Punk?

_{Skrivet av sötalillaarasara:}
Vad hände med världen? 5sos är väl så långt ifrån punk man kan komma?
Okej, kanske inte riktigt men det är iallafall inte det som jag kallar punk.

Kärlek till alla små tioåringar som lyssnar på five seconds of summer och the vamps som anser sig vara punkare för det, ni gör mina dagar lite roligare ♥

_{Skrivet av Borttagen:}

På min tid var punkare en grej, på min mammas tid var punkare en annan grej. Tiderna förändras och stilar ändras.
Har ju inte lyssnat på 5sos men de jag känner som gör det hatar punk och jag har aldrig hört att de kallat sig punkare.
Många jag känner skulle aldrig kalla Green Day för punk heller. I och för sig är det inte riktigt punk men en gång i tiden spelade de typ punkrock i alla fall, men det jag vill säga är att det är skitmycket som förändras inom musik och livsstil.

_{Skrivet av sötalillaarasara:}

Klart att musikstilar ändrar sig genom åren och att det även om det är samma genre innte låter likadant längre. Det har ju hänt en del sen punken kom på 70-talet, det är ju trots allt 45 år sedan. Men band som the vamps och 5sos skulle jag inte kalla för punk, det är mer som pojkband där de bytt ut ett par av de datorgjorda ljuden mot elgitarrer. Och de flästa dom lyssnar på dem är yngre tjejer, från mellanstadiet till yngre tonår framför allt. Vilket igentligen inte är något konstigt, kön och ålder ska inte spela någon roll. Vad som däremot spelar roll är deras levnadssätt, att springa runt med uggs och Hollisterpåsar och tänka att pappa betalar, det är däremot något som spelar roll. För att kalla dig punkare så tycker jag att man kanske ska leva den livstilen, ha den klädstilen och känna till lite mer än 2 pojkband med rockinfluenser.

Edit: ledsen för eventuella felstavningar och grammatiska fel men klockan är halv fyra och jag skriver på telefonen så orkar inte riktigt hå igenom allt...

_{Skrivet av Borttagen:}

När jag var tolv började jag identifiera mig som punkare. Jag rakade för första gången tuppkam, bar en nitad jacka med text på, lyssnade på DLK och tyckte att allt sög. Med andra ord, jag var verkligen vad folk ser som en punkare. Idag anser jag mig fortfarande vara punkare, men för det mesta bär jag kostym och ska jag dricka sitter jag med lugna människor inomhus och tar ett glas whisky. Jag ser mig som punkare även om jag inte springer runt med nitad jacka och dricker folköl i någon park. Jag tror att man är punkare i hjärtat, det är inget man blir bara för att man har den rätta frisyren eller skabbigaste jackan, det är mer än så. En syn på samhället och livet. Det behöver inte betyda att man tillhör trasproletariatet liksom, lika lite som en socialist måste vara arbetare. Du kan ha pengar, du kan klä dig hur som helst, du kan vara vem som helst - musiken är det viktigaste. Känslan att tillhöra och känna sig hemma. För oavsett vilken typ av punkare du är så är det trots allt musiken som enar. Det roligaste med punk är ju att det gått från att vara "fuck allt" till att vara väldigt politiskt uppdelat, alltså kan man inte ens ena punken inom politik. Vem som helst kan vara punkare enligt mig.

Kan ju också tillägga att det är stor skillnad på trallpunk och crust, men det är punk. Poppunk är en lite snällare form av punk, helt enkelt.