The cold in our bodies [PRS]

Alice slog sig ner igen och såg ner i bordet. Det gjorde ingen nytta att ramla igen. När Ivan förklarade vart dom skulle såg hon upp med en plågad blick innan hon såg ner igen. Lade en hand mot sin panna och sträckte sig efter sin bägare med den andra.
"Häxby är nog fel ord." Viskade hon och drog ihop sig.
"Det är vad ni skulle kalla det men det är mer.... komplext än så."

(Ramlade hon med flit?)

"Vad skulle du, om jag får fråga,..", Maurice tittade från Silas för att få hans tillåtelse och vände sedan blicken till Alice. "..säga är rätt ord då?", frågade han Alice.
Leo och Rion tittade nyfiket på henne.

(nej det gjorde hon inte. hon blev yr)

"Det är det som är svårt. Närmaste ordet ni kan komma är häxa. Det är därav som det blir svårt." Hon såg på honom och masserade sin bröstkorg. Det var ingen hemlighet men smärtan började göra sig påmind och Alice slöt ögonen,

Ingen svarade Alice. Det skulle fortsätta att vara ett mysterium.
"Ni är välkomna att stanna så länge ni behöver.", sa Silas utan att möta någons blick. Istället sträckte han sig efter sitt glas och smakade på drycken.
"Så vänlig du är, kung Silas.", sa Ivan och kastade en blick på Rion, som om han väntade sig att han skulle säga något. Men Rion ville inte möta någon blick. Istället sänkte han sin egna.

Hon reste sig och kastade en blick mot dörren.
"Jag behöver lite luft. Är det okej om jag går ut?" Hon såg mot Rion och sedan tog hon ett steg.

"Någon får följa med dig. Vi vill inte att du.. vandrar runt i slottet.", sa Ivan och gav Rion en menande blick. "Jag och Rion kan gå med henne, Ivan.", sa Leo och ställde sig upp. Han bugade kvickt för Silas. Rion tog längre tid på sig att resa sig upp ur stolen. Han bugade också. "Damerna först.", sa han åt Alice utan att se på henne.

"Det behö..." Hon hann inte svara dem ordentligt innan de hade rest sig. Hon ner och såg på Leo med en sorgsam blick.
Gick sedan ut från matsalen och såg över axeln.
"Rion... J" Började hon och svalde sedan.

"Nästa gång, Alice, måste du säga adjö till kungen när du lämnar rummet. Hans närvaro ska inte förbises.", sa Leo en aning skarpt. Kanske hade han något förflutet med det.
"Vad är det?", frågade Rion som inte hade lyssnat på Leo. Han var så uppe i sina egna tankar. Den här gången riktade han uppmärksamheten mot Alice.

"Det är att det känns som något greppar om hjärtat. Stramar åt som något är ledsen eller något." Hon vände på huvudet och suckade.
"Det är en sådan stark känsla att det gick att se den. Den gjorde mig illamående och jag behövde bara komma bort." Hon satte handen mot bröstet igen.

"Vad bra att du berättar det. Men kanske är det bättre att du berättar för Maurice? Det är trots allt han som har hand om dig.", sa Rion och log lite. Det var skönt att vila tankarna på Alice för ett ögonblick.