PRS Emma07 och wolfy

Thomas hade lyckats hålla band på sig tidigare, men då mannen skulle börja kolla över Alysia kunde han inte behärska sig längre utan var med några snabba steg framme vid mannen och knuffade omilt undan honom ifrån Alysia.
"Rör henne inte", sade han kort, nästan morrande. Kanske agerade han dumt men han klarade inte så och se på.

Tack vare Thomas agerande så bröt kaos ut. Tjuvarna drog fram både svärd och pistoler som de viftade med. Vakterna var skickliga men de blev attackerade från alla håll så det blev nästan upp till Alysia att skydda sin pojkvän. Det gick ju inte så bra då hon inte hade vapen att försvara sig med. En man knuffade omkull henne innan han var på och undersökte om hon gömde pengar eller smycken någonstans. Hon klöste honom var hon än kom åt då hon inte ville ha hans äckliga händer på sig. Mannen spottade henne i ansiktet innan han slog till henne, drog därefter upp henne på benen.

Thomas hade haft ett mindre svärd på sig, och fick genast försvara sig med det mot en av männen där. Han var rätt så skicklig med det då han fått väldigt bra träning under många år, men han kunde inte vara överallt samtidigt och upptäckte först nu hur mannen slog till Alysia.
"Alysia!", ropade han till då han precis upptäckte hur mannen dragit fram ett vapen, någon slags blandning mellan kniv och svärd - bladet var längre än en kniv men inte riktigt långt som ett svärd. Desperat, i hopp om att kunna rädda henne, så kastade han sig dit och kastade sig framför henne. Han flämtade skarpt till av den otroligt skarpa smärtan när han fick vapnet in i mellangärdet, ett rätt stort sår och Thomas förstod rätt snabbt att det antagligen var allvarligare. Men bättre det än att Alysia skadats, enligt honom. Svärdet han själv hållit gled ur handen på honom, smärtan fick det att nästan svartna för ögonen.

Alysia gav ifrån sig ett skrik då hon såg svärdet borra sig in i Thomas mellangärde, spärrade förfärat upp ögonen då han föll omkull. Hon sträckte sig efter hans svärd för att attackera den skyldige med det, hann dock inte fram till honom förrän en annan man lyfte upp henne i famnen. Han slängde henne sedan åt sidan. Det skulle inte ha slutat så illa om det inte vore för en stor sten som låg precis där hon landade. Huvudet träffade den kalla hårda ytan och det svartnade omedelbart för ögonen.

Thomas förlorade medvetandet bara någon sekund efter att han fallit till marken och blev still. Vakterna de haft med sig hade sett allting, och kanske hade det triggat dem till att kämpa hårdare - efter en kort stund hade de övermannat banditerna och var framme hos Thomas och Alysia för att se hur det stod till med dem, vid det här laget ganska oroliga - båda dem hade i uppdrag att beskydda hade blivit skadade. Bara att lyckas med uppgiften så pass dåligt att kungen blev skadad skulle med största sannolikhet få väldigt dåliga konsekvenser för dem. De var inga läkare men kunde ändå rätt så snabbt konstatera att Thomas skada verkade vara av den allvarligare sorten, då det blödde ymnigt och han inte gick att få ordentlig kontakt med. En av männen - Hannes - hade ändå lite mer erfarenhet av vård efter att ha varit med i kriget, och gjorde sitt bästa för att binda om såret i hopp om att stoppa blödningen samtidigt som han på något vis var lättad över att det inte hänt tidigare på resan - nu var de ändå nära huvudstaden och läkare.

Caspian drog en hand över sitt ansikte då en av vakterna förklarade vad som hade hänt under hemresan. De hade haft en uppgift och det var att se till att Thomas och Alysia kom tillbaka hem oskadda. Nu låg båda medvetslösa med olika skador. Det hjälpte dock inte att skrika och gorma på vakterna, vem som helst kunde se att de skämdes över hur dåligt de hade gjort ifrån sig. Han viftade avfärdande med handen innan han vände sig mot läkaren som kommit fram. Alysia hade i alla fall fortfarande inte vaknat och läkaren hade det svårt att avgöra om det skulle uppstå några men. Hur som helst hade hon slagit huvudet hårt i stenen så det hade uppstått en svullnad som det nog skulle dröja ett tag innan den gick ned. Den positiva nyheten var dock att de båda var i livet och skulle klara sig.

Thomas hade lagts i sängen på rummet, och det var först nu som han faktiskt började vakna till mer ordentligt. Han hade vaknat halvt några gånger på vägen, men inte ordenltigt hittills - men nu märktes det hur han verkade börja kvickna till. Man var lite oroliga för såret och hur det skulle läka, men man kunde inte göra mycket annat än att vänta och se hur det gick efter att han vaknat.

Sophie hade bara hört om att Thomas och Alysia båda hade kommit hem skadade och medvetslösa, och blev genast orolig. Allra främst för sin vän men för Thomas också, så
hon var just nu på jakt efter sin mage då hon misstänkte att han hade fått reda på mer. Med ena handen på sin mage gick hon längs korridoren och fann honom till sist. Hennes mage hade som exploderat i storlek de senaste månaderna, och samtidigt som hon hatade att vara så klumpig så såg hon fram emot barnet.
"Vad har hänt?", frågade hon honom direkt då hon kom fram.

Caspian vände blicken till Sophie då hon dök upp, gav henne ett litet leende samtidigt som han placerade händerna mot hennes mage i hopp om att känna barnet röra på sig eller sparka.
"Thomas håller på att kvickna till men Alysia är fortfarande medvetslös." Mycket mer kunde han inte säga eftersom han inte riktigt visste. Vakterna verkade inte heller veta vad som egentligen hänt, de hade bara plötsligt blivit anfallna. Han fick helt enkelt ge sig till tåls. Förhoppningsvis skulle Thomas komma ihåg vad som hänt så att han fick lite mer klarhet.

Sophie lyssnade och nickade lite, orolig för sin vän.
"Vad tror läkaren om hur dem kommer klara sig?", frågad hon oroligt, lade sin hand ovanpå hans på sin mage. Hon hoppades innerligt att de skulle klara sig utan men båda två, och att de båda två snart skulle vakna.

"Båda två kommer klara sig." Något mer hade läkaren inte sagt vilket Caspian kände sig ganska missnöjd över. Men han kunde inte göra annat än vänta på att få fler uppdateringar om Thomas och Alysias tillstånd. Han gnuggade lätt handflatan mot sin panna och skakade på huvudet, kände sig ganska trött.