PRS botillia1 & Lupple

Theodor fortsatte läsa innan han stängde boken.
- jag behöver inte läsa mer. Hur kan man göra så mot ett barn? Du tycker att mina ex borde dö. Men den här mannen hade jag gärna tagit mig hem till sa han med hård röst och gav tillbaka boken till henne.

Hon tog emot boken och skakade på huvudet.
"Älskling. Jag visade det inte av den anledningen." Sa hon allvarligt och greppade tag om hans händer.
" Jag visade den för att tydliggöra att jag hade det livet, eller ett med dig. Det med dig är kanske inte traditionellt men jag är i alla fall älskad. Det känns viktigt att du förstår hur mycket som stod bakom mitt val att be dig bita mig. " Sa hon ömt och mötte hans blick och log.

Han såg på henne och nickade sakta.
- jag vet att du tog beslutet själv och att du mår bättre av det. Men om du i framtiden skulle ångra dig så vet jag också att det är mitt fel som bet dig. Det handlar inte om att jag inte vill leva med dig för jag älskar dig mer än allt annat. Men ibland undrar jag om du inte hade mått bättre av att du levde med en vanlig kille och fick Noah med honom. Någon som kan vara en bra man och pappa sa han tyst och smekte hennes händer mjukt.

Amelia såg på honom och höll hans händer stadigt.
"Älskling, jag hade inte fått Noah med någon annan." Viskade hon ärligt och klättrade upp i hans knä igen och la sina händer på hans kinder.
"Du är en bra man och en fantastisk pappa. Glöm aldrig det." Viskade hon och kysste honom kärleksfullt.

Han besvarade kyssen mjukt och log svagt mot hennes läppar.
- ey, jag har fått veta av en hemlig källa att innan jag kom till skolan så var du ganska tänd på Kevin i klassen sa han med ett litet lekfullt leende.

Amelia såg på honom med chock i blicken och skrattade till.
"Men sluta, det är inte sant." Sa hon upprört och blängde på honom för att sedan vända bort blicken.
Nog var det sant. Hur fasen visste han det?
Hon tänkte först sitta och tjura men nyfikenhet vann, hon vände blicken mot honom med iver i ögonen.
"Berätta hur du fick reda på det? Stod det i min dagbok eller?" Frågade hon och ryckte åt sig den och började bläddra igenom den med snabba rörelser.

Han kunde inte låta bli att skratta och nickade sakta.
- ja det gjorde det och om du bläddrar till slutet stod där rätt roliga saker om vad du kände för mig med. Att du tyckte att jag var het bland annat sa han med ett retsamt leende och kysste hennes kind mjukt.

Amelia såg på honom och skräcken var helt klar i hennes blick.
Hade han läst det? Hon sjönk ned bakom boken och bläddrade till dem sidorna och läste.
Att han var het var verkligen det mildaste som stod där i.
" Jag trodde inte det var denna." Viskade hon och lutade huvudet mot hans axel.
"Jag är så generad nu. Detta är pinsamt. "Klagade hon samtidigt som hon knappt kunde hålla sig för skratt.

Han skrattade mjukt och såg på hennes generade ansikte.
- men det var du som visade mig den. Jag kan gärna ta och läsa lite fler detaljer sa han med ett litet retsamt leende och sträckte sig efter dagboken.

Amelia skakade på huvudet och höll dagboken så långt ifrån honom som hon kunde.
"Åh nej, du ska inte läsa en endaste mening till. " Sa hon bestämt och skrattade nervöst.
" För att förtydliga så är ju dessa ord enbart för mig. Liksom mina tankar." Viskade hon. Kändes som om hon behövde förklara varför hon hade beskrivit varenda del av honom väldigt målande.
Och önskningar om vad hon ville.