Sjunde året på Hogwarts

- Så många husalfer, det visste jag inte att det fanns, sa jag och såg mig om i det trevliga och rena köket.
Vi satte oss ner runt bordet, där husalfen hade ställt ut mjölk och kakor till oss.
Det var riktigt mysigt i köket att sitta där med Cara och Draco.
När vi satt där försvann tankarna på Voldemert för tillfället.
Vi börjad snacka Quiddich.
- Fattade inte att du har märkt det förut. sa jag till Draco.
- Jag är Hufflepuffs nya sökare, fast det är ju i och försig hemligt, sa jag med en spjuveraktig glimt i mina ögon.

"Grattis" sa jag glatt och log mot henne
jag såg på Laura och Draco och vi åt upp kakorna.
"Jag börjar bli trött." sa jag och de såg på mig.
"Du behöver nog sova lite. ditt eller mitt uppehållsrum?" frågade Draco och jag såg på honom.
"Mitt känns säkrare av någon anledning än ditt." sa jag och vi reste oss
"Du frå följa med om du vill Laura." sa jag och hon nickade och vi började vandra upp mot tornet och jag gav damen lösenordet och vi gick in. vi såg Viole sitta där med Neville, Dean och Seamus och jag tvärstannade och såg på dem. jag visste inte vad jag skulle göra.

Jag följde med Cara och Draco till Gryffindors uppehållsrum.
Där satt Neville, Dean och Simus runt en tjej jag bara kände till utseendet.
Cara blev aldeles stel och vi väntade på deras reaktion.

Jag såg på Viole som log och killarna som såg på mig. jag tog ett djupt andetag och började gå mot en annan del av uppehållsrummet.
"Cara" hörde jag Seamus ropa och jag stannade ofriviligt och Draco stälde sig bredvid mig och gav honom en kall blick.
"Jag...Viole berättade...förlåt." fick han fram och jag såg på honom.
"Hon förlåter dig inte." sa Draco och jag såg på min festman.
"Draco jag kan tala själv." sa jag och han sa inget mer.
"Jag förlåter dig. jag förstår er reaktion. det var därför jag inte berättade." sa jag och såg ner i golvet.
"Vi förstår dig. men vi borde ändå inte slått dig." sa Dean och såg upp från soffan.
"Ni kan sätte er hos oss." sa Neville och log faktiskt och vi tre satte oss hos dem.
"allihop det här är Laura och Laura. du vet nog killarna från klassen och tjejen är Viole, Dracos lillasyster" sa jag och log.
"Ja viole beärttade att du försvarade dem." sa Seamus och jag såg på dem
"Det är väll klart jag är inget monster!" sa jag och log

Jag drog en lätnadens suck, de hade accepterat Cara.
Killarna Dean, Seamus och Neville, kände jag egen från DA möterna. Men inga som jag hade komit närmare i kontakt med.
- Hej, killar sa jag blygt
- Tjenare, kom och sätt er med oss, sa dom
Killarna verkade jätte trevliga så jag vände mig om till Viole, Dracos lillasyster.
- Ja det är jag som är Laura och är du bara till hälften så trevlig som din bror, så kommer vi komma mycket bra överens, sa jag och log.
Hon gav mig en kram.
- Tack för att du försvarade Cara.
- Ja ingen orsak sa jag, generat

jag såg på samlingen och log, Draco såg lite argt på killarna men sa inget. jag massagearde tiningarna igen och Draco såg på mig.
"Gör det fortfarande ont?" frågade han och jag nickade och han gav Dean och Semus varsin mördande blick.
"förlåt Cara" mumlade de och jag såg på dem o skakade på huvudet.
"De är inte ert fel. de är nog snarare från cruciusförbannelsen, den kan göra ont ett bra tag efter åt, fast slagen kanske itne hjälpte precis" sa jag och log lätt.
"Jag förstår inte att han kastade den över dig?" sa Semus och jag höjde ett ögonbryn
"Inte?" frågade jag och såg på dem.
"Ja men du är ändå hans dotter." sa Semus och jag log åt dem.
"de är sant. fast o andra sidan bad jag ju om det." sa jag och lutade mig mot Draco som la armen runt mig.
"Bad du om det?" frågade Dean förvirrat
"Inte på det settet Dean." skrattade jag "Jag sa att han kunde lika väl tortera mig som de andra två eftersom jag vet mer än båda dem, jag var inte riktigt beredd på att han skulle göra det, men ajg får skylla mig själv." sa jag lätt och de såg konstigt på mig.
"Ja jag vet hur han är. även om han inte brukar kasta förbannelser på mig." skrattade jag lätt men slutade när huvudet gjorde ont igen.
"Brukar han inte kasta förbannelser på dig?" frågade Neville och jag såg på honom.
"nej. han är nästan som en normal far. förutom att han ska lägga sig i hela mitt liv och försöka styra det. och det brukar sluta med ett bråk men vi brukar bli sams igen." skrattade jag
"Ett bråk? det är snarare viljornas kamp, jag är förvånad att ni inte slår ihjäl varandra." sa Draco och jag såg på honom och ryckte på axlarna.
"Ja nu vet ni i alla fall. och om ni har några fler frågor får ni ställe dem så ska jag se vad jag kan svara på." sa jag och log mot dem

-Det är inget att skämmas för att ni angrep henne, skulle jag också ha gjort om jag inte hade blivit stoppad sa jag.
- Men vi måste nog lära oss att tänka oss för innan vi dömmer någon, sa jag och kollade på killarna.
- Ledsen, jag har alltid trott att du velat vara ensam , sa Dean
- Vem sjutton vill det egentligen, undrade jag och såg på dem.
De såg på varandra och skämdes.
- Hur är din far egentligen Cara? undrade jag för att avbryta den pinsamma tystnaden.

Jag satt tillbaka lutad framför brasan och kollade båkåt mot Cara, Laura, Draco, Neville, Dean och Seamus.
-Hur är din far egentligen Cara?" hörde jag Laura fråga efter ett tyst uppehåll.
Jag utböt en blick med min bror som betydde "Vart ska man egentligen börja på den frågan?"
Men jag kollade sedan på Cara för att invänta svar.

jag såg på dem, hur skulle jag få dem att förstå?
"Jag vet inte vad jag ska svara. jag känner inte Voldemort som ni gör för mig har han alltid varit min far. han har alltid varit den som lärt mig en massa saker, tröstat mig när jag har varit ledsen, gett mig presenter, vi har alltid kunnat prata med varandra. han är engligt mig den bästa far man kan ha. även om vi har glidit ifrån varandra på senare tid. men han är som en annan person när han är med mig." sa jag och förstod hur overkligt det måste låta för dem.
"Jag har lite svårt och tänka mig Ni-vet-vem som en snäll far ölerhuvudtget." sa Seamus och jag små log mot dem.
"Jag förstår dig. det är väll också en av anledningarna till att ingen vet om mig. just för att det faktiskt skulle göra honom, ja jag vet inte...mänsklig." sa jag och skrattade lite."Men som sagt så är han för mig som en nästan vanlig far." sa jag
"Förutom att han torterar dig, försöker döda dina vänner, hatar vårat förhållande, och vill ta över världen. låter fult normalt" sa Draco och jag slog honom på armen.
"Ett han brukar inte tortera mig, jag bad ju som sagt om det, två det är inte bara mina vänner han försöker döda utan typ alla i samhället. och du hade nog varit död om jag inte stoppat honom Draco. han hade nog hatat vem jag än blev ihop med och alla drömmer väll om att ta över världen." skrattade jag och de såg på mig.
"Jag måte medge att det låter konstigt. vad jag inte förstår är varför du försvarar allt han har gjort." Sa Seamus och jag såg på honom.
"Det sa jag inte att jag gjorde. jag försvarar inte det han gör! utan oftast är jag i mot det, men jag försvarar honom för att han är min far och för att jag älskar honom. men det är som sagt för att jag ser en annan sida av Voldemort." sa jag
"Ja. det hade ju varit trevligt om han kunde vara vänlig någon gång." sa Draco och jag såg på honom.
"Men det är han ju. han hjälpte oss rädda Viole i somras om du minns det?" sa jag till Draco och log mot Viole.
"Det är i och för sig sant. men det gjorde han ju för att de hade hotat dig. han brydde sig inte om Viole." sa Draco.
"Han bryr sig inte om någon av sina dödsätare även hur högt upp de är i rang. men ha gjorde det för att jag bad honom och det är väll det viktigaste. han kan i alla fall hjälpa mig och vara vänligt mot mig de flesta gånger." sa jag och log, Draco höjde ett ögonbryn men sa inget och jag log åt honom.
"Jag kan inte förklara det så mycket mer eftersom ingen någonsin kommer få se den sidan av honom." sa jag och suckade

Albin jonar

Namn : Albin weasly
Syskon : ron Percy fred gorge Bill Charlie
Mamma : ms weasly
Pappa : mr weasly
Ögon färg : klar blå
Bästa vän : Harry hormonie ron
Stav : 16 tum enhunings blod
Flickvän : ingen än
Elevhem : griffindor hela familjen