Civil War 2 Emma07 & Zora

Andrew såg kort på dem och fnös
"Kanske förvånade er för att ni är dumma i huvudet", fnös han, attityd hade han gott om åtminstone. Det tog inte många sekunder innan han fick ett hårt slag över käken för orden. Han såg argt på mannen, spottade lite blod
"Vart har ni ert gömställe?", frågade mannen kort och andrew flinade
"Jag kommer inte säga nåt till såna djävlar som er", fnös Andrew kort, hat mot dem hade han gott om. Mannen såg kort på honom
"Fel svar", sade han kort, sekunder senare gav han Andrew första piskrappet över bröstkorgen. Andrew bet ihop tänderna hårt, grimaserade och spände sig för att inte ropa högt utav smärtan

Allsion rykt etil lav hans snmäll och girmserade och suckar tyst och kollade neri marken lite. ville inte se

Männen fortsatte med sina frågor, på vilka Andrew egentligen inte svarade alls och för varje gång också finns ett rapp. Det märktes det började ta på honom, bröstkorgen var strimmig av rappen och tämligen nedblodad nu. Vid det nu senast slaget kunde han inte låta bli att skrika till högt av smärtan

Allsion hade rytk titll vid has röst par gånger och såg bara bort och stängde av

Andrew grimaserade av smärtan, hade det inte varit för att han var upp bunden som han var mot väggen hade han fallit ihop. Han fick ett rapp till efter en fråga han inte svarade på, denna gång såg man hur huvudet föll ned mot bröstet och han förlorade mefvetandet av smärtan. Männen gick då strax ut

Allsion såg efter männen tyst och såg på blodet som kom från andrew nu. hon såg till dme hade försuvnnit helt och började fimpla med låset

(ska hon komma los? och precis kommer theo med män?)

(kör på det)


Andrew hade förlorat medvetandet, iallafall tillfälligt men det skulle inte hålla så länge

Allsion fick los kedjna och flinar till och reser sig snbabt och smet till Andrew och lirkar los hans fötter tyst ochtog emot han närh nas kropp sjönk ihop när hon fick ner hans händer. hon hörde en strid snart

Andrew föll ganska snabbt ihop när han kom loss, började vakna till lite igen faktiskt och mumlade fram nåt

Allison fick han mot väggen frösigt och suckar ocht oförskigt bort tyget från hans sår och ville inte det irterade mer än vad det gjorde. hon såg snart theo som dök upp
-åh
sa han roat och suckar
-du kom loss så låmngt men inte längre. du slog inte tiden
sa han och lirkar upp låset och öppnar och semt in för hjälpa henne med andrw