Grekernas gudomligheter PRS wolfy och Emma07

Hon hade verkligen en egenskap att göra honom helt galen. Men definitivt på ett bra sätt, och snarare galen efter henne var nog ett bättre uttryck. Han fortsatte djupt kyssen, fick inte nog utav henne utan skulle kunna tillbringa hur lång tid som helst så här tätt intill henne. Också han lät händerna vandra över hennes kropp, ville lära känna varenda liten millimeter utav den ingående. Och det här verkade vara ett perfekt tillfälle att börja det, även om han kanske redan påbörjat det på stranden tidigare. Han lät händerna slinka in under hennes tröja, började dra upp den för att sedan avvakta lite för att se hennes reaktion - han ville inte göra nåt hon inte var med på.

Hon spände magmusklerna av ren reflex då hans händer gled in under tröjan, gav ifrån sig ett mjukt läte. Händerna sträckte hon upp i luften, antog att det var den enda bekräftelsen han behövde om han sökte efter en. Aveline var definitivt med på noterna. Hon skulle snart behöva hjälpa honom av med kläderna också - för han hade för stunden på tok för mycket kläder på kroppen. Därför förde hon fingrarna till hans byxknapp, knäppte upp den för att sedan långsamt börja dra ner dem. Det skulle egentligen gå mycket snabbare om hon inte var så varsam men Jeremiah kanske inte var redo för den sidan av henne än.

När Jeremiah väl fått den bekräftelsen han var ute efter dröjde det då inte länge förräns han fått av henne tröjan. Hon verkade göra honom tokig, och tänka sig så snabbt det gått ändå. För några dagar sen hade han då inte känt såhär för henne, men det verkade minst sagt ha exploderat. Och hur långsamt hon gjorde saker fick honom helt galen. Han lade tröjan åt sidan, drog med händerna längs hennes sidor och höfter för att sedan börja få av henne hennes byxor, dock långt ifrån lika långsamt som henne. Nåt sånt tålamod hade han då inte.

Jeremiah tog det inte lika lugnt som hon gjorde utan kläderna åkte av med fart. Vilket inte var henne emot utan uppmuntrade henne till att hastigt krångla av honom de återstående plaggen. Aveline hoppade därefter upp på en byrålåda, inte vid det här laget intresserad av sängen. Varför skulle hon det vara när det fanns så många andra ytor att.. ha det roligt på, om man ville uttrycka det så. Hon dinglade med benen framför sig, vilade bestämt blicken på Jeremiah.

Ju mer han lärde känna henne, desto mer fastnade han bara för henne. Bara det här hur retsam eller liknande som hon kunde vara, och hennes blickar verkade ju milt sagt vara förhäxande. Han skrattade till lätt då hon hopppade upp på byrån, ännu en sak han gillade med henne var att hon var såhär intressant. Han följde strax efter henne, lade en hand på hennes höft för att dra henne närmre intill sig i en något vågad och passionerad kyss. Den andra handen däremot placerade han på insidan hennes knä, lät den smekande vandra uppåt. Hon hade retats med honom tidigare med att ta det så långsamt, så då kunde han inte låta bli att retas lite med henne också nu.

Följande morgon vaknade hon upp i Jeremiahs famn. Det var en härlig känsla. Hon skulle definitivt kunna vänja sig vid att få se hans ansikte varje morgon då hon öppnade ögonen. Med en liten gäspning sträckte hon på sig innan hon kisade mot väggklocka. Besviket konstaterade hon att de behövde ge sig av till den stora salen snart eftersom det var dags för möte igen. Lyckligtvis var det här sista dagen, så hon skulle nog orka ta sig genom den.
Aveline reste sig upp och krånglade på sig gårdagens kläder. Inne i badrummet sköljde hon ansiktet med vatten innan hon puffade till sitt hår, lyckades ändå se fräsch ut vilket definitivt var en fördel.

Jeremiah tänkte definitivt försöka göra det till en vana att vakna såhär nära henne, för trots att han bara gjort det en gång var det redan nåt av det bästa han visste. Han suckade lite då han upptäckte att de var tvungna att kliva upp, han hade långt hellre legat kvar här med henne. Men istället gäspade han och sträckte lätt på sig innan han klev upp, var lite efter henne så klädde på sig medans hon var på badrummet. Men han var ändå klar snabbt, nöjde sig med att dra en hand igenom håret.
"Är du klar?", ropade han in till henne, hade ju självklart tänkt gå samtidigt som henne. Idag tänkte han definitivt hålla sig närmare henne på mötet, och se till att hans bror inte heller kom alltför nära.

Aveline öppnade dörren till badrummet och klev ut, nöjde sig med att bara nicka lite till svar. Hon lämnade därefter rummet för att börja gå längs med korridoren. Att spendera ännu en dag i samma rum som Zeus och hans fru var inte särskilt lockande, men hon tröstade sig med att hon åtminstone hade Jeremiah vid sin sida. Och att hon efter den här dagen inte skulle behöva träffa Zeus på ett tag igen. Vilket var en underbar tanke. Knappt hade hon hunnit in i salen innan Zeus var över henne. Det var som om han stått vid dörren och väntat in henne.
"God morgon min sköna," önskade han och pussade henne på handryggen, "du är då alltid en fröjd för ögat, du borde vara skönhetens och kärlekens gudinna. Men säg inte åt Aphrodite att jag sa det."

Jeremiah log emot henne då hon kom ut, slog följe intill henne mot salen där mötet hölls, och hade hållts dagen innan. Han kvävde en suck då hans bror genast var där hos Aveline. Idag tänkte han då verkligen inte lämna hennes sida, inte när hans bror så snabbt var över henne. Han slog på ett leende emot honom, lade ena armen om Avelines midja.
"Åtminstone något vi kan komma överens om, broder", kommenterade Jeremiah, visste mycket väl att han säkert strödde salt i broderns sår men det gjorde han så gärna så. Det kunde han gott ha.

Aveline rynkade lite på pannan då Jeremiah instämde med sin bror men sa ingenting. Hon suckade inombords då Zeus började gräla med Jeremiah, det var uppenbart att det retade honom till vansinne att se hans bror tillsammans med henne på det här viset. Egentligen var Aveline inte mycket för bråk och tjafs men det var på ett sätt ganska underhållande att lyssna på förolämpningarna som lämnade Zeus mun. Hade han inget bättre för sig?