PRS botillia1 & Lupple

Han himlade lätt med ögonen och skrattade till.
- Theodor? Du kan räkna med att inte få veta något om förhållandet från hans sida. Mycket kan du nog få ur honom men inte när det handlar om att han måste visa sig svag. Men du har kanske aldrig undrat varför där ligger ett krossat fotografi av honom och en annan tjej på skrivbordet där sa hans pappa och nickade mot skrivbordet.
- Men ja, du får ge huset hur mycket liv du vill, men det kan ju vara lite snyggt också la han till.

Amelia såg på honom, och började känna sig måttligt irriterad på honom. Vad ville han? Förstöra mer för dem?
" Jag har mina knep. " Sa hon och reste sig upp.
" Tack för pratstunden. " La hon sedan till och nickade.
"Tro mig det kommer bli syggt. "Log hon mot honom och hörde Noah rapa och smekte hans rygg sakta och sänkte ned honom lite.
"Han ska bada och så nu så." Sa hon och pekade på honom med ett snett leende.
" När kommer Theo hem tror du?" Frågade hon sedan och såg på honom.

- Theodor? Han kommer troligtvis sova på hotellet. Det förvånar mig inte om han ligger och gråter eller något för att han känner att han förstört allt. Jag har fått en snäll son men han är fan inte särskilt stark och manlig. sa han innan han gick ut ur rummet. I staden fanns det ett hotell och det hade Theodor aldrig varit på innan, men nu hade han betalt för ett rum över natten för att få fundera ifred.

"Prata inte så om honom." Sa hon skarpt och smällde igen dörren efter honom och låste den ilsket.
Hennes älskade Theo.
Hon övervägde om hon skulle ta sig till honom och ge honom överraskningen eller vänta in honom.
Hon tog sig in på badrummet och hällde upp lite vatten i en balja för att bada Noah och tänkte länge och noga.
När han var ren och fin så gick hon in på rummet igen och klädde på honom.
De finaste kläderna de hade köpt. La försiktigt ned honom i vagnen och fixade till sig själv.
Klädde upp sig och fixade håret.
Övervägde sminket men han gillade ju inte det så struntade i det. Hon packade ned massa saker i en korg både till dem men också till Noah.
Hon bäddade ned honom. Tog upp själva liggdelen i vagnen för att kunna bära honom och tog korgen i andra handen och tog sig sedan ut genom dörren och vidare mot ytterdörren.
Tog sig snabbt till hotellet och letade reda på hans rum med hjälp av lukt.
Hon la ut rosenblad i ett hjärta på gräsmattan nedanför och tog upp en sten och kastade den.
Den träffade hans fönster. Fortsatte att kasta lite stenar tills hon råkade kasta lite för hårt och fönsterrutan sprack.
"Fan."Muttrade hon. Det förstörde ju allt.

Theodor hörde ljud från fönstret och ryckte till när fönsterrutan sprack. Han gick fram till fönstret och såg på stenen som flugit in och nu låg på mattan innan han kollade ut för att se vem som kastat den. När han såg ner så såg han hjärtat av blomblad och sen såg han Amelia. Han bodde inte så högt upp så han hoppade smidigt ut från fönstret och landade precis vid henne.
- jag tror inte hotell-personalen blir så lyckliga sa han och gav henne ett litet leende. Man kunde se på hans ögon att han gråtit men att han nu inte försökte visa det.

Hon skrattade lågt när han hoppade ned och log lyckligt mot honom.
"Jag har inte lärt mig allt än om det här livet. Men jag älskar dig okej. Och det för Noah också." Viskade hon och pekade mot sovkorgen Noah låg i.
Hon såg hans ögon och klev fram och torkade försiktigt hans kinder och kysste honom kärleksfullt.
"Jag tänkte att vi ska ha en romantisk middag." Viskade hon och flyttade bak honom från hjärtat och la ut en filt och tvingade ned honom sittande på den och slog sig själv ned.
" Så jag hade inte så mycket val. Med tanke på vår diet. " Viskade hon och tog fram korgen hon hade med sig.
Tog fram två fina kristallglas och en flaska med blod och hällde upp åt honom och åt sig själv.
" Varsågod. Hoppas det smakar." Viskade hon lyckligt och såg på honom.

Han log mjukt och smekte hennes kind innan han besvarade kyssen mjukt.
- och jag älskar er otroligt mycket sa han och följde henne villigt och satte sig ner på filten och såg på allt hon fixat och sen ner på Noah som sov.
- du är verkligen jättevacker Amelia och jag tycker du har gjort det jättefint här sa han innan han tog emot glaset med blod och log svagt mot henne. Hon var så otroligt vacker och han fattade egentligen inte varför hon hade fallit för honom när hon säkerligen hade kunnat få vem som helst.

" Tack älskling." Log hon och smekte hans kind lätt.
" Det är för dig för du är mitt hjärta. Du ser hjärtat va?" Sa hon och pekade på blombladen.
"Du är också mitt liv." Fortsatte hon och pekade mot glaset med blod i.
"Och du är min mening i livet." Viskade hon och pekade mot Noah.
" Du gav mig honom, och ni två tillsammans är allt." Viskade hon och fnissade till.

Han såg bak mot blommorna och nickade sakta.
- och du är det vackraste som någonsin funnits på jorden och jag älskar dig sa han och tog hennes hand mjukt och smekte den lätt med sin tumme.
- Det var ju inte mitt fel att Noah blev till, det var ju du som inte ens kunde hålla dig länge nog så jag fick på mig ett skydd sa han med retsam men kärleksfull röst och med ett leende på läpparna.

Hon log lyckligt och såg på honom.
"Tack." Viskade hon och la huvudet på snedden.
" Jag vet att du älskar mig, jag hoppas bara att du vet hur mycket jag älskar dig." Log hon och skrattade sedan till.
"För att vara helt på det klara så trodde jag att du inte kunde göra mig gravid med tanke på ja allt. " Flinade hon och lutade sig mot honom. Tog några klunkar av blodet.