rollspelare & tippest prs

Sophia log svagt och nickade lite. Hon la sig ner på sängen och drog honom över sig, ville ha honom nära så mycket som möjligt. Hon kysste honom hårt som svar på frågan, Henri skulle alltid vara hennes trygghet oavsett vad.

Henri följde med i Sophias rörelser och besvarade hennes kyss. Tänkte inte ens på att hon inte svarade honom - ärligt talat behövde han inget svar. Han skulle se till att det blev så.
"Jag tror att de har gjort i ordning mitt bad", sa han efter att ha kysst henne allt för många gånger på halsen och nyckelbenen. Han reste sig återigen från sängen och gick bort till soffan för att dra på sig sin skjorta och knäppte knapparna samtidigt som han tittade på Sophia.

Sophia njöt av kyssarna hon fick, kunde inte låta bli att puta med underläppen när han drog sig undan. Hon följde honom med blicken och drog en hårslinga bakom örat. Hon suckade tyst och drog upp benen mot sig själv.
”Jag älskar dig,” log hon svagt och pillade lite med sitt hår. Hon tänkte spendera dagen i sin säng, visste inte alls vad hon skulle göra.

"Jag älskar dig med", sa han och kysste henne i pannan innan han lämnade kammaren och gick mot sitt bad.
Där öppnade en vakt dörren åt honom och stängde den snabbt när han gått in i rummet. Badet var upptappat, på en pall bredvid badet låg det ett rent ombyte kläder och en bricka med frukost. Gud, vad det var skönt att vara kunglig när man var bakis.

Sophia log svagt och följde honom med blicken. Hon suckade högt och la sig ner, orkade inte alls vara bakis längre men visste inte hur hon skulle få det att sluta. Hon drog täcket över huvudet och försökte låta bli att gråta. Hon var inte van med det konstanta dunkandet i huvudet och illamåendet som alltid fanns där. Hon suckade högt och slöt ögonen, tänkte försöka sova bort det.

Snabbt drog han av sig sina kläder och hoppade ner i badet. Vattnet var precis en perfekt temperatur och det var bra med bubblor. Han lutade sig tillbaka och tvingade sig då och då att äta. Trots illamåendet så var han ändå hungrig.

Efter en stund så knackade det på dörren.
"Kom in", sa Henri och tittade på dörren som öppnades utav en tjänare som han inte kände igen. Med tanke på att hon var ganska ung så var det kanske inte konstigt. Hon gick fram till honom och räckte honom ett brev. Hon stannade kvar vid hans sida och neg innan hon hastigt lämnade rummet igen och dörren stängdes.
Henri öppnade brevet.
'Englands drottning beräknas anlända vid kvällsmålet. Se till att se anständig ut tills dess, och kom inte för sent för att välkomna henne.'

Efter några timmar väcktes hon från sin djupa sömn då hennes damer hade fått i uppgift av hennes mot att piffa till henne, att visa vilken drottning hon var inför första mötet med Englands drottning. Sophia suckade högt men gjorde inget motstånd när flickorna klädde på henne och fixade henne, trots att det tog timmar så lät hon inte ett enda klagomål höras.
”Jag vill ha mitt hår utsläppt.” Sade hon däremot när Louise försökte sätta upp det. Flickan nickade lite, fixade det lite grann så att det inte bara hängde tråkigt. Hon fick ett vackert diadem som påminde om kronan hon hade i Skottland, som hon dessvärre inte kom ihåg att hon haft, fast diademet var lite mindre så gav det nästan samma effekt.

Henri hade tagit god tid på sig att äta upp sin frukost och när han gjort det steg han upp ur badet, torkade kroppen och klädde sedan på sig. Det märktes på kläderna att de skulle få viktiga gäster; de var gjorda i mycket dyrare och finare tyg. Dessutom var det även bekvämare.
Då han var man, som tur var, så behövde han inte bekymra sig så mycket om hur han såg ut. Det var bara att kolla så knapparna på skjortan var knäppta ordentligt och att sömmen på byxorna låg rätt. Inte mer komplicerat än så. Han lämnade rummet efter ungefär en timme och gick då för att möta Russel.

Båda gick och skulle fäktas men blev stoppade av deras mor som mötte dem i korridoren. Båda var nybadade och hade nya, fina kläder på sig och de skulle inte få svetta ner sig. Så istället spelade de bordsspel. Mycket tråkigare, men det fick tiden att gå. Dessutom ville Henri spendera lite tid med sin lillebror, som hamnat i skymundan enda sedan Sophia kommit till hovet.

Sophia skickade iväg damerna när hon väl var iklädd i sin finaste klänning och såg ut att vara tagen ur en tavla. Hon stannade i rummet en stund innan hon gick ut till trädgården. Hon satte sig ner på bänken där hon för ett tag sedan erkänt sina känslor för Henri. Hon granskade naturen runt sig och försökte fokusera på sitt val, vad som var bäst för hennes land. Hon kunde inte vara så osjälvisk, kunde inte välja sitt land före sin egna lycka.

Tiden gick sannerligen. Så småningom kom deras mor och far in i salen de satt i. Henri la märke till att hans mors klänning inte var lika stordådig som hennes klänningar brukade se ut när de fick viktiga gäster. Den var rak, nådde precis golvet och var mörkbrun. Hon verkade lägga märke till den konstiga blicken hon fick från Henri.
"Jag har hört att man har ett mer nedtonat mode i England", svarade hon enkelt och drog händerna över tyget. "Englands drottning är snart här." Det innebar, sluta med det ni gör och följ med, så Russel och Henri reste på sig och följde efter sina föräldrar. Henri misstänkte att Englands drottning skulle välkomnas på samma sätt som Sophia hade blivit.