prs rollspelare & wolfy

”Varför inte?” Det var inte alls orden han ville höra lämna hennes läppar. Han lutade huvudet bakåt för att kunna ta ögonkontakt med henne. Att ha ett förhållande under dessa omständigheter skulle inte vara det enklaste men han ville ha henne.

"För jag vill inte vara i den situationen igen där jag älskar någon med hela mitt hjärta bara för att få det krossat. Jag vill inte få tårar i ögonen varje gång jag hör ditt namn." sade hon och kollade på honom med stora ögon. "Jag vill inte släppa in dig i mitt liv helt, för att förlora dig." Hon skulle inte klara av det.

Han stod tyst en lång stund. Han kunde bara föreställa sig hur hon kände efter att ha förlorat Brian och han förstod vart hon kom ifrån när hon pratade så som hon nu gjorde. Men hon kunde inte stänga alla ute i resten av sitt liv.
”Du kommer aldrig förlora mig.”

"Vem vet? Tänk så är du med i en olycka och dör? Vad ska jag göra då? Jag kommer inte klara av att få mitt hjärta krossat två gånger." sade hon hest och tittade upp på honom. Hon suckade högt och tittade upp, kände tårarna brinna bakom ögonlocken. "Blås på mina ögon, jag kommer förstöra sminket om jag gråter." sade hon tyst.

”Du kan inte tänka på det viset. Du kan inte spendera hela ditt liv med att ständigt vara rädd över vad och vem du kan förlora. Det är inte att leva.” Jax strök tummarna över hennes kinder och blåste lätt på hennes ögon som hon bad honom göra. ”Jag förstår att du är rädd men jag ber dig inte gifta dig med mig. Bara att ge mig en chans.”

"Bara lova mig att inte krossa mitt hjärta." sade hon tyst och tittade på honom igen. Hon la sin hand bakom hans nacke och tryckte sig närmre honom, ville så gärna vara med honom men visste inte om hon vågade.

Jax svor för sig själv, visste inte vad han nu skulle ta sig till. Lovade han henne så behövde han sluta upp med sitt uppdrag vilket han heller inte ville göra eftersom han ändå var så nära att lyckas avsluta det. Han kanske kunde hålla det hemligt för henne ändå?
”Jag lovar.”

Evelyn log svagt och kysste mjukt hans läppar. Hon la armarna om hans nacke och tryckte sig mot honom, önskade verkligen att han skulle hålla det löftet. Hon hade inte klarat av ännu en hjärtesorg och om det tog slut mellan dem så ville hon ändå att han skulle må bra efteråt.

”Du behöver inte presentera mig för dina föräldrar om du inte vill,” mumlade han sedan och förde en slinga av hennes hår bakom örat, ”det är inte så bråttom.”

"Jo, det verkar ju viktigt för dig." sade hon tyst och tittade på honom med stora ögon. Hon smekte hans kind och tryckte sig närmre honom, öppnade munnen för att säga något men hann inte förrän hon hörde sin mammas bekanta röst.
"Hjärtat? Vad gör du här ute?" frågade hon och granskade killen som hade armarna om hennes dotter. "Och ska du inte presentera mig för din... vän?"