PRS Emma07 och wolfy

Thomas såg på henne och rynkade pannan lite, fick erkänna att han blev lite smått förvirrad nu faktiskt.
"Nej, dansar helst med dig", sade han ärligt till henne, var lite smått förvirrad nu.

Sophie lyssnade och denna gång behövde hon inte tänka länge.
"Med sång", svarade hon direkt, det var något hon älskade men var lite väl blyg ibland för det. Och det drog inte heller in så mycket pengar. Hon rodnade rätt så ordentligt av att plötsligt finna sig i hans famn där.

”Om du så säger.” Alysia släppte hans ansikte med blicken för en stund för att bara se sig om. Flera andra par dansade, alla rörde sig i en fin rytm och alla verkade ha roligt. Åtminstone visste de hur man ordnade en bal. ”Måste erkänna att det var alldeles för lätt att smita in här. Lär sig era vakter ingenting?” frågade hon smått retsamt.


”Sång?” upprepade han tankfullt. Nu blev han genast oerhört nyfiken på hurdan sångröst hon hade. Kanske han någon gång skulle lyckas övertala henne att sjunga för honom. ”Och om sång inte vore en möjlighet så vad annat skulle du vaa intresserad av att jobba med?”

Thomas log lite och såg snabbt runt, drog sedan tillbaks blicken till henne när hon talade och skrattade till.
"Dem är alltid slappa när det är bal. Tror dem brukar tjuvstarta drickandet nån timme innan", sade han och log snett.

Sophie nickade tyst, hon kunde sjunga rätt bra men var som sagt rätt blyg av sig. Av hans andra fråga fick hon nu tänka efter allt mer.
"Jag vet inte riktigt. Åtminstone något lugnare än här", sade hon ärligt.

”Eller så är jag bara betydligt listigare.” Alysia höjde en aning på ögonbrynen, nästan på ett utmanande vis. Som om hon utmanade honom att våga protestera. Nej, hon undervärderade inte vakterna. Men hon skulle inte heller undervärderas bara för att hon var en ung kvinna. Det gjorde alltför många vilket var ett stort misstag.


”Känner du som du gör för att du verkligen inte trivs med jobbet, eller har hans majestät något med saken att göra?” Ingen gillade väl kungen. Folk var rädda för honom. Mannen spred onödig skräck och oro i landet. Det var faktiskt ett rent under att hans son inte tagit efter sin far utan var rena motsatsen.

Thomas skrattade till lite direkt och ryckte på axlarna.
"Kanske det. Vakter brukar heller inte altid vara dem mest klipska", sade han nästan lite retsamt med ett charmigt leende.

Sophie tänkte efter ordentligt nu.
"Jag vet inte riktigt, nån blanding tror jag. Också av att ständigt behandlas som luft kanske", sade hon ärligt, men han hade ju en poäng i att kungen inte gjorde det bättre.

”Det har du rätt i.” Åtminstone de här vakterna var inte de skarpaste i huvudet. Men det hade ju bara gjort det enklare för henne. Hon hade inte velat ställa till med världens scen för att komma in heller. Alysia visste inte hur många timmar hon spenderade med Thomas på dansgolvet egentligen, men hon måste ändå erkänna att hon var både lite besviken och lättad då musiken tystnade. Det var ett tecken på att balen var slut. Eller så tog musikanterna bara en paus. Men blev de inte ordentligt betalda för att vara igång hela tiden?


”Nu ska vi inte prata om ditt jobb,” tyckte Caspian. Poängen med balen var sist och slutligen ändå att ha det roligt. Även om det bara var för några timmar. Han log lite mot Sophie och snurrade runt henne igen. ”Berätta om din familj,” föreslog han, det kanske var ett trevligare samtalsämne.

Thomas log snett och tänkte lite nu när musiken tystnade.
"Kanske det", sade han snällt, strök försiktigt undan en hårslinga bakom hennes öra mjukt. Det var först nu han verkligen lade märke till riktigt hur nära de var varandra, deras läppar var bara några centimeter ifrån varandra.


Sophie log snett, fnittrade till lite då han snurrade runt henne igen. Hon tänkte lite och ryckte på axlarna.
"Finns inte så jättemycket att säga, föräldrar och två yngre bröder. Vi är rätt fattiga så det är därför jag får jobba så mycket", sade hon ärligt, dem fick göra allt för att hålla sig flytande.

Hennes ögon flackade långsamt mellan hans ögon och läppar. Det var som om hennes kropp ville en sak medan förståndet skrek stopp. Kroppen agerade hur som helst åt henne och innan hon visste ordet av hade hon gett honom en försiktig, fjäderlätt kyss på läpparna. Alysia släppte därefter taget om honom och vände sig om för att skynda sig iväg mot trapporna och utgången. För att vara iklädd en stor klänning och ha klackskor rörde hon sig väldigt snabbt.


”Vad heter dina bröder? Hur gamla är de?” Sophie behövde inte berätta det för honom om hon ville, men han frågade för att han faktiskt var uppriktigt intresserad. Det kanske var svårt för henne att tro att en prins var nyfiken på en tjänare men så var det. Han brydde sig inte ens om att hon var av lägre klass, lika mycket människa var hon som han.

Thomas såg tyst på henne, visste att han inte borde känna såhär för henne men han kunde inte hjälpa det. Försiktigt och lika lätt som hennes kyss besvarade han den. Han drogs snabbt tillabks till verkligheten då hon vände om, gick genast lite efter henne.
"Vänta", sade han direkt.

Sophie log lite snett av alla frågor, förundrad över hur nyfiken han var. Varför var han ens så nyfiken på henne, en simpel fattig tjänare?
"Tim på 11 år och Fred på 8", förklarade hon ärligt och lade huvudet på sned.
"Varför frågar du ens så mycket? Jag är ju bara en vanlig tjänare", sade hon nyfiket.

Alysia stannade halvt upp på det översta trappsteget och kastade en blick på prinsen över sin axel, gav honom ett leende innan hon kilade vidare. De skulle träffas igen, det var hon säker på. Det skulle inte vara så svårt för henne att ordna den saken. Trodde hon i alla fall.


”Så jag får inte vara nyfiken på att lära känna dig för att du är en tjänare?” småskrattade han och skakade lite på huvudet. Som sagt skulle de ju komma att spendera bra mycket tid med varandra om de slog ihop sina huvuden för att stoppa adelsmännen som var inblandade i kompotten mot Thomas. För Caspian trodde nämligen att det rörde sig om något mycket större än så.