The cold in our bodies [PRS]

"Jag har varit hans expriment. Han sticker mig med nålar. Ger mig medicin som han säger. men jag blir bara trött av det." Hon såg på honom och skakade på huvudet.
"Nej han kommer inte förstå utan kommer ta reda på allt."

"Du tror alltså att jag förstår och inte kommer ta reda på allt?", han drog roat på ena mungipan.
Leo hörde skeptiskt på.

Hon stannade upp och såg på honom. En hårslinga föll i hennes ansikte.
"Jag kommer att fly. Jag kan inte vara kvar här."

"Du kan inte fly. Var ska du ta vägen? Ut i skogen? Bli jagade av vampyrer? Och vem vet vad som lurar bland träden?" Rion pausade. "Du är mer säker här."
"Han har rätt, Alice. Du kan inte ge dig av.", sa Leo instämmande.

Hon tog ett steg tillbaka.
"Ni vet inte ens vart ni ska. Jag kommer inte visa. Ni kan inte tvinga mig till det." Hon såg sedan mot den stora dörren som ledde ut.
"Ska vi gå ut?"

Rion svarade inte. Han såg fortfarande road ut. Hon skulle inte behöva tänka på det. På ett eller annat sätt, så skulle de nog få reda på var hennes hem fanns någonstans.
"Okej.", sa Rion. Leo ville säga emot. Vad skulle de ut och göra? Men han var för nyfiken på Rions plan. Om han hade någon.

Hon gick och lade handen mot dörren. Sedan drog hon upp den och klev ut genom dörren. Solen var varm och hon klev ut.
"Så det var din far?" Hon såg över sin axel.
"Ni verkade inte så nära."

Leo och Rion bytte blickar mellan varandra innan de följde efter Alice.
"Hur många av er finns det? Bor alla i samma stad som du? Eller är ni utspridda över hela riket?", frågade Rion och undvek Alices fråga och kommentar. Han hade ingen lust att tala om sig själv. Och speciellt inte sitt förflutna, där hans far passade in. Alice var huvudpersonen här.

Hon hade kommit ner och vände sig om. Solen fick hennes hår att gnistra och hon skakade på huvudet.
"Jag får inte tala om det. Du vet förbannelsen?" Hon pekade mot sin bröstkorg och stack sedan ut sin tunga.
"Kan inte om jag inte ska hosta upp blod.."

Rion höjde utmattat på ögonbrynen och knäppte händerna bakom sin rygg när han följde efter Alices steg. Leo såg mer osäker ut, men följde med han också.
Hon var inte mycket att konversera med alltså. "Vad får du berätta då?", försökte Rion och tittade mot ett träd som stod på gården.