Sjunde året på Hogwarts

(Men snälla, jag orkar inte, är bara 9 år, måste sova snart!)

"Nej han är inte det. han är nästan som en nallebjörn." skrattade jag och Draco såg surt på mig och jag gav honom en puss så han skulle förbli tyst.
"Jag brukar inte döda folk och Draco är inte riktigt den kallblodiga mördaren heller." sa jag och log.
"Min far behöver defenetivt inte få reda på något. han behöver inte en till person att försöka anvädna som en bricka i ett spel." sa jag och tänkte argt på min far en stund men log sen och såg på Laura
"Jag vet inte riktigt. Neville, Seamus och Dean tog det ju inte så bra så jag vet inte med de andra." sa jag och kände på såret i tiningen.
"Jag trodde inte den stora Cara Riddle var rädd för något." sa Draco skämtsamt.
"Lika lite som jag trodde att den stora Draco Malfoy hade ett hjärta." sa jag och log. "Nej men jag vet inte bara om jag klarar av fler slag och jag vill inte höra vad de tror. jag visste att de skulle bli så här om folk fick reda på det, de skulle genast tro att jag är som Voldemort." sa jag trött.
"Jag vet det men du måste ändå möta dem någon gång." sa Draco och jag såg på honom och sedan på Laura.
"det verkar inte som jag har något val här va?" sa jag och Draco skakade på huvudet
"Jaja i anars kan jag ju alltid döda Snigelhorn för att han sa något" skrattade jag och vi började gå ner mot fängelsehålorna och vi gick in. jag kände alla hatiskt blickar och Draco la händerna runt min midja och höll om mig och jag väntade på de andras reaktion.
"Du kan fortfarande ändra dig Laura." sa jag till henne

(Snälla Cara, vart är ni? vad har hänt? vart är jag?)

(jag är på min lektion med Draco och Laura och alla andra i min årskurs. vi hade ett stort bråk med Voldemort, skolan har fått reda på vem jag är och du var på nån lektion nu vet jag inte vart du är)

(Okej tack så jättemycket!)
Jag och Viole hade håltimme vi satt och spelade knallkort!
Sen gick vi till förvadlingskonst och vi förvandlade fjädderpennor till honungsöl!

Jag följde med Cara och Draco in i fängelsehålan. Jag kände de hatiska blickar som riktades mot Cara och Draco la sina händer om hennes midja.
Jag stod där och kände mig nervös, många i DA satt där och jag visste att de inte skulle förstå.
Men Cara var den första vän som förstod mig helt och hållet och hon hade inte ryggat tillbaka, när hon fick reda på min härkomst, så som många nadra hade gjort.
Och hennes pappa var ändå mörkrets herre.
Men hon var min vän och jag hade lovat att stå bakom henne.
- Tänker ni dömma Cara på grund av hennes bakrund? sa jag med höjd röst ut i det tysta klassrummet.
- Ska du säga, vet du inte att hennes far är orsaken till att din familj är död?, sa en Gryffindor kille.
- Än sen då om hennes far är orsaken till det, det är inte hennes fel. Hon och Draco kunde ha dödat och torterat mig. Vi var helt ensamma i sjukhusflygen, men hon gjorde inte det.
Hon ryggade inte end tillbaka när hon fick reda på att jag är en smuttskalle som ni andra har gjort.
- Cara är min vän, och tänker ni göra henne illa får ni ta er förbi mig först, sa jag och höjde min trollstav med arg blick.

(Viole är med Dean, Neville och Seamus. det här är vrf du ska läsa igenom så du vet vart alla är!)

(Men då lämnar ni ju liksom mig, vart ska jag vara nu då?)

(Du kan väll gå förbi och höra bråket? )

(Tack)
Vi slutade lektionen och jag gick med min kompis Hanna Rabbit. Men sen så hörde vi ett stort bråk.