Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Vi har haft gott om pengar. Pengarna från spökön är mer värd än denna." Hon såg på honom.
"Vi dricker upp hälften så därför har vi ingen framtid." Retades hon och började gå.
"Men jaja. Kommer du pappa?"

"Du har rätt, men nu har vi ännu mer...!", sa John och drog på läpparna i ett leende. "Vad skulle du vilja göra med resten? Jag menar, det är ju dina förmögenheter..", sa han flyttade blad åt sidan så att de kunde passera och på så sätt närma sig land och värdshuset igen.

Hon log och skattade.
"Kanske investera i ett större skepp? Jag sover i ett litet rum. Jag kanske vll ha ett lite större. Jag älskar henne ,en jag kan inte sova i ett litet rum." Hon log.
"Det kanske vore bäst?" Hon såg ner och strök sig över magen.
"Och ifall jag får barn." Hon log.

John nickade långsamt. Han visste att Kiliah och Ethan hade något på gång och hade själv inget planerat för att stå ivägen för de. "Du har rätt, du kan inte sova i det där lilla rummet..", sa John trots att det skavde i honom av orden. Kapten John dyrkade sitt skepp. Han älskade det mer än något annat på denna jord. "Vi skaffar ett nytt skepp. Vi ger oss av till Spanien, där har de de mest uppdaterade skeppen.", sa John och gick efter Kiliah i hamn.

Hon såg på honom och tappade hakan.
"Kapten det är en ära men ni måste inte." Hon såg sedan skamset ner.
"Jag kan alltid bli en landkrabba och bosätta mig här." Hon såg på honom.

"Det är Min ära, Kiliah. Mitt skepp har varit med mig i åratal, det är dags för en uppdatering och om det skulle innebära mer plats för dig och Ethan, ja, då är det värt det..!"
John log mot henne och klappade hennes axel. "Vi lättar ankar och ger oss av till Spanien, genast.", sa John och såg på de andra.
Besättningen pustade ut då de lade ner kistan på skeppet. Det hade varit tungt. "Ja, vi ger oss av.", sa Roy och lät lika uppspelt som vanligt. "Lätta ankar! Vi ger oss av genast!"

Hon såg på honom och hajade till.
"Men kapten jag trodde vi skulle fira ikväll. " Hon såg sedan ner.
"Det är ganska sent och det är skönare att sätta segel på morgonen." Hon log mot honom.
"Så inget firande?"

"Du har helt rätt, Kiiah.". Kapten John skrattade. "Vänta, Kiliah har talat med sina visa ord..!". Kapten Jhon pausde och drog in ny luft. "Vi ger oss av efter vårt firande, vi har trots allt, funnit en av skatterna på denna ö och det innebär en runda dans och njutning av romen. Vilka är med mig?"
De andra i besättningen jublade. Glada över att ha något att fira. Det var en glädjens stund. "Sätt er till bords, jag bjuder på middag och rom!", utropade kapten John till sin besättning.

Hon log och gick med sin besättning. Sjönk ner vid Ethan och flinade.
"Så vad tycker du?" Hon sträckte på sig och lutade sig mot honom.
"Ethan är det okej om jag ligger mot dig en stund?" Viskade hon och gäspade stort. Hon hade börjat bli trött och slöt ögonen.

När de kommit till värdshuset igen sökte besättningen snabbt till ett bord som de kunde dela på. Ethan hajade till av Kiliahs reaktion med nickade. han var glad att ha henne nära och visade det genom att placera en arm om henne. "Ja, kom, vila, jag är här.", sa Ethan och njöt över att vara nära henne.
Ethan och kapten John bytte blickar. Glada över att ha Kiliah i sitt sällskap. Snart skulle de ge sig av till Spanien för att byta till ett större skepp.