rollspelare & tippest prs

”Jag gillar det inte, Henri.” Sade hon ärligt och bet sig på läppen. Hon svalde hårt och släppte honom för att ta några steg bakåt. ”Jag ser inget annat än fördelar för dig och ditt land om du stärker alliansen med England och Elizabeth.” Mumlade hon och satte sig ner vid fönsterbrädan.

Han nickade förstående och mötte hennes blick.
"Jag har inte bestämt mig än", sa han och la sin hand på hennes kind. "Och jag ser fördelar med båda alternativen. Okej? Ta det lugnt."

”Fördelen med mig är att jag är finare.” Sade Sophia malligt innan hon skrattade till. Hon tog hans hand och drog honom närmre sig för att mjukt kyssa hans läppar.

Han skrattade till och krökte villigt på nacken för att möta hennes läppar.
"Tycker du det?" frågade han med ett retfullt flin på läpparna efter att han dragit sig undan. "Jag antar att du har en fördel då du inte är tolv år... Men mer än så? Nej." Han skrattade till lite och mötte hennes blick.

”Vart är den där tavlan på dig nu igen? Vi kan visa den för henne och hon kommer sitta på nästa båt hem.” Log hon och smekte hans kinder. ”För du är då inte den sötaste kan jag lova.” Skrattade hon och räckte ut tungan. Hon log svagt och smekte hans armar.

"Som tur är för mig så har jag redan slagit itu den tavlan", kontrade han med skämtsamt och tog tag i hennes händer.
"Men allvarligt nu, var snäll mot henne", sa han och pillade med hennes fingrar. "Okej? Snälla."

”Vänta va? När? Varför? Jag gillade den.” Sade hon och kramade hårt om hans händer. Hon rynkade på pannan och kollade på honom med stora ögon. ”Jag är snäll, Henri! Jag har inte gjort något men det är lite svårt för mig att le mot henne när jag vet att hon skickar ut mördare för att slakta mitt folk.” Sade hon och kollade på honom med en aning kyligare blick.

”Igår”, svarade han med en kort axelryckning men svarade inte på resten av hennes frågor. Istället lyssnade på hur hon fortsatte med att försvara sig.
”Sophia, hon är tolv år”, svarade han och mötte hennes kyliga blick med en varm, vuxen min. En sådan min som hans professorer givit honom varje gång han inte förstod något. Gud, vad han stört sig på den minen. ”Hon gör det hon måste för att förbli drottning. Okej? Hon är bara ett barn.”

”Jag blev drottning innan jag ens hunnit fylla ett år. Att hon är ett barn är ingen ursäkt för att hon slaktar mina landsmän.” Sade hon och tittade bort från honom. ”Jag vägrar vara trevlig men jag kommer behandla henne på samma sätt som hon behandlar mig.” Sade hon ärligt.

”Skillnaden på er två är att hon styr sitt land och har gjort det enda sen hon blev drottning”, svarade Henri och lät omedvetet väldigt vass. ”Sophia, du växte upp i ett kloster. Har inte satt foten på skotsk mark på så många år och fortfarande är det inte du som styr ditt land.” Han fortsatte att titta på henne även fast hon tittat bort. Den plötsliga sanningen som slank ur hans mun var förvånande, även för han själv, men han ville inte låta Sophia smutskasta Elizabeth.