Saker jag inte förstår mig på

@Kintsugi; Det är inte att bry sig för lite? Lol, when did I say that? Jag säger bara att för mig personligen känns det inte tillräckligt om jag skulle göra det. Jag skulle inte känna mig comfortable with myself på något sätt. Jag ägnar min tid hellre åt att försöka ta kontakt med mina norska vänner, skicka sms som visar att jag bryr mig, stöttar de norrmän som går ut på nätet. Jag säger inte att folk bryr sig för lite om de lägger ut en norsk flagga på sin profilbild - bara att jag inte skulle kunna tänka mig tanken att göra det. Inte någonsin. I'm sorry if I seem selfish, but that's the way I feel. Och därför kan jag inte till fullo förstå varför folk känner att det hjälper. Jag förstår till en viss marginal men inte till fullo. Seriously, I'm sorry if I hurt someone.

soratanaka: Du borde ha formulerat om den där texten helt enkelt och skrivit som det var från början.

Man hjälper faktiskt till även om det bara är en sådan där pytteliten sak som för dig känns "för lite".

Dessutom känner inte alla i Sverige någon som drabbats i Norge och kan inte skicka sms och mejla dessa. Däremot är det väldigt många i Sverige som känner samhörighet och broderskap till våra grannar. Hur kan en flagga på facebook INTE hjälpa till? Jag blir riktigt rörd av att se alla profilbilder på statuswallen som visar att tio av tolv nya profilbilder har den norska flaggan på sig.

@Kintsugi; Då menade jag mer i den större mängden, sorry.

Och jag vet det. Jag har sagt det. Jag förstår det. Jag klankar inte ner på folk som gör så. Jag känner bara själv att -- what's the point, in the bigger whole? Jag orkar inte sitta och förklara varenda mening jag skriver bara för att jag råkat formulera mig fel på ett visst ställe som även låg mitt bland massa andra "jag förstår inte"-grejer.

Och det känns för lite för mig, men jag vet att det är något, och att något gör mycket. Jag har bara den där känslan, som jag förklarat tidigare, att jag måste göra mycket. Annars får jag en röst som säger "tror du att du hjälper nu, va?". Och således påverkas min åsikt när andra gör så. Jag vet inte hur jag ska förklara, men jag lägger ner denna diskussion nu oki. Jag har redna sagt vad jag tycker.

Förstår inte grejen med att skämta om andra världskriget etc. Seriously, jag kan skämta om det mesta, men allvarliga saker like this - nah.

Har svårt för skämt om allvarliga saker överhuvudtaget, visst jag är inget helgon jag heller men... det känns bara onödigt!

*Jag förstår inte varför det är S i "läspa"
*Jag förstår inte hur J K rowling kan ha så bra fantasi

Jag tål skämten så länge personen som skämtar förstår allvaret. Och så länge det inte går för långt. Kommer inte på det där exemplet som min kompis sade, men jag minns att jag smällde till honom hårt och att han inte skämtade om det igen. Är själv en person fylld av sarkasm och ironi, och tycker hellre om att tänka mer positivt än negativt, så visst kan jag skämta om allvarligare saker - men jag skämtar inte om något som jag inte har större förståelse i. T ex politik i mellanöstern.

Antar att jag förklarade mig rätt dåligt här. I blame the headache tho.

^ Jag förstår inte hur man kan välja bort att skämta om vissa saker.

Jag skämtar om allt, vare sig det är hemska händelser eller personer. Jag är trött på att allting ska tas så seriöst. Så länge personen man skämtar med och jag själv förstår allvaret i det så är det lugnt. Varför får man inte skämta? Orka gå runt och sura och deppa över exakt allt. Jag har själv varit till Auschwitz och Birkenau, jag har lagt ner miljontals timmar på skolarbeten därför att min skola jobbade aktivt med Förintelsen, men jag kan skämta om det. Jag är inte hjärtlös och hemsk för det. Jag förstår allvaret vilket gör att jag kan skämta om det med gott samvete.

Alla tycker olika, helt enkelt [: Vissa kan göra det med gott samvete och andra kan inte, beror på hur man ser på saken helt enkelt. Om man känner sig säker på saken så finns det ju inga problem alls med att man ska just göra det!

Jag förstår inte varför jag blir hungrig när jag precis borstat tänderna och tänker gå och lägga mig.

Och då menar jag verkligen hungrig.