PRS botillia1 & Lupple

Han log svagt och strök en slinga av hennes hår ur ansiktet på henne.
- du behöver inte förklara Amelia. Sa han med ett litet leende och kysste mjukt hennes läppar med ena handen på hennes rygg och andra vid hennes midja.

Hon besvarade han kyss, tacksam för att ha något annat att tänka på.
Hon rös av hans händer och lät sina egna vila runt hans hals.
" Men du borde ha vetat, det måste ha varit så tydligt. " Fnissade hon och kysste honom igen.
Innan hon drog sig bort och såg upprymt på honom.
"Okej älskling. Imorgon, om du vill kan du följa med mig och handla annars så åker jag själv. Men skulle du kunna ha Noah då?" Frågade hon och såg på honom.

Han såg på henne med ett höjt ögonbryn av denna plötsliga ändring av ämne.
- vad ska du handla? Du behöver inte handla människomat mer och du behöver absolut inte köpa schampo och balsam och annan skit sa han med ett litet leende.

Hon skrattade lågt och bet sig lite i läppen.
"Jag behöver ditt kort." Sa hon ärligt och lekte lite med hans hår.
" Det är egentligen ingen hemlighet. Men grejen är att jag har tänkt att jag behöver ett projekt så att jag inte är för på dig hela tiden. Så jag ska renovera huset. Det är i hemskt skick. Det ser ut som ett rivningshus och Noah ska inte växa upp i det." Sa hon ärligt.

Han himlade lätt med ögonen och drog fram sitt kort ur fickan.
- vet du hur mycket mina utgifter ökat sen jag träffade dig? Det är tur att du har en rik pojkvän sa han med ett mjukt leende innan han höjde ögonbrynet.
- Ska du renovera huset? Är du säker att det är okej för min pappa? Sa han.

Hon tog lyckligt emot korten och fnissade. " Jättemycket?" Frågade hon och bet sig lite i läppen.
"Mm det är det." Viskade hon lyckligt angående det där med att han en rik pojkvän.
Hon nickade sakta. " Japp jag har pratat med honom, han sa att det var okej- så länge det blev snyggt och jag lovade att det skulle bli det." Sa hon leendes.

Han log svagt.
- ja, väldigt mycket faktiskt sa han och lekte med hennes hår lätt. Han såg mot Noah som nu vaknat och lyfte försiktigt upp honom i sin famn.
- hey kompis sa han med ett litet leende.

" Jag ska försöka hitta ett jobb. "Mumlade hon och såg på honom.
"Men kommer ta några år innan jag är i din nivå än då." Muttrade hon.
Men sken sedan upp då hon såg Noah. Hon smekte honom över kinden och log brett.
"Hej där. " Viskade hon och studerade dem båda.
Det var vackert.
"Låt mig ta en bild." Bad hon och tog upp sin mobil.

Han såg på henne.
- du behöver inte skaffa ett jobb Amelia, vi har ju pengar ändå, ellerhur? Sa han med ett leende och såg på deras son och smekte mjukt hans kind med ett finger, han var verkligen så liten och att det var han och Amelia som gjort detta mirakel var bara helt fantastiskt.

Hon tog ett kort på de två killarna i sitt liv och det var en vacker bild, en otroligt vacker bild och så skrattade hon lågt.
"Säker? Jag menar det kommer ju vara en hel del schampo genom åren." Flinade hon retsamt.