Supernatural cirkus PRS wolfy och Emma07

Jeremiahs leende blev allt bredare under tiden de dansade, höll hela tiden blicken på hennes ögon. Hon var duktig, mycket duktigare än vad han hade trott. Det kändes som om stunden varade i en evighet där dem dansade runt, till sist lyfte han upp henne ett varv för att göra ett lyft. Då han släppte ner henne igen och musiken tystnade för några sekunder var de otroligt nära varandra, och han log brett emot henne.
"Du är väldigt duktig", sade han mjukt, att få vara så nära henne för några sekunder fick honom nästan andlös.

Rhode var tvungen att erkänna att deras lilla dans var väldigt intensiv. Sättet de såg på varandra, hur de rörde vid varandra och hur deras kroppar snuddade vid varandra med jämna mellanrum.. Det såg knappast så oskyldigt ut som det egentligen var. Eller som hon försökte intala sig själv om att det var. Då han lyfte upp henne i sin fam och sedan långsamt släppte ner henne igen, andades hon långsamt ut ett djupt andetag.
"Du med." Jeremiah var otroligt duktig på att dansa.

Jeremiah hade gillat henne innan, men efter den här intensiva dansen.. Jösses. Han var galet kär i henne vid det här laget. Han höll fortfarande armarna om henne, ville varken släppa henne med dem eller med blicken.
"Jag..", började han, men avbröt sig då han själv insåg att han inte ens visste vad han skulle säga. Blicken började flacka lätt mellan hennes ögon och läppar, och han insåg själv hur galet det var att han redan kände såhär för henne - de hade mötts dagen innan och hjärtat löpte redan amok så fort han såg på henne.

Hennes läppar var lätt särade, och hennes blick rörde sig mellan hans ögon och läppar. Tillslut harklade hon sig lätt och lossade hans grepp om henne. Backade hon inte några steg skulle hon förmodligen fatta något fånigt beslut, och hon ville inte skämma ut sig. Rhode rätade på sig innan hon gva honom ett svagt leende och tackade för dansen.

Jeremiah var som helt förtrollad utav henne vid det här laget. Hennes harkling tog honom dock till slut tillbaks till verkligheten, han såg snabbt ner och backade lätt undan. Det här var bara dumt antagligen att kära ner sig i henne, hon skulle aldrig gilla honom. Han besvarade lätt leendet, fortfarande med blicken på henne helt. Nej, nu fick han allt skärpa sig.
"Öhm, jag borde nog gå och se om jag ska ut snart", sade han, som vanligt när han var nervös så pratade han snabbt.

"Gör så." Hon höll tillbaka ett litet skratt. Jeremiah verkade plötsligt vara lite nervös. Men det hade knappast något med deras lilla dans att göra, till och med en akrobat fick väl stå ut med spänning inför en föreställning.
"Lycka till," tillade hon innan hon vände sig om och gick därifrån.

Jeremiah svarade bara nåt ohörbart mumlande, såg efter henne i några sekunder innan han till sist kom på sig själv och vände för att gå emot där artisterna brukade sitta och vänta tills de skulle ut på scenen. Strax efter att han hade kommit dit så skulle han mycket riktigt ut på scenen, sprang ut dit för att göra sitt nummer. Det var rätt imponerande nummer, han var rätt så skicklig. Han varierade sig en del - han kunde både trapets, tyg och vanlig akrobatik.

Då föreställningen var över så letade Brian upp henne. Han var nyfiken på vad hon tyckt om hans akrobatiknummer. De gjorde sällskap tillbaka mot vagnarna, och likt tidigare på dagen så satte de sig ner utanför en vagn för att prata med varandra. Brian var lätt att prata med.

Efter föreställningen var Jeremiah upptagen en stund med att hjälpa till att plocka undan och göra iordning allting efteråt, innan han till sist gick tillbaks till sin - och numera också Rhodes - vagn för att byta om ifrån scenkläderna till vanliga kläder. Då han gjort det bestämde han sig för att försöka leta upp Rhode, helt enkelt bara för att han ville prata med henne. Men att hitta henne sitta och prata med Brian var som ett hugg i hjärtat, även om de bara pratade. Han funderade nån sekund på att strunta i det och gå nån annanstans istället, men ändrade sig då han inte ville ge Brian nöjet att umgås med henne själv. Och kanske var det bäst för Jeremiah också att inte vara själv med henne, för med alla dessa känslor som rusade runt så litade han inte helt på att han inte skulle göra något dumt.
"Hej", hälsade han, log emot dem då han kom närmare dit.

"Tjena!" hälsade Brian då Jeremiah kom gående mot dem. Han rev upp lite gräs som han sedan retsamt kastade mot Rhode, precis som om han var fem år gammal. Han lutade sig sedan närmare henne för att plocka bort några grässtrå som hade fastnat i hennes hår. Rhode vände upp blicken mot Jeremiah och hälsade på honom med ett varmt leende på läpparna.