Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Det här är inte min smekmånad kapten. Jag har bara accepterat hans frieri. Vi är inte gifta än." Hon flinade och såg sen på soffan.
"En filt är alltid bra att ha och en kudde kan vara bra det med." Hon skrattade.
"Du har rätt. han är inte den bästa kortspelaren heller."

"Ja, självklart, Kiliah.". John harklade sig och rätade på sig. Han såg om i rummet. "Jag säger till Roy genast. Och du har rätt..", han böjde sig över och klappade henne på överarmen. "..Han är inte den bästa kortspelaren.". John skrattade och rätade på sig sig igen. "Jag säger åt honom genast. Filt och kudde kan du få nya och du kan behålla de du har haft i ditt skyffe.".
John nickade och greppade sin hatt i en nick innan han lämnade rummet innan Kiliah för att gå mot övre däck där Roy var kvar med de andra piraterna.

Hon log mot honom och gick upp på däck och såg sig om. Hon tog sig upp på vid rodret och såg ut över det stilla vattnet.
"Det är så varmt och skönt." Hon log och såg efter Ethan.
"Ethan?" Hon kunde höra dem och gick mot byssan och log.
"Så vem förlorar?"

Ethan och de andra hade funnit sig i ett kortspel i ett av rummen då skeppet höll sin kurs och de var påväg på Spanien. Det bästa sätt de visste att döda tid på var att spela kort. Roy såklart i spetsen. "Roy förlorar såklart.", sa Ethan då han upptäckte sin fästmö i dörröppningen och visade med armen att hon skulle komma närmare. Han ville hålla om henne.
Roy skrattade och placerade sina kort på bordet. De andra skrattade för snart visade det sig att han förlorat stort. Roy skakade på huvudet. Han log fortfarande. "En dag..! Tro mig, en dag kommer jag vinna över er alla!". Roy drämde med näven i bordet och samlade korten igen.
Då dök John upp. "Roy, se efter rummet i nedre plan, det ska bli Kiliah rum, du får städa.". Roy nickade och samlade korten. "Javisst, kapten.". Han bytte en blick med Ethan och försvann sedan ut ur rummet för att göra i ordning Kiliahs rum.

Hon gick närmare och satte sig i hans knä och smekte honom över håret.
"Nä jag tror inte du kan vinna. Jag tror att det du aldrig kan. Du kommer att förlora självmant om du spelade med små barn." Hon flinade och såg på honom och såg sedan på Ethan.

Ethan log mot henne när hon satte sig ner i hans knä. Han bytte en blick med henne som inte blev förbisedd hos de andra. De andra i besättningen visslade tillgjort åt de. Tyckte att de kladdade så på varandra. "Du är bara avundsjuk..!", svarade Ethan till de som trodde något annat.
Roy låtsades inte om Kiliahs ord och suckade högt då han insåg att han visst hade förlorat. Han sänkte blicken och huvudet innan han samlade kortleken och plockade ner den i sin ena byxficka. "Bäst jag ser till ditt rum, Kiliah. Kommer tillbaka sedan. Då är det revansch!" Han gick sedan ut från rummet och lämnade de andra kvar med Ethan och Kiliah.

Hon lutade sig mot Ethan och log och slöt sakta ögonen.
"Åh du vet verkligen hur man tar hand om mig." Hon brast ut i skratt.
"Roy jag kommer ändå att sparka skiten ur dig. Den som förlorar måste svabba decket för hand när solen står som högst." Hon log mot Ethan och blinkade med enaögat.

"Självklart. Att hjälpa vackra damer är min specialité.", sa Ethan och strök Kiliah över kinden innan han kysste hennes läppar igen. "Okej, Roy, vänta. Du har en utmaning! Kiliah utmanar dig..!".
Ethan skrattade. Roy sökte sig till bords igen och såg sin chans. Han delade ut korten och ögnade de genast han tilldelat sig själv. Intalade sig själv att Kiliah skulle ha svårt att vinna den här matchen..
"Jag accepterar din utmaning, Kiliah. Lägg dina kort!", sa Roy.

Kiliah tog sina kort, såg på dem och slängde de hon inte behövde och såg upp på honom.
"Så Roy skulle du verkligen slå ett barn i kortspel? Är det inte lite elakt?"
Hon log och lade huvudet på sned.

"Aldrig, men jag menar..". Han placerade sina kort på bordsskivan igen. "..Det är ju inte om att de hade en chans ändå.". Han gav ifrån sig ett litet skratt och blickade åt Kiliahs håll.
Ethan iakttog de båda. Han visste genast att Roy återigen inte hade någon chans mot Kiliah. Roy var ingen bra spelare, men vem var Ethan att säga åt honom att det var så? Roy var omtyckt av alla, ville aldrig någon något ont om det inte berörda hans egna. Roy var alltid någon att räkna med, vilket var beundransvärt, tycke Ethan.
"Din tur, Kiliah.", sa Roy med iver i rösten som vanligt.