PRS botillia1 & Lupple

- men vad vill du vi ska göra då Amelia? Låta honom svälta? Frågade han med ett höjt ögonbryn och tog bort nappflaskan och satte på bordet vilket Noah började skrika eftersom han fortfarande var hungrig.

Hon svalde hårt och slöt ögonen.
"Nej såklart inte. " Sa hon allvarligt och suckade.
Hon gick fram och smekte honom försiktigt över kinden och tog honom.
Satte sig ned, tog några djupa andetag.
" Ersättning bra, Ersättning gott." Viskade hon.
"Blod inte bra." Viskade hon som om ett nyfött barn ens kunde förstå det.
Hon gav honom flaskan med ersättning och han drack men otroligt motvilligt. Hon gav honom flaskan med blodet men vägrade öppna munnen och såg på Theodor.
" Okej han får ha delad kost. Dagar, ersättning. Nätter blod." Muttrade hon och gav tillbaka Noah till Theodor och flaskan med blod och gick sedan upp för att lägga sig.
Kunde höra hur han ivrigt åt av den nappflaskan.

Han himlade lätt med ögonen. Skulle Amelia vara såhär känslig under de nästa åren? Dessutom hur skulle de kunna säga att blod var dåligt när de själva drack det. Kanske blev hon lite gladare när hon hade sovit en stund men fram tills dess så fick hon gärna vara tjurig ensam. Noah drack upp och såg sen upp på Theodor med stora ögon, som om han såg allt för första gången. Theodor satte bort flaskan och gick ut mot vardagsrummet.

Amelia la sig ned i sängen och somnade direkt då huvudet träffade kudden.
Det var långt in på nästa dag då hon vaknade.
Hon gick in i duschen, gjorde sig fräsch och bytte sedan kläder och gick ned.
Tog fram blod ur kylen och hällde upp i glas och svalde hårt.
Letade reda på Theo och noah och såg på honom, sin älskling.
"Förlåt för igår." Sa hon tyst.
"Jag önskade bara att han inte skulle törsta efter det. "Viskade hon och slog sig ned bredvid dem.

Theodor såg upp på henne och nickade sakta.
- men samtidigt måste du inse att han inte är en människa. Han är inte en sån bebis som du är van vid som suger på en flaska och inte lär sig krypa förrän de är flera månader. Han är ovanlig och vi måste vara öppna för att han kanske kryper imorgon och vill han ha blod så måste vi ge honom det sa han och såg på henne med allvarlig blick.

Hon vände bort huvudet och la armarna frustrerat över bröstet.
"Jag vet." Mumlade hon och slöt ögonen hårt.
Hon kände sig orimligt sorgsen över den saken.
"Såklart han ska få blod Theo, jag bara. " Mumlade hon frustrerat. Hon kunde inte riktigt sätta ord på varför hon betedde sig så underligt angående just detta.
Kanske för allt redan gått så fort och skulle förmodligen fortsätta gå fort.

- barnet kan inte heller leva med att vi är negativt inställda. Han känner säkert av din oro Amelia. Du dricker också blod så varför är det fel att han gör det? Sa han och gungade Noah i famnen för att få honom att somna.

Hon svalde hårt och drog upp benen under sig och nickade.
" Jag ska bättra mig." Mumlade hon och la huvudet mot knäna.
Hon ryckte på axlarna. "För att han är bebis. " mumlade hon.
" De ska inte dricka blod Theo. Jag som mamma ska kunna ge mat. " Sa hon frustrerat.
Men försökte ta några djupa andetag och lugna ned sig. Inte låta detta äta upp henne, eller hennes två ädelstenar.

Han sträckte Noah mot henne.
- försök då, du har inte provat att amma så du vet inte om det funkar eller inte sa han och bet sig i läppen. Han ville så gärna göra det så bra för henne som möjligt trots att han började bli frustrerad eftersom det kändes som allt han gjorde blev fel.

Hon skakade på huvudet.
" Inte nu. Han sover. Och jag tror han vill vara hos pappa." Sa hon och kramade hans arm lätt och smekte honom lätt över kinden.
" Det var bra att du kom på det där med blodet. Jag hade aldrig vågat testa." Log hon ärligt.