PRS Emma07 & elin-15

Laura såg direkt på läkaren.
"Snälla", höll hon med Tony, ärligt talat så hade hon knappt ens insett det själv än och ville definitivt inte att dem skulle få reda på det än. Hon hade faktiskt ingen aning om hur dem skulle reagera på det, hon fick väl bara hoppas på det bästa. Dels det och så ville hon hinna prata med Tony först.

Läkaren såg på Laura.
-Jag ska ge er en stund att prata,sa hon och gick ut igen.

Laura såg snabbt efter läkaren och sen snabbt på Tony då läkaren gått, suckade högt och visste ärligt talat inte riktigt vad hon skulle säga då hon än var ganska chockad själv.

Tony såg efter läkaren. Sen på Laura. Han öppnade munnen.
-Jag..hur kunde vi inte ha skydd?!,sa han högt

Laura såg på honom och suckade.
"Jag vet inte, det var skitdumt", sade hon ärligt.

Tony nickade.
-Desperata,sa han

Laura nickade och suckade.
"Fortfarande dumt", sade hon tyst, än rejält chockad och det märktes nog.

Tony nickade.
-Du har..en bebis i magen!,sa Tony högt

Laura kastade en lite konstig blick på Tony av hans ord, suckade lite.
"Snälla, lämna mig inte för det här", sade hon tyst, det var ärligt talat en av de första tankarna som slagit henne.

Tony andades tungt.
-Men det här går inte! Jag är arton år. Jag kan inte bli pappa,sa han högt.