PRS Emma07 och wolfy

Thomas lät sina känslor bestämma helt nu, han visste inom sig att de var opåverkade utav alkoholen. Vad han trodde den påverkade var bara att den kanske fått honom att våga ta första steget igen. Han strök henne över ryggen och lät till sist händerna vandra upp och fläta sig in i hennes vackra hår.

Jösses, det var inte förrän nu då hennes kropp var upptryckt mot hans som hon insåg hur mycket hon hade saknat hans närhet. För att inte tala om hur lång tid det hade gått sedan de senast befunnit sig i en liknande situation. Hon strök fingrarna över hans nackhår innan hon placerade händerna på hans axlar.

Thomas hade saknat hennes närhet något otroligt, mer än vad han själv hade trott från början. Bara att känna hennes händer mot sin kropp gav honom rysningar, ändå kunde han inte få nog av henne.

Så småningom letade sig hennes händer in under hans tröja. Fingrarna klättrade uppför hans mage till bröstkorgen, därefter vidare bak till hans rygg för att låta dem vila en stund där medan hon fokuserade på den ack så ljuvliga kyssen.

Thomas rös till av att ha hennes händer mot sin bara hud, allt runt omkring var verkligen helt som bortblåst nu. Hans händer lät han vandra ner mot hennes midja, därefter än längre ner mot höfterna. Alla tidigare tvivel och avstånd var som helt borta nu, åtminstone helt för stunden. Kanske märktes det också på honom, då hans kyss blivit något mer intensiv och vågad.

Puff puff ♥

Dagarna de tillbringat i Eriton hade gått snabbt, och de var redan påväg tillbaks emot huvudstaden igen. De hade varit på resande fot i några dagar nu, och räknade med att komma fram någon gång under morgondagen ifall allt gick som planerat och de inte blev försenade. Thomas var på riktigt gott humör, för hela resan hade ju blivit väldigt lyckad och det kändes som om allt äntligen var bra igen mellan honom och Alysia. För tillfället red han lite bakom henne då han pratat med en vakt, dock red han som oftast vid Alysias sida. Han granskade terrängen lite, glad att vara ute och se landet lite också och inte bara staden. Vad han dock inte visste eller räknade med att det i skogsbrynet väntade flera män i bakhåll på dem, efter att ha sett dem tidigare och tagit för givet att de var adelsfolk på resande fot med gott om pengar på sig.

Dagarna hade flugit förbi i Eriton till Alysias besvikelse. Hon hade inte haft något emot att stanna kvar längre men det fanns ingenting som hindrade dem från att göra en ny resa igen. Hon kortade tyglarna en aning då hon fylldes av en lustig känsla, ögonblicket senare hoppade en man fram och riktade pistolen mot henne. Därefter omringade fler män hennes häst och drog ner henne på marken. Mannen som verkade leda gruppen drog henne intill sig och höll pistolen mot hennes huvud.
”Hit med allt värdefullt ni har på er,” väste mannen fram och blängde mot Thomas, ”och säg åt vakterna att backa innan jag skjuter och ni får bli kvar och plocka upp bitar av jäntans hjärna.”

Thomas hade varit helt oförberedd på överfallet, han hade småpratat med en av vakterna och haft tankarna på det. Genast skyndade han närmare, hoppade av hästen när han kom dit då han kunde röra sig lite mer fritt då. Han var påväg helt fram till henne, men stelnade genast till då han såg pistolen mannen höll emot henne. Ögonen lös av oro, han fasade inte över huvud taget för sitt eget liv utan hans stora oro här var att skydda Alysia. Han nickade kort åt vakterna som en signal att backa undan, kanske var det dumt men han gjorde allting han bara kunde för att kunna skydda Alysia. Thomas knäppte loss den pengapung han haft fäst vid bältet och slängde ner på marken framför dem.
"Det är vad vi har. Släpp henne", sade han kort och ärligt, de hade inte haft överdrivet mycket med sig även om det han just gett dem var en hel del.

En av männen plockade upp pengapungen från marken och öppnade den för att räkna mynten. Nöjda verkade männen inte eftersom ledaren fortfarande höll pistolen mot hennes huvud. Alysia ansträngde sig för att inte göra något dumt, för även om hon nog kunde försvara sig så ville hon inte bli skadad. Och det sista hon ville var att något skulle hända Thomas.
”Jag skulle inte vara så säker på det.” Mannen klickade med tungan innan ett elakt leende spred sig på hans läppar. ”Låt oss se efter om inte jäntan har något värdefullt på sig.” Han nickade åt en av de andra männen som kom fram och lät sina äckliga händer glida över hennes kropp.