Rollspel, från olika världar

Jezebel såg på dem när de kom ut och han tog i mot Cassians hjälp och log mot dem
"kan vi inte gå ut i skogen? Jag vill ite vara inomhus" sa han och lo stort och såg sen på dem när de verkade vara så allvarliga
"vad är fel" sa han och såg på dem "och jag vill inte ha ett inget till svar. Jag är ingen idiot" sa han

"Jaja."muttrade Robin och följde efter Cassian ut till Jezebel. Han kunde itne ändra sig just nu, han var arg och kunde inte göra något åt det. Ibland hände det att han inte kunde kontrollera sin ilska och då var det farligt att vara i närheten. En gång hade det hänt då han kommit på Guy då han försökte döda kungen, då hade Robin nästan mistat Much och den gången hade Robin haft ett rejält slagsmål med Guy.
"Inget."muttrade Robin och trängde sig förbi Jezebel och Cassian, han ville ut i skogen. Det var det enda som kunde lugna honom nu.

Cassian såg på Jezebel och kunde inte låta bli att le när han log men slutade sen le när han ville veta vad det var. "Vi måste prata" sa han och de följde efter Robin ut i skogen
"Vad är de tmed ohnom?" frågade Jezebel
"Du kommer förstå när jag berättar." sa Cassian och suckade och han stannade och såg på Jezebel och tog ett djupt andetag
"Månen är här...och Alexis" sa Cassian försiktigt

Robin stannade mitt i steget.
"Men månen finns snart inte längre."muttrade han och klättrade upp i ett av träden. Han tog av sig kogret och lät det falla till marken innan han lutade sig mot stammen och lät sig fyllas med skogens dofter.

Jezebel bara stirrade på Cassian och sen på Robin
"vad gör han här?" frågade Jezebel och såg sen på Robin "gör du så men döda ite far" sa han allvarligt
"Jezebel du förstår väll att vi måste..." började Cassian
"nej du får inte! Varför sa ni inget tidigare! Om han är här borde jag vara med honom" sa Jezebel och började gå

Robin hoppade ner från trädet och brottade ner Jezebel på marken med händerna på hans rygg och Jezebels ansikte neråt. Han var fast i det greppet kunde inte komma någonstans.
"Du stannar här." andades han och tittade sedan på Cassian efter hjälp.

Cassian såg på Robin och log tacksamt och slog till Jezebel i huvudet med skafftet på kniven så han svimmade och letade sedan igenom hans fickor och hittade sömnmedel och en spruta och Cassian sprutade in det i Jezebels arm så han skulle somna
"Förlåt Jezebel" sa han och strök honom över håret och drog upp hans huvud i sitt knä och såg på Robin
"Tack" sa han och undrade vad han skulle göra med Jezebel "förstår du problemet, även om han kan fly gör han inte det. jag vet inte vad jag ska göra med ohnom" sa Cassian och suckade

"Bind fast honom tills jag är tillbaka. Jag ska döda Ida och du kan ljuga för honom då jag kommer tillbaka att jag har dödat Alexis. Det kanske får honom tyst en stund i alla fall." sade Robin och plockade upp sitt koger innan han försvann in i skogens mörker utan att se sig om. Nu gällde det, han skulle döda en människa som han inte kände, det hade han inte gjort sedan i det heliga landet och han hatade att döda. Men han gjorde det för att hjälpa, rädda sin vän från att bryta ihop.

"Lycka till, men var försiktig. hon rör sig fortare än vad som är mänskligt och hon kan kan skjuta tillbaka. och han lär inte tro på det om han inte får bevis" sa Cassian och log sen uppmuntrande mot Robin när han försvann och såg sen ner på Jezebel och visste att han skulle sova i alla fall en timme. han strök honom över håret
"Varför måste du vara så korkad Jezebel?" frågade han sig själv och stirrade sedan rakt ut i luften "och varför msåte du vara så grym Alexis?" sa han

Robin drog upp huvan för ansiktet innan han tog ett djupt andetag och lade en pil i strängen. Guy, Alexis, Krok och Ida satt runtom en brasa en aning utanför Hogsmeade i skymundan av några träd.
Hjärtat klappade i bröstet på honom där han satt bakom en buske och sikta på tjejen. Han var tvungen att koncentrera sig, han skulle göra det för Jezebels skull. Han blinade, slutade andas och lät allting annat falla bort. Det var endast Robin, pilen och målet. Ett djupt andetag var allt han behövde innan han ljudlöst släppte taket om strängen och såg hur pilen flög genom luften.
Med en pil genom huvudet låg Ida på marken, med ögonen vidöppna och utan att andas.