Skriva av sig-tråden

Funderar allvarligt på att byta skola helt.
I Mars bytte jag klass, men jag mår ändå inte bättre.
Dock vet jag att det kan bli otroligt tufft att byta klass nu i 9an, både med kompisar och skolarbete.
Men det känns bara inte rätt där jag går nu.
Min klass är helt ok och så, så det är inte direkt det som är problemet.

Iofs känner jag mig väldigt utstött eftersom det enda de jag umgås med pratar om är; Manga,Bild och Konst. Tre saker jag inte har något som helst intresse av. Ibland kan vi snacka t.ex. Harry Potter, och då är jag ju med och pratar, men de samtalen dör ut väldigt fort. Så, det enda jag gör på dagarna är att vara med mina "kompisar"(om man nu ska kalla dem det.) Och barra sitter och lyssnar,ler och nickar.

Vi hade bild idag, och de jag umgås med sa hela tiden "Vi har bild idag!!! JAAA!!!" och sen, när vi väl satt i bildsalen och lektionen snart ska börja vänder sig Julia mot mig och säger "Biiiiiild :'D" och jag sa då "Yaaaaay....... :I". Och hennes reaktion då vart "Gillar du inte bild?" och så svarar jag helt ärligt "Nej, jag har aldrig varit så intresserad av ämnet." och då fick jag värsta blicken av alla vid bordet och Julia säger "Omg... Hur kan man inte gilla bild?".

Även om jag inte visade det, så sårade det där. Just för att exakt samma sak händer hela tiden.

Och så fort jag försöker prata om HP eller teater(några av oss går i samma teatergrupp) så kan jag ibland få svar, oftast "besvärade" svar. Eller så får jag inget svar alls.

Så ja, funderar på att byta skola helt, men är livrädd över hur det skulle gå.

Jag känner verkligen igen mig i vad du säger, fast mitt läge är lite annorlunda. Om jag var du skulle jag bytt skola. Jag vet hur jobbigt det här att gå i en klass där man inte mår bra, det är verkligen inte kul. Jag förstår att du är rädd för hur det kommer va i den nya skolan men kan du inte komma till skolan och "hälsa på" först så du får reda på hur den nya skolan och klassen är

^
Tro mig. Jag har haft det värre.
Jag gick i en klass i 9 år och mådde piss.
Hade självmordstankar redan i 1an.
Så när jag bytte klass vart ju allt bra, men nu så... Är det mindre bra.

Ska prata med mamma när hon kommer hem på torsdag kväll och hoppas på att hon lyssnar. Sen får vi se vad som händer. För här där jag bor ska tydligen den skolan jag går i vara den "bästa." o.O

i know your feeling. har velat flyttat från min stad i 1 år nu.. lite jobbigt eftersom det är ett bra tag tills jag kan fytta. jag går ju bara i åttan...

Somnium: Egentligen känns det ju ändå som att du har härliga vänner (men det för att jag också gillar konst, manga och bild) och så är ju ju "bara" nian kvar. Det är inte ens ett helt år. Det är några lov och till våren kommer alla strötimmar hit och dit.

Skall du byta skola när bara ett år kvarstår blir det så himla mycket extraarbete runt om kring studierna: tid som du kanske hellre tjänar på att lägga på studierna du får från skolan utifrån den klassen du går i nu? Först skall alla dina betyg och dylik skickas vidare till din nästa skola, lärarna där skall kunna betygsätta dig på ett skolår och eventuellt på omdömet som de fått via din gamla skola och dina gamla lärare och så skall du lära känna nya människor: och kanske då inse att det är samma sorts folk där. Människor du kan prata korta samtal med men inte mer än så? Vågar du ta den risken när det är ett år kvar och det låter som att du åtminstone har vänner i klassen du går i nu? Värre hade det ju varit om du suttit själv och aldrig haft någon att prata med/några att lyssna på.

Mitt råd till dig är att låta sista året i högstadiet gå av bara farten för det kommer gå fort! Gör det bästa utav situationerna och kanske testa om någon manga de talar om faller dig i smaken? Det finns ett stort utbud på nätet som är gratis och av relativt bra kvalité. I bild kan du ju kanske teckna Harry Potter-relaterad på något vänster (det går alltid! Improvisera lite bara ).

Men jag kanske tänker fel? Prata med din mamma och uppdatera oss gärna när du har kommit fram till något som du tror kan vara den bästa lösningen.

Anapneo awh
Jag går i ettan, så om tre år får jag flytta. Problemet är att jag vill ha med mig min familj, men de vill ju bo kvar här. Lulz. :c

Kintsugi
Vet att det blir jobbigt att byta skola sista året, det är därför jag är så tveksam.
Och om jag byter skola blir det väll troligtvis att jag byter till en skola där två som jag känner går, och som jag har ganska mycket gemensamt med, och då vet jag att jag inte behöver vara ensam.

Sedan vet jag inte direkt om de jag umgås med riktigt kan kallas för vänner, det enda jag gör är ju att sitta och lyssna och det är inte riktigt min syn på vänskap.
Och att jag ska kolla/läsa någon manga går helt bort, för jag tycker verkligen det är übertråkigt..
På bilden försöker jag ju rita och sådär, men jag kan inte ens rita och tycker det är otroligt tråkigt och blir rastlös. xd

Men tack.

Somnium
I detta fall måste jag verkligen hålla med Kintsugi i det hon säger. Jag tror faktiskt att du kommer få det jobbigare om du byter skola med så lite tid kvar. Nian går otroligt fort och man hinner knappt fokusera på vilka man går med i skolan. Snart står du där, på skolavslutningen och har fått dina slutbetyg och snart har du sommarlov inför gymnasiet. & för den delen kommer du verkligen inte att bli rättvist bedömd av dina nya lärare om du byter, eftersom att dom BARA ser det du gör i nian och i slutbetygen ska ALLT man gjort under högstadiet räknas med.

& du säger att dom tjatar om bildlektionerna, men hur mycket bild har man egentligen på högstadiet? Det är nästan ingenting. En lektion brukar det väl vara, på en hel vecka!? Det finns så mycket annat att fokusera på och skit helt enkelt i när dom pratar om bild. Stå på dig. Fråga om ni kan prata om något annat. & även om man är olik en människa och har olika intressen så kan man faktiskt bli otroligt bra vänner. Mina bästa vänner har nästan inga liknande intressen som mig! Det skulle bli tråkigt tycker jag, uttjatat. Ge dina klasskompisar en chans, döm dom inte för hårt utifrån deras intressen. Dom kanske är jättetrevliga personer och jätteroliga att umgås med när man väl lär känna dom!? Prova :-)

ja det blir ju tufft..

När man äntligen känner sig lycklig, när allt funkar och man mår bra, varför måste man få en av sina idiotiska down - perioder då? Jag hatar att folk skiter i att säga saker jag måste veta, att folk måste säga emot allt jag säger och att folk inte bara kan hålla käften och låta mig vara mig själv. När inte ens mina närmaste vänner förstår utan de gör det hela tusen gånger värre vet jag inte vart jag ska vända mig. Jag har länge funderat på att fråga mamma om jag inte skulle kunna få gå och prata med någon när jag håller på att bryta ihop, någon utanför mitt system, någon som vill förstå. Men jag vågar inte, kanske vill jag inte heller, men jag vet inte. Jag känner mig ovetande och frånvarande mestadels av tiden nu, jag undviker att säga någonting till någon och man kan på sin höjd få ett ögonkast eller ett leende av mig. I skolan skiter jag i att räcka upp handen även om jag kan svaret på allt, de skiter ju ändå bara i om hela skolan är för lätt för mig. Istället fokuserar jag på att gå inåt, försöka bygga upp barriärer som skyddar mot all skit som slängs emot mig. Och allt känns så jävla fel och idiotiskt, men det är väl sådan jag är, korkar, rubbad, konstig och idiotisk. Kanske jag borde ta tag i det och inte låta folk ändra på mig, men då tycker de bara mindre om mig, trycker ner mig mer och vill inte ha något med mig att göra. Eller så är det bara så jag tror att det är, för jag tror så mycket hela tiden, litar aldrig på någon utan låtsas att allt är bra och låter mig själv lyfta bördan. Men så är det alltid när mitt psyke blir sämre, jag blir paranoid och överkänslig, jag borde egentligen bara hålla käften och skita i att skriva det här, för vad tjänar det till?