Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Du var lika full som hela besättningen tillsammans. Du var argressiv och försökte spela en tuffing. Du är inte en tuffing." Hon skrattade och kysste honom.
"Sen kan du vara rätt klumpig men jag gillar det."
Hon smekte hans kind.

Ethan skrattade. Han drog sig till minnes då han lade blicken på Kiliah. Hon var en sådan vacker syn..! Och fortfarande är. "Jag tror du och jag har olika uppfattningar vad en tuffing innebär, käraste.". Han rörde vid hennes hals och förde bort hårslingor som slingrat sig runt hennes nacke. Försiktigt rörde han med läpparna över hennes nacke. "Jaja..", mumlade Ethan och kysste hennes hals samtidigt som han höll om henne.

"Jag kunde ju slå dig." Hon skrattade och lade armarna om honom.
"Jag kunde hantera svärd snabbt och jag kunde brotta ner dig rätt lätt." Hon log.
"Jag styrde över ett land och jag dödade en man för att befria ett land." Hon smekte hans kind.

"Min hjältinna..!", mumlade Ethan. Han vände blicken mot henne igen för att se in i hennes ögon. "Kiliah, är du okej?", frågade han henne med en oro i sin röst. Han var en aning skakad av idén att Kiliah kanske var havande, då skulle hans främsta prioritet vara att hålla henne trygg och säker.
"Vi närmar oss Spanien, men till dess, kanske de är bäst att du ser till ditt rum?"

"Jag mår bra.2 Hon log och tog hans händer och kysste honom.
"Ja jag borde nog sova. Så visa mig mitt rum. Jag tror vi inte är i närheten. Det kommer ta tid men itne inom två dagar."

"Javisst.", sa han sedan och släppte taget om henne. Ethan gick förbi henne för att leda vägen till henne rum. "Den här vägen då.", sa han med ett leende på läpparna och kastade en blick åt hennes håll igen innan han tog trapporna ner till nedersta plan på skeppet.
De gick förbi rummet med hängmattorna, förbi kaptenens kammare och vinkällaren. På nedre plan var det en aning svalare i luften och ljuset mera dunkelt. "Här.". De hade kommit fram till Kiliahs rum. "Efter dig, käraste."

Hon lade armarna om honom och kysste honom ömt.
"åh älskade." Viskade hon, smekte hans kind innan hon gick in, stängde efter sig.

Dagen därpå vaknade Kapten John upp till svalvågorna som guppade skeppet i stora rörelser. John var lättväckt. Han tog sig snabbt upp på fötter och drog på sig en skjorta, byxor och svärdet. "Var är min hatt..?", mumlade han och såg sig om innan han hittade den vid nattduksbordet. Den hade fallit ner på golvet. Han plockade upp den och placerade den på huvudet och började sedan gå ut från kammaren till övre däck. Ljudet av måsarna och vågorna gav honom glädje. Han möttes av en värmande sol och till sin förvåning... Roy! Roy hade satt sig vid bordet, eller John tyckte att det verkade som att han aldrig hade gått. Roy var som försjunken i sitt kortspel att han först inte mräkte John, men när kaptenen närmade sig såg Roy upp och brast ut i ett leende på läpparna. "Kapten! Godmorgon.", sa Roy och John nickade och skrattade lite åt synen. "Morgon, Roy.", sa John och greppade tag om sitt bälte för att vila händerna där. "Idag.. Roy", John såg sig runt, de var bara de två på däck. "..Ska Ethan och Kiliah gifta sig, det är bäst att vi gör i ordning skeppet för ett bröllop.", sa kapten John. Roy såg mot kaptenen. "Ajaj, sir, Kapten, det fixar vi."

Kiliah hade nte riktigt vaknat än utan låg och sov i sängen medan hon vred sig om. Hon hade varit så trött igår och hon vaknade till när hon hörde en duns, men lade sig ner igen när hon kände sig illamående och vände sig om igen.
En av männen såg på John och lade huvudet på sed.
"Har hon någon klänning kapten?"

Kapten John såg över axeln då han hörde röster, fler hade vaknat nu. Han upptäckte piraten och nickade. John verkade lite distraherad och en aning stressad eftersom hans blick flackade så. Han var bestämt sig för att göra bröllopet till den mest makalösa fest och firande de någonsin haft på skeppet. "Ja, hon har en klänning. Den är i min kammare just nu.", svarade kapten John. "Var är Ethan? Han måste hjälpa oss, vi kan inte dekorera masten själv, det kommer att ta alldeles för lång tid. Vi behöver all hjälp vi kan få." Roy körde ner korten i sin ena byxficka. "Jag kan kolla efter honom, kapten.". Roy gick sedan för att se efter Ethan.
"Ni andra, ta fram belysningen, vi måste få det inhängnat med ljus, speciell när mörkret faller på, den här festen kommer hålla på långt in på natten är jag säker."