PRS Emma07 och wolfy

Sophie nickade lite tyst.
"Bra det iallafall", sade hon ärligt och suckade.
"Går det att hälsa på någon av dem än?", frågade hon sedan försiktigt, hatade att se hur trött hennes make verkade.

Thomas hade till sist vaknat till mer ordenltigt, så pass att han svagt åtmisntone klarade tala med läkaren.

”Jag tänkte gå och se efter hur det är med Thomas. Vill du följa med?” Han räckte ut sin hand mot henne med ett litet leende. ”Eller vill du hellre gå till Alysia? Det blir dock en ensidig konversation med henne för hon är inte vaken. Läkaren var inte säker på om hon hör och reagerar på prat heller.”

Sophie kyssnade och log lite mot honom, tog hans hand.
"Vill du att jag ska följa med dig? Annars går jag gärna till Alysia", sade hon ärligt, hon ville åtminstone se vännen. Samtidigt så visste hon inte om Caspian kanske ville ha med henne.

”Gå du till henne.” Caspian pussade henne på kinden och kramade om hennes hand innan han släppte taget för att börja gå mot Thomas kammare. Han förstod ju att Sophie kanske hellre gick för att se efter hur det var med Alysia, med tanke på att de ändå var goda vänner.

Sophie nickade lite mot honom, lättad över att få gå till sin vän.
"Tack", sade hon mjukt, log litet mot sin älskade man innan hon gick emot kammaren där Alysia var.

Thomas var så gott som helt klarvaken nu, han var bara dåsig och trött efter allting. Och han hade inte tillåtits ens sätta sig upp än, då man var rädd att såret skulle spricka upp ifall han rörde sig alltför mycket.

Caspian öppnade dörren till Thomas kammare och drog lite på mungiporna då han såg att hans käre vän var vaken. Han satte sig ner på stolen intill sängen.
”Om du inte mer eller mindre skulle vara sängbunden och mörbultad så skulle jag ge dig en riktig utskällning. Men jag sparar den till senare.”

Thomas lyfte lite på huvudet och log då han såg att det var hans kusin som kom in.
"Tackar. Om inte annat så lär jag ju få en av Alysia, så du kan ju trösta dig med det", sade han retsamt.
"Och vart håller hon hus förresten?", frågade han, han hade frågat läkaren men inte fått något ordentligt svar riktigt. Thomas hade ju ingen aning om att hon var skadad, han hade blivit medvetslös innan hon blivit skadad.

Caspian kom lite av sig då Thomas frågade var hans flickvän höll hus någonstans. Var han inte medveten om vad som hade hänt?
”Hon är medvetslös,” förklarade han vaksamt, hoppades att Thomas inte skulle få för sig något dumt nu. Han behövde ju vila. ”Hon slog i huvudet.”

Leendet Thomas haft på läpparna innan försvann direkt nu när han hörde om Alysia. Hade hon blivit skadad iallafall? Han visste egentligen inget alls om vad som hänt efter att han svimmat av.
"Hur illa? Kommer hon bli bra?", frågade han genast oroligt, stod inte ut med tanken att hon skulle vara skadad.

”Jag vet inte,” erkände Caspian, ”hon har en svullnad som läkaren väntar på att ska gå ner. Han kan heller inte säga om hon får någon permanent skada eller ej.” Men huvudsaken var ju att Alysia, liksom Thomas, var vid liv.