[PRS] Cawith & Aphrodite

”Såklart det var du”, muttrade Allison när hon såg trollkarlen sitta i lägenhetens kök. Glimtar av hur trollkarlen hade hittat henne började leta sig in i hennes medvetande och hon suckade inombords. Självklart var trollkarlen tvungen att hitta henne halvt medvetslös i en gränd. Allison hatade att visa sig svag, vilket hon verkligen hade gjort efter nattens händelser.

Hon sänkte långsamt svärdet och lade det på köksön innan hon gick mot ett av lägenhetens stora fönster för att orientera sig. Hon granskade trafiken, vägskyltar och byggnader och kom fram till att trollkarlens lägenhet inte alls låg långt ifrån Institutet. Hon undrade om någon där hade börjat att sakna henne än.
”Har du något te?”, frågade Allison sedan och började röra sig runt i köket för att leta upp en kopp. Det var inte förens nu smärtan från rivsåret gjorde sig till känna och hon stannade upp för en sekund, innan hon bet ihop och fortsatte med det hon skulle göra.

Azula log och lutade sidan av huvudet mot fönstret och tittade på Skuggjägaren. För en sekund slog tanken henne att Skuggjägaren såg bra ut i hennes nattlinne. Hon skakade av sig tanken lika fort som den hade kommit.
"Varsågod" sa hon bara och höjde på ena ögonbrynet. Tacksam verkade hon ju inte vara. Hon såg hur Skuggjägaren rörde sig mot köket och hörde hur hon letade runt där.
"Te finns i skåpet ovanför vattenkokaren till vänster, och koppar i skåpet bredvid" sa hon och sträckte ut sig på fönsterkarmen. Hon tittade ner på marken igen och följde Themsens strömmar, och människorna som gick fram och tillbaka över gatorna som små myror.

Allison skrattade till.
”Tack eller något”, sade hon och drog ur hårsnodden ur sitt hår och lät hennes hår falla ned över sina axlar. ”Vad gjorde du i närheten egentligen ens? Eller är det bara min fantastiska dragningskraft som gör att du alltid hittar mig”, flinade Allison och tog ned en svart kopp samt en tepåse ur skåpet. Hon startade vattenkokaren och såg hur ångan steg från den i takt med att vattnet blev allt varmare. ”Nu vet vi iallafall att den inte kan attackera sådär när den är skadad, annars hade jag varit död nu”, fortsatte hon.

Azula flinade.
"Självklart är det din dragningskraft som är orsaken" sa hon sarkastiskt och hoppade ner från fönsterkarmen och gick in i köket. Hon satte ner sin kopp på diskbänken och kastade den gamla tepåsen och slängde i en ny. Hon vände sig om och tittade på Skuggjägaren, som nu hade släppt ner sitt hår. Azula betraktade henne för en sekund innan hon harklade sig.
"Jag tog reda på information, faktiskt, och råkade gå förbi din gränd på vägen hem. Det verkar som om varelsen som gör detta kallar sig för Vikeesi, vilket är chtonian och betyder Den Vise, på ett ungefär" sa hon och drog handen genom sitt hår. Hon lyfte av vattenkokaren när den klickade till, och hällde upp vatten i både hennes och Skuggjägarens kopp.
"Vill du ha mjölk finns det i kylen" sa hon och tog sin kopp och gick ut till vardagsrummet igen. Hon satte sig på fönsterbrädan igen och lutade sig mot väggen.

Allison lyssnade på det trollkarlen sade och suckade för sig själv. De hade ett namn, inget mer. Inget son kunde leda till varför den gjorde som den gjorde och om det var någon som styrde över den.
”Så vi ska bara gå runt på stan och fråga om de sett någon vis människa? Sounds like a plan”, muttrade Allison och korsade armarna över bröstet. Hon tog emot den varma koppen och muttrade något i stil med ”mjölk är bara för svaga” innan hon lade i tepåsen och hoppade upp på köksön, där hon hade full utsikt över lägenheten och mot vardagsrummet där trollkarlen hade satt sig. Hon lät benen hänga mot golvet och hon dinglade långsamt med dem medan hon drack några klunkar av sitt té.

"Du är otålig. Jag trodde Skuggjägare var tränade till att vara tålmodiga. Information får man inte på en kväll, då blir det misstänksamt" sa Azula och tog en klunk av kaffet. Hon noterade hur Skuggjägaren valde att sätta sig på diskbänken, inte köksbordet eller matsalsbordet i vardagsrummet. Men såklart, Azula satt ju aldrig där heller, hennes favoritplats var den stora fönsterbrädan.
"Min teori är att demonen inte är huvudpersonen här. Jag är rätt säker på att det är någon som styr den på något sätt" la hon till och slängde upp fötterna på fönsterbrädan och sträckte ut benen.
"Nu hann du ju aldrig till Skuggjägarnas klubb, men de kanske har hört eller sett någonting" sa hon och tog en klunk till av hennes te.

”Min enda svaghet”, flinade Allison. Hon visste att hon var otålig, särskilt i situationer som dessa. Men ibland var det en bra egenskap, då hon ofta gick rakt på sak och fick fram den information hon behövde.
”Som jag har sagt hela tiden, alltså. Den hade aldrig kunnat gjort den skada den gör om den inte hade haft någon som hjälpte den”, sade hon sedan och drack upp det sista av sitt te. Hon kollade ned och insåg att hon fortfarande var klädd i trollkarlens nattlinne, och hon hade ett svagt minne att hon hade sett hennes kläder ligga trasiga och blodiga i sovrummet.
”Har du några kläder att låna ut? Tror att mina är helt förstörda”, frågade hon sedan och hoppade ned från köksön.

Azula nickade.
"Vi kanske kan kolla med de andra Skuggjägarna. Eller du kanske, om jag nu inte var välkommen bland er" sa hon och flinade. Hon hoppade ner från fönsterbrädan och satte koppen på matsalsbordet. Hon tecknade åt Allison att följa med. Hon gick in i sitt sovrum och öppnade den stora garderoben. Hon hade en del kläder, mestadels klänningar, men även byxor och toppar.
"Välj vad du vill ha, försök att inte bloda ner dem" sa hon och skrattade till innan hon gick ut till vardagsrummet igen. Hon satte sig kopp i diskhon och ställde sig vid sitt köksfönster och tittade ut. I hennes huvud snurrade tankarna om Vikeesi, hon fick en känsla att det betydde mer än bara det ordagranna.

”Följ med du, du verkar ju vara väldigt intresserad av vår sekt”, flinade hon och skrattade till. ”Det borde inte vara något problem, annars skäller jag ut dem bara”, tillade hon och log snett. Hon ställde tekoppen i diskhon innan hon följde efter trollkarlen in i sovrummet. Hon skrattade till efter trollkarlens kommentar och mumlade ett snabbt ”ska försöka” innan hon kollade runt i garderoben efter ett lämpligt plagg. De mesta av kläderna var färggalda och graciösa, allt från långa klänningar till blusar och kjolar. Det mesta var kläder som Allison aldrig ens skulle sätta på sig, hon var lite mer för de kläder som inte syntes i mängden. Men å andra sidan var hon en Shadowhunter, och om omständigheterna hade varit annorlunda kanske det hade varit hon som satt där med klänningarna och magin.

Efter att ha letat en stund hittade hon ett par mörka byxor och en tröja som hon sedan satte på sig. Byxorna släpade lite i marken när hon rörde sig genom sovrummet och hon kastade en blick på sig själv i spegeln innan hon återvände till vardagsrummet.

Azula vände sig om när hon hörde steg bakom sig.
"Du lyckades hitta det mörkaste jag hade i min garderob alltså, ett under att du inte försvann där inne" sa hon och flinade.
"Jag kan fixa byxorna åt dig" sa hon och gjorde en gest med handen, och en guldig strimma omgav Skuggjägarens fötter och gjorde byxorna i rätt längd för henne. Hon lutade sig mot väggen.
"Så, är det någon kod för att bli accepterad? Någon hemlig handskakning eller så som jag behöver veta om?" frågade hon och flinade. Azula var faktiskt ganska så nöjd över att få se Institutet, det var alltid bra att ha mer koll på sina eventuella fiender. För så var det ju faktiskt, de var ju fiender på ett plan. Fiender som ibland kunde hjälpa varandra med rätt villkor.

Azula gick bort till hallen och drog på sig ett par passande högklackade skor till sin röda klänning och tog sin ljusa kappa. Hon drog den över axlarna och lutade sig mot den låsta dörren i hallen. Hon tittade bort mot Skuggjägaren, och återigen dök tanken upp om att hon såg bra ut i Azulas kläder. Hon tittade bort mot hallen istället i ett försök att få hjärnan att fokusera på annat.