Fallen ängel (prs)

Daniel suckade och satte sig upp och kollade bortåt och var lite besviken.

- Se inte ut sådär. Jag vill inte dö ung igen.
Hon tog hans hand och kramade den lätt.
- Du vet det mycket väl.

Daniel såg på henne och sa.
- Det vet jag väl.

Sedan reste han sig upp och gick in i skogen för att göra sitt och satte han sig i ett träd för att tänka lite.
Sorgliga tankar som fick tårarna att rinna men han visste att han ville befria dem båda från förbannelsen.

Hon såg efter honom och sjönk ner och satte händerna för ansiktet.
- Cam detta är helvetet. Säg inte emot nu.
Hon såg upp med tårar i ansiktet.

Cam såg på henne och sa.
- Han är inte sur, han gick nog bara för att uträtta sina saker.
Och nej helvetet är under jord, inte här.

Hon såg sur ut.
- Cam jag menar allvar. Jag mår skit och om du inte vill ha min vrede så håll med.
Hon ströck bort tårarna och log trött.
- Förlåt men det här är ganska påfrestande.

Cam såg på henne och sa.
- Jag vill bryta denna förbannelse lika mycket som du och Daniel.
Varje gång du dött och Daniel behövt vänta i 17 år för att du ska komma tillbaka till honom så har det varit ett helvete att se honom förkrossad.

Daniel hörde de prata och suckade och hoppade ned får trädet och gick tillbaka men satte sig inte ner utan stod och tuttade ut över stället där de var just nu och slöt ögonen.

- Det kan jag förstå. Det ända jag vill att kunna kyssa honom. Jag vill ha hans armar om mig och känna mig trygg och säker.
Hon suckade.
- Jag vet inte hur långt förbannelsen sträcker sig och jag vågar inte prova. Tycker du att jag är feg Cam?

Daniel hörde dem och sa högt.
- Kan ni sluta prata om det snälla...


Sedan sllet han bort den torkade sörjan på hans vinge och drog in vingarna gick och satte sig vid ett träd
Kändde n sig verkligen så otrygg med honom?

- Kan du inte komma ner?
Hon såg på honom och höll ut armarna.
- Jag vill bara känna din värme. Jag..
Hon tvekade en sekund.
- Älskar dig!