PRS Lupple och Emma07

Zacharias log lite generat då han uppenbart märkt av hans reaktion på att ha honom så nära, i vanliga fall skulle han väl aldrig riktigt skämmas för något sådant men här och nu passade det sig inte direkt. Vilket för en gångs skull fick honom lite generad.
"Förlåt", sade han med ett litet leende, pillade med hans fingrar och lät höra ett litet skratt av hans ord.
"Du är ju för gullig", sade han med ett stort leende, det var som om han smälte mer och mer för sin älskling varje gång han öppnade munnen eller ens gjorde någonting idag. Han vilade blicken på hans perfekta ansikte, undrade för sig själv hur någon blivit så otroligt vacker.
"Vi borde nog äta den där tårtan innan jag blir alldeles för distraherad", sade han med ett lätt flin, redan väldigt distraherad men behövde ju inte göra det värre.

Att se honom generad var väldigt ovanligt och Benjamin flinade till och såg på sin älskling.
I ett annat ljus, det fanns så många sidor av honom och han hade inte ens lärt känna hälften av dem än och han älskade det.
" Be inte om ursäkt." Viskade han och fick uppbåda hela sin viljestyrka för att inte kyssa honom just nu.
Men han ville inget hellre.
Han skrattade lågt och lutade sig mot hans öra.
" Älskling, hur distraherad tror du inte jag är just nu? " Viskade han lite retsamt. Lämnade en lätt kyss mot hans hals innan han vände ansiktet mot bordet igen och tog upp tallriken med tårtan och en sked.
Skar bort en bit av den och erbjöd skeden till sin älskling.

Zacharias skrattade till än en gång av hans kommentar, kunde gott tänka sig det - Zach skulle åtminstone ha varit desto mer distraherad än han var nu ifall platserna skulle ha varit ombytta. Men å andra sidan brukade Benjamin vara lite mer oskyldig än han själv kanske.
"Sant. Men det känns som mindre risk att du får för dig några dumma idéer än jag", sade han med ett litet flin, rös till av hans kyss vilket egentligen fick honom än mer okoncentrerad. Han lutade huvudet lite mot hans axel och drog in hans härliga doft, drog tankarna till tårtan igen då han erbjöd honom skeden vilken han tog med ett litet leende på läpparna.

Benjamin flinade till och vek ned blicken lite försökte att inte skratta, men det gick inte. Detta var en dag av enbart lycka.
Dumma idéer? Han hade många idéer just nu men han skulle inte kalla dem för dumma.
Han bet sig lite i läppen och fångade in Zachs ena hand och kramade den hårt.
" Mindre risk att jag genomför dem kanske. Men tro mig jag har alla sorters idéer just nu." Viskade han, log över hans huvud mot axeln och såg på honom och hans lilla leende.
" Vi behöver inte äta den. Vi får faktiskt göra precis vad vi vill idag. " Flinade han.

Zacharias flinade brett och frustade nästan till lätt av ett litet skratt, han hade väl så rätt så. Zach kunde väl inte kalla sig annat än lite spontan ibland.
"Jag tänker låtsas som om jag inte hörde det där", sade han med ett brett flin, ville så gärna röra vid honom mer och kyssa honom men han var bara tvungen att hålla sig i strama tyglar tills senare. Han log och kramade hans hand tillbaka, glad för den beröringen åtminstone.
"Sant. Men vi behöver ju bedriva tiden på nåt sätt innan gästerna låter oss gå", sade han roat, svepte snabbt med blicken över dem.
"Visserligen har jag en liten överraskning kvar först - men jag borde nog låta Anton äta upp sin tårta först", sade han flinandes.

Benjamin skrattade lågt och och nickade.
"Jag har ett väldigt bra tidsfördriv. " Viskade han och vände blicken mot honom och log brett.
Han var så vacker och han kunde faktiskt titta på honom i timmar. Det fanns så mycket och se.
"En överraskning, älskling va?" Sa han och skrattade lågt och bet sig nyfiket i läppen.
"Anton? är han med på det?"Frågade han fundersamt. Men blev absolut väldigt taggad på det. Och började fundera vad det kunde vara.

Zacharias log bredare av hans ord, förlorade sig nästan helt i den där blicken för några sekunder. Då han än en gång tog till orda drogs han tillbaka lite till verkligheten men med ett leende på läpparna. Han lutade sig närmare och kysste mjukt hans läppar, lade armarna mer omkring honom.
"Jajamän, men mer än så säger jag inte", sade han glatt, såg riktigt fram emot sin älsklings reaktion på det hela. Han höll ett vakande öga bort mot Anton för att se när han var klar, vilket han också var rätt snart - han flyttade motviligt på Benjamin för att ställa sig upp och gå bort till Anton istället. Men såklart först efter att ha lämnat en kyss på Benjamins läppar igen. Det krävdes en hel del viljestyrka för att ta sig därifrån, men han tröstade sig med att han snart skulle vara tillbaks igen - och med att han förhoppningsvis skulle bli glad. Han fick snart med sig Anton ut på dansgolvet, där musiken snart sattes igång och de började dansa. Zach hade egentligen aldrig varit någon stjärna på att dansa - han kunde hålla takten, men ungefär där gick gränsen kändes det som. Ändå hade han envist tränat på det här, och kom väl åtminstone någorlunda ihåg rörelserna - men sen gjorde dem det för skojs skull också, eller mest för Benjamins skull och inte för att han var bra på det. Det gick nog snarare betydligt bättre för Anton, men han gjorde åtminstone sitt bästa.

Benjamin besvarade kyssen och flinade lätt.
"Behåll dina hemligheter då." Log han och tittade lite besviket på honom när han blev flyttad från sin älskling knä.
Det var ganska motvilligt som han gick med på det.
Han besvarade kyssen och fick tvinga sig själv att inte slå armarna om honom igen.
Han följde honom och Anton med blicken när de gick mot dansgolvet.
Sen så började musiken och han såg på sin älskling som dansade och han skrattade till men såg ändå ganska förtrollat på honom.
Han var kanske inte den bästa dansaren men det spelade faktiskt ingen roll han var så glad över detta att hela hans ansikte sprack upp i ett stort leende och han följde det hela med ganska ivrig blick.
Detta var underbart.
Det var fint, att han gjorde detta för hans skull.

Måhända att han inte dansade strålande bra, men Benjamins leende gjorde ändå allt för Zach. Fick honom att känna sig lycklig och alldeles varm inombords, tänk att ett simpelt leende kunde få allt att kännas så otroligt bra.
Då musiken tystnade applåderade gästerna, men han hade knappt någon uppmärksamhet på det - istället låg den på hans älskling, och han var inte sen med att ta sig fram till honom igen. Även om det bara varit en kort stund de varit ifrån varandra, så kändes det som en alldeles för lång stund som han inte fått vara nära honom.
Väl där log han stort, slog sig ner på sin plats igen.
"Vad tyckte du?" frågade han med ett förväntansfullt leende, hoppades att han skulle ha gillat det vilket han också trodde.

Även Benjamin applåderade ihop med gästerna och busvisslade lyckligt.
Om inte Zacharias hade varit så snabb med att ta sig till honom så hade han sprungit fram men han satt snart på sin plats och Benjamin kramade hårt om honom och skrattade.
" Det var underbart." Log han och kysste honom hårt på läpparna.
"Du har talang." Flinade han och lekte lite med hans nackhår och kysste honom igen.
"Tack." Log han efter och studerade sin älskling och insåg att detta var ytterligare en sida av honom som han inte sett förut. Och bara det var spännande.