Sjunde året på Hogwarts

(Jag vet inte!)

Jag log mot Laura och var glad att hon stod vid min sida.
"Även om ni inte tror på det så är jag inte som min far." sa jag och de såg på mig och mumlade något.
"Tror ni verkligen hon hade gått här i sju år och inte redan gjort något om hon var spion åt mörkrets herre?" frågade Draco och de såg lite osäkert på varandra.
"Har jag någonsin vart ielak mot er?" frågade jag dem och de skakade på huvudet.
"Precis. jag valde inte min far. jag älskar honom som far men jag hatar hans "Politik" sa jag trött och de såg på varandra.
"Hon ställer sig oftast i mot honom. jag vet inte hur många gåner hon hindrat honom från att skada någon." sa Draco och jag såg på honom och log.
"Jag ber er inte gilla mig jag ber er inte lita på mig jag ber er bara låt mig vara om ni nu inte vill umgås med mig." sa jag och de såg på mig och sedan på varandra och började sedan disskutera lågmelt med varandra och jag såg på Draco och Laura.
"Lika bra att gå, de vill ändå inte att jag ska vara här." sa jag och lämnade klasrummet. och vi började gå upp mot biblioteket.
"Tack Laura." sa jag och gav henne en kram och log innan jag steg in i biblioteket och slog mig ner längst in i ett hörn och massagerade tiningarna.
"Gör det int?" frågade Draco mig och jag skakade på huvudet och slöt ögonen trött

(vadå jag måste faktiskt också vara med!)

(Jag har inte sagt något!)

Jag följde med Cara och Draco till biblioteket. Cara såg inte ut att må så bra. Hon satt och masserade tinningarna.
- Hur är det Cara, vad har hänt?, frågade jag med orolig min.
Jag satte mig ner vid bordet och funderade på vad som hade hänt.
Under den senaste timmen, hade jag blivit vän med tyå Slytherinnare varav en var dotter till mörkrets herre.
Något jag aldrig trodde skulle vara möjligt.

jag såg på de Laura och Draco som såg oroligt på mig.
"Huvudverk. jag tror inte att Crucio kombinerat med ett slag mot tiningen är någon bra kombination." sa jag och små log.
"Jag hoppas du inte fick några problem. Snape sa att man kan få hjärn skador när man utsätts för länge för crucio." sa Draco oroligt och jag såg på honom.
"Nej de är jag inte oroligt för. Pappa vet när han ska sluta, han har ju en del övning om vi ska säga så och då hade det märkts nu och jag har kläarat längre än tio minuter." sa jag och Draco såg på mig men sa inget.
"Jag tror snare på en liten hjärnskakning men det går nog över." sa jag och små log.
"Tack för att du försvarade Cara." sa Draco tacksamt mot Laura

- Klart att jag försvarar mina vänner, hur farligt det än blir, sa jag till Draco.
- Har du inte hört vad sorteringshatten har sagt.
"Ja Hufflepuffare är trogna och lojala och aldrig någon möda skyr"
Det betyder att vi är trogna och inte tror nått ont om någon, sa jag och skrattade.
- Så du vet Cara så är jag inte rädd för smärta, har stått ut med syskonen Carrow så pass länge.
- Även om jag aldrig mött din far så kommer jag att följa med dig om det är dit du ska. Sa jag med ett nervöst leende mot Cara.

Jag log mot Laura och lika så gjorde Draco.
"Tror du jag lyssnade på sorteringshatten? hon har då höga tankar om mig." sa Draco och skrattade lite. och jag skakade på huvudet och såg på Laura
"Det är inte oftast smärtan man är rädd för utan personen bakom." sa jag och Draco såg på mig
"Okej du har fått hjärnskador."
"Haha jätte kul." sa jag och gav honom en kall blick." Nej jag ska inte till min far för tillfället. och det kommer nog ta ett tag för annars lär det sluta med att nån av oss dör så när vi båda är arga är det lika bra att vi håller oss borta från varandra." förklarade jag
"Hon skojar inte. jag hatar att vara i rummet när de två blir arga man vet aldrig vad som kan hända." sa Draco och jag såg på honom.
"Du har valt den perfekta frun med den perfekta svärfarn." skrattade jag och såg på Laura
"Du ska inte behöva följa med till min far om du absolut inte måste. det brukar inte vara några roliga möten." sa jag och slöt åter trött ögone och försökte få huvudverken att försvinna

- Ni låter som ett kärt gammalt par ni två, sa jag och tittade på Cara och Draco och skrattade.
- Och ursäkta att jag har så höga tankar om dig, sa jag till Draco och log.

Rädslan för Cara och Draco hade nu helt försvunnit.
Cara verkade vara lika missförstådd som jag.
Att hon vill vara min vän med en sådan far gjorde mig varm inombords.

- Ja du verkar verkligen ha fått hjärnskakning, sa jag. Att trotsa din pappa så är inte vad många skulle våga göra, sa jag med ett flin.
- Jag är verkligen taksam över att jag fått lära känna dej och vara din vän.

jag öppnade ögonen och såg på Draco
"Vi är väll som ett gift gammalt par" sa jag och log lyckligt mot Draco som nickade.
"Det är verkligen ingen fara." skrattade Draco och log. Jag såg på Laura och nickade.
"Det är just för att han är min far jag kan göra det. just för att jag vet att han aldrig skulle kunna skada mig allvarligt och jag försöker alltid stoppa honom när han vill skada mina vänner. och ibland undrar jag nästan om han bara retas mer mig och vill se hur långt han kan gå innan jag blir arg." sa jag och tänkte efter.
"Är säkert Bellas ide." mutrade Draco och jag såg på honom och skakade på huvudet.
"Nej jag tror pappa hade kommit på den iden utan henne faktiskt" sa jag och log
"jag hoppas inte de två får ett barn ihop." sa Draco och såg på mig.
"Dt tror jag inte är så stor chans. ingen av dem orkar med ett bebis och jag vill inte ha ett syskon." skrattade jag och Draco såg på mig. och jag log och vände sedan blicken mot Laura
"Jag är glad att du är min vän med. jag förstår inte varför folk undviker dig" sa jag med ett leende

- Haha, försår du inte?, sa jag med ett sarkastiskt skratt.
- De är rädda förstås att de ska behöva beblanda sig med en smutsskalle, blodsförädare och DA medlem.
Det är inte de bästa egenskaperna man kan ha. Du förstår väll att de inte vill vara med syskonen Carrows lilla syndabock, sa jag med ett snett leende.
- Och vad ett barn till Bella beträffar så har jag aldrig hört talas om något så hemsk som ett barn till henne, stackars det barnet.
Hon är ju inte riktigt klok, Bella alltså.
Ibland tycker jag att hon är värre än din pappa, sa jag med ett lite leende.