fortfarande inte lyckats smälta det redigt. Jag satt mest för mig själv någon stans i skolan och alla lät mig vara i fred för de förstod att jag behövde tid att smälta allt. Men mina vänner kom över det fort och det gav mig stöd och förstod när jag behövde vara själv.
Månaderna gick och tillslut var det juni och det var dags att åka hem och ha sommarlov. Just nu skulle det även vara skönt att ha ett långt skönt lov där det inte händer några saker som vänder upp och ner på ens liv. Moono skulle vara In stallad hemma hos Sandro och Skay. Tåg resan hem så spelade vi kort och pratade om det år som hade gått och nu kunde vi skratta åt sakerna som hade hänt. När vi kom fram så sa vi hejdå till varandra och lovade att hålla kontakt under sommaren. När vi skildes åt så letade jag upp Tom och Ellen och gav dem var sin stor kram.
Det första året på Rellos var avslutat, en massa saker hade hänt mig. Nu visste jag att min familj levde och nu skulle jag försöka att hitta dem. Fast först skulle jag ha ett lång och skönt sommarlov och vara med mina vänner och den familj som jag hade just nu.


SLUT

----------------------
Det var det hoppas ni har gillat denna historia och som jag skrev tidigare del 2 kommer att komma jag att lägga ut så snart jag kan och hoppas ni vill fortsäta läsa

Längtar till del 2!

Här kommer länken till del 2 (Har även taggat er)

http://www.mugglarportalen.se/forum.php?topic=37695