Not what I wanted [PRS]

Grönt te var helt klart den bästa sortens te, även om sjuttonåringen drack de flesta sorter. Han kikade nyfiket ner i kopparna, betraktade den grönaktiga färgen med stora ögon. Te beroendet var på gränsen till ohälsosamt vid det laget. I lägenheten därhemma fanns alla möjliga olika sorter - rött, svart, vitt, grönt och allting däremellan.
”Skojar du eller?” Frågade Zihao med en liten fnysning. ”Grönt te är den bästa sortens te, speciellt det som kommer från min hemstad”, fortsatte han och drog återigen den ljuvliga doften. På något sätt var den varm och mysig, lite vintrig med inslag av höst. Det var lite svårt att förklara det där.
De svarta ögonen fäste sig på sextonåringen när denne började dutta med den svala T-shirten över pannan på honom. Hade den inte varit fylld med is hade det varit underligt värre, men han förstod fortfarande varför den var en del av ekvationen. Tyg mot huden var bättre än isen direkt. Köldskador ville de ju undvika. Skönt var det i vilket fall och hade troligen varit även om de slängt på ett block av enbart is. Allting som var någorlunda svalt var välkommet för tillfället. Då och då kunde det däremot bli typ tvärtom, när allt han suktade efter var värme och gos. Snacka om humörsvängningar på alla plan.

”Jo, jag kanske hörde fel och drog korkade slutsatser”, mumlade Zihao, som nästan höll på att slumra till. Det var ju något alldeles förfärligt skönt och även extremt svårt att hålla sömnen på avstånd.
”Tack förresten”, fortsatte han sluddrigt och öppnade ett av de tidigare slutna ögonlocken. ”För allt det här..det hjälper verkligen.” Mer än den yngre kunde ana, mer än någon annan kunnat göra. Bara värmen som spred genom kroppen, inte febern då, gjorde allting hundra gånger bättre. Någon brydde sig, typ genuint också.

Ett leende spricker upp över de fylliga, vinröda läpparna. Det har Joshua försökt övertyga Samuel flera gånger om, men med tanke på att den äldre Lewis brodern i princip bara dricker kaffe eller svart te går det inte riktigt.. Nej, han är väldigt dålig på att prova nya saker, vilket smittat av sig på sextonåringen. Däremot håller det inte honom ifrån att slurpa i sig en massa te dag in och dag ut. Flera dagar i rad har te varit det enda som kommit ner i Joshuas mage, ingen annan väska, ingen annan mat. Lite galet, och det ledde till en del svimningar, men det kändes bra.
”Mhm, säg det till Samuel. Han håller verkligen inte med.” Påpekar han, dumma, dumma Samuel. Brodern försvinner däremot från tankarna när Cissi återigen börjar leka med den stickade, varma tröjan. Klorna sliter försiktigt, nyfiket medan tänderna gnager och gnager. Hon har bitit sönder flera tröjor, Haru lika så. Den lilla vovven är fortfarande en hundvalp och tänderna kliar på henne, hon sätter tänderna i princip allt vid det här laget.


”Åh, det är ingen fara,” Om saker och ting sett ut som de gjort innan, där Zihao varit konstant elak hade han nog inte varit lika angelägen till att hjälpa. Han skulle ha gjort det, eftersom att hans inre hufflepuff inte kan låta bli, men han hade inte gjort det med stark vilja. Sjuttonåringen har däremot gett ett nytt intryck på Joshua. Plus förtjänar ingen att åka tillbaka till skolan med hög feber. Nej, i gryffindorelevens ögon är det aldrig bra att vara sjuk under skoltid. Han går även om han har hög feber, panik eller svimanfall. ”Däremot borde du kanske inte somna här, det finns nybäddade sängar där uppe. Du kommer nog sova bättre där.” Röster och konversation hörs helt klart från köket, och är kanske inte det lättaste att somna eller vakna till. Plus skulle nog Haru kunna hoppa upp i soffan och gnaga på Zihaos smalben. Bara för att. Bedårande kanske, men det är inte så roligt att vakna med röda märken över hela benen.

”Det kommer nog tyvärr dröja ett tag innan jag så mycket som vågar säga ett knyst till din käre bror”, erkände Zihao motvilligt och slog upp även det andra ögonlocket. Truth be told var han en gnutta rädd för Samuel, av en hel rad olika anledningar. Den jämnårige var inte nödvändigtvis större eller starkare än slytherinaren, men han hade sina tekniker. Och nu när risken för att han skulle klura ut pälsproblemet ökat markant, var det bara naturligt att sjuttonåringen blev lite mer skraj av sig.
”Men när vi har slutat skolan och så ska jag allt se till att tala om det för honom”, lovade han och sköt ut hakan. ”Gillar man typ svart te så gillar man nog egentligen de flesta andra teerna också”, fortsatte han och slöt ännu en gång de tunga ögonlocken. Den svala isen mot den brännheta pannan var verkligen härlig, en mycket uppskattad känsla. Katten som gnagde på den yngres tröja intill var också ett trevligt moment i det hela. Nu kanske hon inte gnagde på just Zihaos tröja, men det var lustigt i vilket fall. Han kunde liksom relatera till det där gnagandet, mer än han någonsin skulle våga erkänna. Det var inte socialt accepterat att en nästan vuxen man gick omkring och gnagde folk i fingrarna. Yaosu hade predikat om det där mer än några gånger, till synnerligen döva öron eftersom den yngre brodern inte verkade lyssna ett skvatt.

Fan också, Joshua hade rätt i det där sista. Sängarna befann sig ju på övervåningen och han skulle nog mycket riktigt få en bättre nattsömn i en av dem. Däremot kunde han ju inte gå upp förrän fötterna svalnat av ordentligt och teet blivit drucket. Inte nu när sextonåringen fixat och donat så pass mycket för Zihaos skull. Seså, du kan hålla dig vaken en stund till.
”Vart ska jag ens sova? Du sa att det finns ett gästrum och att någon ska sova inne hos dig”, mumlade han och tvingade upp ögonlocken som nu blivit blytunga. ”Tänker dricka upp teet först såklart och se till att fötterna svalnar av..men efter det.” Av någon skum anledning kändes det bara fel att välja rum själv, så gryffindoraren fick mer än gärna välja åt honom - typ lotsa honom.

Det förvånar lilla Joshua att den andre verkar lite rädd för den äldre Lewis brodern. Han verkar alltid vara så ickerädd från vad han sett, men det är alltid roligt att lära känna någon lite djupare. Samuel är alltid snäll, bortsett från allt retande mot sin lillebror, så vad som kan vara så farligt med honom har han ingen aning om.
”Mm, det borde ju vara så. Men Samuel gillar inte att prova nya saker,” påpekar han med en enkel axelryckning. Eller så är han bara rädd över att Joshua ska ha rätt än en gång och att han faktiskt blir beroende av det gröna teet. Även om de älskar varandra så blir det en hel del retande, de vill ju inte att den andre ska ha rätt hela tiden. Vilket inte är ett problem för Joshua, nej, korrekt har han alltid. Nonchalant? Kanske, men det är enda gången han låter sig vara det, annars ogillar han allt med sig själv. Med en liten gäspning kryper sextonåringen ihop till en liten boll med Cissi tätt intill sig och ögonen fäst på Zihao. ”Han har sina skumma vanor.” Även när han sitter ihop krupen i en boll intill sjuttonåringen och Cissi som vill ha uppmärksamhet, så sträcker han på armen för att dutta isen mot den varma pannan.

Nu, efter de senaste två timmarna skulle han verkligen inte ha något emot att dela rum med Zihao heller. Förut hade han ju varit lite skraj över det, och helst velat dela med Yaosu eller Weimin.. helst Yaosu dock, såklart. Nu kvittar det rätt mycket, även om Joshuas små kinder bara blir rosiga av tanken på den äldre Hauze brodern, inte acceptabelt. Bort dumma tankar, gå åt helvete.
”Det spelar ingen roll för mig,” om han sagt det tidigare hade det blivit en lögn, men nu.. det är ärligt, det spelar ingen större roll för honom. ”Du kan sova i stugan med Samuel om du vill det.” Ha, ha, ha.

Egentligen hade det där väl mer om principer än vanor, även om det kanske blivit en vana allt eftersom tiden passerat. Samuel var verkligen en underlig prick, någon Zihao aldrig förmått förstå sig på. Samma sak gällde givetvis när det kom till Joshua, som han säkert skulle ha det betydligt svårare att begripa. Å andra sidan skulle han inte säga någonting, eftersom han själv var besvärlig att komma underfund med. Hela bunten var en enda stor röra och värre skulle det bli nu när alla fördes samman.
”Det är mest synd för honom, med tanke på hur mycket han missar”, konstaterade han och mötte sextonåringens blick. De båda två hade ganska mörka ögon. Däremot var Joshuas ögon betydligt större än Zihaos egna, trots att även dessa kunde vara relativt massiva lite då och då.
”Jag har också en del underliga vanor”, mumlade han efter ett slag och drog på mungiporna. ”Mina tänder kliar typ lika jävligt som Harus gissar jag..precis som en hundvalp”, tillkännagav sjuttonåringen fortsättningsvis och skrattade till. Värre än den lilla fluffiga vovvens. Skillnaden låg väl i att Zihao kunde bita sönder någons ryggrad om han så fick lust.

”Ha ha ha, du är så rolig”, muttrade slytherinaren och himlade med ögonen. ”Kanske kan sova hos dig, så följer säkert alla djur efter på beställning”, föreslog han sedan och lät huvudet falla på sned. Inre för mycket dock, då han gärna ville att den yngre skulle fortsätta svalka pannan på honom. Det var som sagt förbaskat skönt och fotbadet lika så. Hur skulle han gengälda det här egentligen? Kanske jaga bort alla mobbare i skolan? För de var bra många fler än Zihao, det visste han mer än väl. Till exempel fanns det en riktig liten råtta i Slytherin som gick samma årskurs som Joshua. Tyson West, irriterande som fan. Den lilla äckliga saken hade dock inga gränser. Usch, om det ändå varit lagligt med mord under vissa omständigheter..

Visst är det synd för Samuel som missar så mycket, men ändå. Det är en dålig gammal vana som Samuel haft kvar sen sjuåring i princip, om inget var tillräckligt gott för honom att stoppa i munnen som liten, varför ska han göra det nu? Den principen har tillslut byggts upp till en vana, och det är antagligen lite svårt att bryta den nu efter hela tio år. Men egentligen klagar inte Joshua, det finns mer te åt honom på så sätt.
”Men det är ju förståeligt, med tanke på omständigheterna..” Mumlar sextonåringen för sig själv. Nej, han skulle inte kalla det konstigt. Det är en jobbig konsekvens som faktumet att vara varulv drar med sig, inte något Zihao riktigt utvecklat själv.. troligen, vad vet Joshua. Kanske han gjort det, men troligen inte. Hur som helst, Samuels vana är väldigt mycket konstigare i hans ögon. ”En rätt gullig vana ändå, brukar du gnaga medan du sover?” Då kanske de kan hitta något som Zihao kan tugga lite på, Joshua vill nämligen inte förstöra några kuddar. Töntigt? Jodå, måttligt. Haru, som hört sitt namn sägas rullar runt på mage där hon ligger vid brasan, innan hon tassar fram till soffan och försöker skutta upp. Det tar tre försök innan hon kan låga sig emellan de två.

Faktumet att Zihaos röst är fylld med sarkasm är både roande och lite påtagande. I sin lilla vänkrets är han lite mer bekväm och kan skämta alldeles för fullt, och oftast brukar det bli kul Nu.. njae, humor är inte riktigt något som kommer naturligt för honom, tyvärr.
”Det har du rätt i, bara jag får ha Cissi är jag nöjd.” Överenskommelse, väldigt viktigt. Nu är alla katter och Haru lika mycket värda för Joshua, men Cissi är hans kompanjon i skolan. Det om något har blivit en vana. Än en gång gäspar sextonåringen medan de mörka ögonen granskar ansiktet framför sig. ”Vad tänker du på?”

Var det verkligen en ursäkt dock? Kanske, då han faktiskt inte kunde styra över det där. Han hade blivit biten när han var så pass liten att alla mjölktänder inte lossnat ännu, vilket på senare dagar resulterat i att vuxentänderna blivit vassare än på vanligt folk. Och ännu hade de inte slutat lossna. Då och då tappade han en och en annan tand, bara så att en vassare fick chans att pressa sig fram. Det skedde i en väldans hast också och var så smärtsamt att han inte kunde hantera det.
”I vanliga fall brukar jag bita sönder både fingrarna och händerna under natten”, svarade Zihao dröjande och höll upp händerna mitt framför näsan på Joshua. De var såriga och fulla med ärr av olika storlekar. Självfallet blev gnagandet betydligt värre runt fullmånen, men det även någonting som fortgick i princip hela tiden. Han kunde inte sluta och inte vaknade han heller, något som ledde till en inte så trevlig överraskning på morgonkvisten.
”Pappa har funderat på att binda fast händerna vid sänggaveln bara så att jag slutar göra illa mig själv..” Jösses, det lät så otroligt makabert när man sa det högljutt. Förmodligen hade väl den yngre mest haft tankarna på täcken och kuddar, inte sjuttonåringens välmående. Kanske.

”Alltså det är dina katter och hund, så jag har egentligen inget att säga om det hela”, sade han och sänkte händerna igen, placerade dem i knät. Därefter förblev han tyst ett ganska bra tag. Vad tänkte han på? Det var inte precis som om han kunde säga dig utan att Der skulle bli konstigt och jävligt. Eller kunde och kunde, det var fullt möjligt.
”Jadu, typ allt mellan himmel och jord”, började Zihao och fingrade på en sårskorpa. ”Nej men, mest tänker jag väl på hur jag ska kunna gengälda allt det här..det känns typ omöjligt.” Bäst att vara ärlig från första börja, inte sant?

Både fingrar och händer? Att binda fast händerna låter inte så dumt i såna fall, om det har varit något han gjort sen sjuårsåldern borde väl ändå fingrarna vara borttagna vid det här laget? Att en kudde offras är definitivt bättre än att Zihao gnager sönder sina fingrar ännu mer.
”Hur länge har du gjort det då?” Frågar Joshua med rynkade ögonbryn, och ögonen glider över alla skadade fingrar. Aj.. Det borde väl ändå finnas något sätt att få stopp på det utan att binda fast dem? Fokuset på kuddarna och täcket försvinner därefter, han får väldigt gärna gnaga sönder dem om det leder till att fingrarna inte får någon mer skada.
”Ni har inte provat det då?” Tandskydd är väl lite för simpelt, Zihao skulle säkert kunna knapra sig igenom det. Däremot.. Det måste väl finnas någon formell? ”Det finns nog jättemycket vi kan prova för att få det att stoppa, om du inte börjar gnaga på händerna hittar du säkert något sätt att gnaga på fötterna.. tror det är tänderna man ska försöka skydda.” Joshua har ingen aning om sjuttonåringen är vig eller inte, men han skulle nog hitta något sätt att gnaga sönder sig själv. Jösses vilken galen tanke.

Kanske inte, men Joshua är säker på att Haru kommer vilja gnaga på slytherineleven, och med tanke på att Cissi tar upp en del plats kommer nog de andra två katterna sova hos den lilla vovven. Inte för att Cissi är större, men lite elakare är hon.
”Jag hjälper dig inte direkt för att du ska ge mig något i gengäld, definitivt inte.” Protesterar han och snuttar på sin kopp te medan Cissi börjar klättra över Haru. Lurv blandat med lurv ger ännu mer lurv. ”Du behöver inte tänka på det. Du snackade om att bli vänner, det lät fint om jag ska vara ärlig.”

”Jag har hållit på ett ganska bra tag, men det verkar bara bli värre och värre med tiden”, förklarade Zihao och gjorde en liten grimas, med ögonbrynen hopdragna. ”Förut brukade jag inte lyckas bota igenom huden och när jag väl gjorde det så vaknade jag”, fortsatte han och ryckte på axlarna. Varför det hade blivit dom det var nu visste han inte, men värre blev det i vilket fall. ”Och nej, vi har inte gjort det än..det skulle säkert vara ganska oskönt och jag gillar inte direkt att vara fastbunden.” Nej, det var ingenting som uppskattades särskilt mycket av den mellersta sonen. Var det någon dom gjorde det? Jo, det fanns väl underligt nog en och en annan, men de var extremt underliga.
”Hur skyddar man tänderna då? Med en munkorg eller?” Frågade slytherinaren och såg tveksam ut. Sådant ville han ju undvika till allt pris. För det första skulle det säkert vara sjukt obekvämt och förnedrande. För det andra skulle han se jättefånig ut. Då valde han såriga händer över slät och fin hy, det var då ingen fråga om saken.
”För alltså jag vägrar att använda något sånt, bara så att du vet..i så fall är det bättre att försöka sig på någon besvärjelse”, fastslog han och kvävde en gäspning. Snart var det nog dags att gå upp till den där omtalade sängen och sova.

Självfallet hade Joshua inte tänkt på att få någon sorts betalning för det hela, men Zihao lände dig ändå skyldig, som om han stod i skuld till sextonåringen. Någonting måste han ju kunna göra som var till nytta för honom?
”Nej, jag förstår det. Nåja, om ett löfte till vänskap duger för dig så duger det för mig”, konstaterade sjuttonåringen och försökte se övertygad ut. ”Förresten börjar fötterna redan kännas svala, så om du inte har någonting emot det försöker jag gärna ta mig upp för den där trappan. Annars kommer jag garanterat somna här förr eller senare.”

Man skulle kunna tro att någon tvingat Zihao att prova åtminstone något sätt att förhindra det på. Såren på händerna är långt ifrån subtila och måste ha höjt ögonbrynen hos många av sjuttonåringens vänner, så varför hade de inte gett det ett försök? Visst, vissa lösningar kanske inte är särskilt optimalt för Zihao, eller något han ens vill fundera på att göra, men någon lösning måste det ändå finnas.
”Nej, en munkorg kommer du ju knappast kunna sova med,” påpekar Joshua och ruskar på huvudet, nej men munkorg var långt ifrån huvudet på honom. Dock skulle han snabbt bli utskickad från Hogwarts om han försökte använda magi utanför skolans portar, han är ju inte myndig än. Men på något sätt kanske han kan lura Samuel att hjälpa honom lite, med de små förslagen i skallen. Kanske han kan göra tänderna mjukare.. så även om slytherineleven gnager för fullt så blir det inte några sår.. ja, det låter väl vettigt?

Det var en dum fråga. Joshua känner med ens hur tankarna fyller huvudet med annat än sätt att rädda Zihaos händer. Jaha.. där förstörde han det. Om nu sjuttonåringen känner ett måste att vara med Joshua för att han står i skuld för honom blir det inte vänskap, det blir något helt annat.. något väldigt konstigt. Som ett måste, ingen riktig vänskap. Han ser ner på sina egna små händer, även om han varit lite osäker till att umgås med den andre så hade det fortfarande kunnat gått. Nu kommer han bara undra konstant om Zihao faktiskt vill vara med honom, eller känner skuld till det. Helskotta.
”Jag menar, du behöver verkligen inte det. Jag säger bara att du inte behöver fundera över det. Verkligen inte.” Är Joshua kvick med att säga, förklara sig själv. Kanske Zihao blir lite lättare till mods då också. ”Ehm absolut, du kan bara torka av fötterna på handduken så plockar jag undan.. kanske kommer upp senare om jag hittat något lite bättre sätt att hålla dina händer säkra på.”