The cold in our bodies [PRS]

Tårarna rann ner och hon började gå mot bronJag kommer gå mot träden. Behöver vara där
" Hon lät arg och ledsen på samma gång.
"Jag ska leta efter en sak." Men hon stannade upp och nystr till.

Rion himlade med ögonen. Men så ryckte han till. Portarna till dörren öppnades igen. Ivan visade sig. "Alice! Var ska du?", ropade han efter henne.
"Hon sa att hon skulle leta efter något.", svarade Rion, men Ivan verkade inte höra på. Han hade bara ögon för Alice.
Något sa vampyrerna att han hade kommit på något. Något.. eller någon hade fått honom att leta reda på Alice. Hade det kanske något med kungen att göra? Rion var inte säker på att han ville veta svaret på den frågan.

Hon hade kommit över och såg mot Ivan. Har brann i hennes ögon.
"Jag ska till skogen!" Hon vände sig sedan om.
"Jag må vara köpt men jag är inte något man äger!"

Alice höjda röst hade fångat flera tjänares uppmärksamhet. De klev ut i solskenet jämsides med Ivan.
"Vad är det som står på?" Det var Olivia. När hon fick syn på Alice blev hennes ögon något större. "Alice! Vad håller du på med?!"
"Du kan inte ge dig av!", ropade Rion efter henne.

Hon hade inte kommit långt när hon stannade. Satte sig på en större sten vid ett träd och såg på dem.
"Jag sa vart jag skulle. Jag vill inte vara i närheten av dem!" Hon grät nu och lade armarna om sig.

"Vad pratar du om?" Olivia hade inte hört deras tidigare konversation. Hon gick efter Alice. "Det är ingen som vill dig illa här. Jag lovar dig.", sa hon ärligt, men också olycklig eftersom Alice verkade vara så förtvivlad.

Hon såg på honom och svalde.
"Vågar inte.." sa hon och skakade på huvudet. Sedan hörde hon något bakifrån henne. Två något som liknade vargar kom tyst fram, rörde sig mot Alice. Men hon blev inte rädd utan såg mot Ivan.
"Kom inte närmare.."

Olivia stod kvar vid dörröppningen och såg mot Alice. "Kom tillbaka, Alice. Följ med mig, så kan vi hitta på något du och jag bara?", föreslog hon och sneglade lite mot Ivan som för att söka hans bekräftelse. Men Ivan varken tittade mot Olivia eller svarade henne. Vargvarelserna verkade inte någon av vampyrerna bry sig om. De kanske var vanligt att de fanns där ibland dem.
"Kungen vill säkert träffa dig!", försökte sedan Olivia på nytt och verkade själv nyfiken på den idén.

Alice såg på Olivia och gav upp. Såg på vargarna, viskade något och gick sakta mot bron igen. Hon kände hur hjärtat slog allt fortare och hon såg ner. När hon var framme vid trappan såg hon upp.

"Är du själv inte nyfiken på kungen?", frågade Olivia Alice och log lite lättat när hon hade kommit tillbaka till sällskapet.
"Vad ville vargarna dig? Känner du dem?"