Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon satte sig upp när maten kom och log mot dem.
"Tack att jag får vara med er. Jag visste inte vad Ethan skulle göra med mig när han kidnappade mig första gången." Hon flinade och såg sedan ner.
"Men jag är verkligen en i familjen." Hon höjde sitt glas.

Ethan log lite generat. Han hade verkligen inte betett sig som en gentleman. "Du har rätt, jag.. kunde göra bättre.", sa Ethan och svalde. När Kiliah sedan uppmuntrat besättningen i en skål höjde han sitt glas och på så sätt höjde de andra sina. "Skål för Kiliah!", utropade Ethan och de andra i besättningen stämde in i en skål innan de drämde glasen i en skål.
"Du har gjort oss förmögna, nu har vi råd med ett ännu ett större skepp..!", sa kapten John och kikade åt Kiliahs håll.

Hon skrattade.
"Och samma natt hade jag tänkt att köpa mig loss." Hon suckade och satte handen mot kinden och suckade.
"Men aja." Hon tog en stor klunk och log mot de andra.
"För oss!"

"För oss!", svarade de. Ethan skrattade och drog henne till sig. Han iakttog henne och bestämde sig sedan för att röra vid henne ansikte. Hon var så vacker..!
"Kiliah.", mumlade Ethan och rörde vid hennes ansikte. Han böjde sig fram för att kyssa hennes kind och sedan läppar.
"Så vacker..", mumlade han och drog henne intill sig.
Kaptenen hade iakttagit de i ögonvrån. I försök att få borr uppmärksamheten från Kiliah och Ethan skrattade han och började en diskussion om skatten. "Tror ni verkligen att skatten kommer ifrån Irland?"

Hon vände blicken mot Ethan och log.
"Ja?" Hon log mot honom och kysste honom tillbaka och såg seda på dem.
"Skatten är från Irland. Det var från mitt kungarike!" Hon såg sur ut.
"Att de stal de från mig gjorde mig mer arg. Att jag inte visste att den var nergrävd så nära gör mig mer arg."

"Det är snart dags för att ge sig av till Spanien, om vi ska ha ett större skepp vill säga.", sa kapten John ställde sig upp från stolen. Han greppade tag om sitt bälte och harklade sig. Såg på de andra i besättningen.
"Jag ska.. jag ska bara göra ett ärende, sedan ger vi oss av, gör er redo för avfärd..!", sa kapten John och Ethan nickade. Ethan beordrade de andra att göra sig redo. "Vi har inte länge kvar att säga adjö till vårt älskade skepp..!"

Hon drack upp det sista och log mot honom.
"Jag går och lägger mig." Hon nickade mot John och log.
"Se till att inte gå vilse bara kapten." Hon log och gick tillbaka till båten.

De andra i besättningen firade vinsten av skatten. Det var mer än vad de vågat drömma om.
De slog sig ner till bords och Ethan försökte hålla sig nära Kiliah, men när hon valde att gå tillbaka till skeppet nickde Ethan bara, han kunde inte stoppa henne.
De andra i besättningen stannade kvar för att fira skatten och deras framtid.
Kapten John återkom med en vit klännig i sitt grepp. "Vad tror du, Ethan? Kommer klänningen passa till en brud?", frågade kapten John och de andra skrattade. Klänningen var en underbar syn.
"Sjävklart.", sa Ethan och svalde. Han skulle fria så fort han kom till skeppet igen, tänkte han.

Hon hade lagt sig i sitt lilla rum och låg u ihorulad och sov. Hon hade tömt skattkistan på vad hon ville ha själv och lagt de i sin egen som stod på sitt rum.
är de andra kom vaknade hon inte utan sov bara tungt vidare och hade börjat at snarka..

Strax därpå hade de andra också sökt sig till skeppet efter flera glas av rom och glädjens ord. Alla såg fram emot en uppdatering av skeppet- fler rum och större utrymme.
Ethan hade dock varit nervös, för han visste att han skulle kunna hålla sig, utan fråga henne om hennes hans när han kommit till skeppet.
Han mimade till de andra att önska honom lycka till för att sedan söka till till Kiliahs kammare.
Han knackade på med baksidan av sitt pekfinger. "Kiliah?". Hab kände på dörren som svängde inåt rummet. "Kiliah.. Jag..", börjde Ethan och kände på ringen mellan sitt pekfinger och tumme.
Han slog sig ner på ett knä och blickade åt hennes håll. "Vill du gifta dig med mig?"