PRS botillia1 & Lupple

Theodor suckade lågt och drog händerna genom ansiktet. Han visste att hon skulle komma tillbaka förr eller senare, så bra kände han henne. Men hon förstod inte att hon i slutändan kommer tröttna på allt detta. Hon verkade redan ha svårt för allt och eftersom han älskade henne något oändligt så önskade han att han hade klarat av att släppa henne och aldrig gjort henne till vampyr. Han reste sig upp och drog på sin jacka, den bästa lösningen var troligtvis att låta henne vara ifred ett tag.
- när Amelia kommer tillbaka, säg åt henne att jag sover på ett hotell för att ge henne tid att tänka och säg att jag älskar henne sa han till sin pappa som gick förbi innan han gick ut ur huset.

Det var långt in på kvällen då hon tog sig tillbaka hem. Hon hörde hans meddelande från hans pappa men sa inget.
Utan plockade bara ihop det hon behövde från köket och gick upp med Noah i famnen och slog sig ned på sängen.
Noah var gnällig, hungrig och trött.
Och hon saknade Theodor men fokuset var hennes son.
Hon bet sig hårt i läppen och hällde över blod till nappflaskan och började mata honom och han lugnade genast ned sig och åt ivrigt.
Hon var tvungen och vara vampyr, det fanns ingen annan möjlighet alls.
Visst det var väl inte det bästa men hon hade fått sitt barn, hon hade Theodor? Och egentligen vad var hon utan Theodor.
Hon hade ingen aning om hur bra eller snarare dålig koll han hade på hennes bakgrund.
Hon hade inte haft det lätt varken hemma eller bland vänner.
Hon hade varit med om mycket och här var enda stället hon kände sig trygg- där han var.
"Pappa älskar dig." Viskade hon mot Noah om och om igen.

Efter att ha funderat en lång stund gick Theodors pappa in till henne.
- Jag vet att du tror att jag hatar dig men jag måste ändå prata med dig. Theodor älskar dig något otroligt, men han är nog rädd. Han vet att han förstörde ditt liv genom att göra dig till en av oss och tack vare att han är den mäktiga vampyr han är så har folk väl aldrig riktigt visat känslor mot honom. Han har alltid varit den med allt ansvar och som behövt hjälpa alla. Ingen har någonsin gett presenter till honom, ingen har fixat en mysig filmkväll och därför vill han att allt ska bli så bra för dig och att du ska få sånt som han inte får. Jag tror han känner att alla drar i honom och att han aldrig lyckas göra någon helt nöjd sa han och lutade sig lätt mot dörrkarmen.

Amelia stirrade chockat när hans far klev in i rummet. Hon hade aldrig sett honom här inne.
Hon höll armarna mer skyddande omkring Noah och stirrade ut honom.
Men det han sa verkade inte hotfullt så hon lyssnade.
Hon svalde hårt och drog handen genom håret.
"Han förstörde inte speciellt mycket. "Mumlade hon sammanbitet.
Men lyssnade, det var värdefull information.
"Jag vet att han älskar mig, det är bara det att jag tror han inte tror att jag älskar honom. " Sa hon ärligt och såg på fadern.
"Så du menar att jag ska hjälpa honom?" Sa hon fundersamt och studerade honom noga.

Han såg på henne och sen ner på Noah.
- Jag menar att istället för att berätta hur mycket du älskar honom och att du uppskattar honom så kanske du ska visa det genom att kanske fixa någon form av överraskning eller liknande. Jag tror också mycket har präglats av hans förra förhållande trots att han inte vill erkänna det sa han och ryckte lätt på axlarna och såg sig runt i sovrummet.

Hon såg på honom och ett leende spred sig över hennes läppar.
En överraskning. Tankarna började flyga. Men så nämnde han nått ex.
" Ursäkta men jag vill inte höra om hans ex. Det bara går inte." Sa hon allvarligt och såg hans blick mot Noah och skylde honom lite.
"Vem äger detta hus?" Frågade hon sedan med ett snett leende på läpparna.
Hon skulle ordna en överraskning men hon behövde nog också ett projekt, typ huset. Det behövde fixas.

- Om du tror jag har smaskiga detaljer om hans förra flickvän kan jag säga att det inte fanns några för det hela slutade med att Theodor blev sårad sa han och såg på henne. Vid hennes fråga så höjde han lätt ögonbrynet.
- jag äger huset rent ekonomimässigt sa han och drog en hand genom sitt hår.

Hon såg på honom allvarligt.
"Åh jag vill inte ha några. Jag vill inte ha fler anledningar att döda henne när jag får chansen." Sa hon irriterat. Hon gillade inte nått av hans ex.
Men de fick existera så länge de inte pratades om.
Hon nickade sakta.
"Så jag skulle få renovera huset?" Sa hon leendes och hoppfullt och såg på hans far med bedjande blick.
Den Theodor aldrig kunde säga nej till.

Hans pappa såg på henne och nickade.
- så du vill inte höra om vad hon gjorde mot honom för att bättre kunna förstå varför han är som han är? Dessutom behöver du inte oroa dig om att döda henne för hon är redan död sa han.
- jag antar att du får renovera här om du vill la han till och bet sig i läppen.
- men det är en ganska svår sak att dölja la han till.

Hon nickade sakta.
" Det är väl en himla tur." Sa hon allvarligt, angående beskedet om att hon var död.
" Jag tror att Theodor skulle vilja berätta en sån sak själv." Sa hon ärligt och tog bort flaskan från Noel och la upp honom mot axeln med en handduk över kläderna och började försiktigt rapa honom.
" Åh det är inte överraskningen. Jag tycker bara att detta hus borde få lite mer, hmm liv." Sa hon lyckligt.