prs yehet & kkaebsong

Joshua nickar lätt, han hade förväntat sig det svaret, men ändå blev han aningen besviken. Kanske det kommer att förbli ett mysterium som sextonåringen kommer grubbla på över följande nätter, men han är tacksam över att Zihao inte beter sig som tidigare år. Kanske de kan komma att uppskatta varandras sällskap ännu mer, och förbli vänliga med varandra. Det är mycket att förvänta sig, men han njuter av stunden då sjuttonåringen inte terroriserar honom. Xavier är ett helt annat problem.

Blicken glider ner mot deras händer, känner hur händernas hud ryser till av den lilla beröringen. Det är inte förrän den starka vinden kommer, och Joshua märker att Zihao fryser, som han bestämmer sig för att gå med på den andres lilla överenskommelse.
"Okej då..," suckar Joshua och drar till sig bandaget som legat på gräset.

Zihao rätade lite på ryggen med ett belåtet flin på läpparna. Det var alltid trevligt att få sin vilja igenom och sedan kände han sig ju självfallet bättre till mods nu när han visste att Joshuas sår inte skulle gå och bli infekterat.
"Bra", sade han självbelåtet och försökte hålla sig stilla så att det skulle bli lättare att linda runt bandaget. Rent hälsomässigt behövde han det inte längre, och hade inte behövt det under de senaste veckorna heller, men det täckte över ärret vilket gav honom en gnutta extra sinnesfrid.

"Du har fortfarande inte lust att tala om för mig vem det är som snokar omkring med en kniv på skolan?", fortsatte han och försökte att bibehålla ett sansat ansiktsuttryck. "Dock har jag mina idéer om vem det skulle kunna vara..." Zihao knöt händerna och tog ett djupt andetag. Om det var någon på skolan som var dum och ond nog att springa omkring och rista in ord i folks hud, så var det definitivt Xavier. Den lilla jäveln hade alltid varit ett problem, både för andra elever och till och med lärare. Han var lite som en äldre, elakare version av Draco Malfoy.

"Tvätta bort det där belåtna flinet från ditt ansikte tack," muttrar Joshua och nyper Zihao försiktigt på armen. Sextonåringen rätar lite på ryggen, stryker försiktigt bandaget så att det ska bli rakare och lättare att få på. Noggrant börjar han linda in överkroppen med hjälpmedlet, känner sig aningen generad över att vara så nära den äldre eleven, men sväljer tanken. Det kommer bara göra saker värre för honom. Joshua spänner bandaget, försäkrar sig om att det ligger bra över överkroppen, innan han för de två ändarna och knipper ihop dem.

Joshua rättar till det ett par gånger, som den perfektionist han är, innan han blir helt nöjd.
"Sådär ja!" säger han och nickar stolt för sig själv. När frågan sedan kommer, kan han inte hindra blicken från att falla ner mot händerna. Joshua är väldigt säker på att Zihao vet vem Xavier är, då de går i samma elevhem och allt. "Och vem misstänker du att det kan vara?"

"Det råkar faktiskt vara så att jag inte kan tvätta bort det, du får göra det själv om du nu så gärna vill ha bli av med det", sade Zihao retsamt och betraktade Joshua med en minst lika gäckande blick. Även om han betedde sig som en ytterst irriterande femåring, var han tacksam över den andres hjälp, mer än han någonsin kunde uttrycka. När bandaget slutligen satt som det skulle, prydligt lindat och fäst över ärret, fick han plötsligt en väldigt stor lust att slänga armarna omkring den yngre eleven och ge honom en puss. Det var underligt hur en sån liten tjänst fick honom att bli så extremt överlycklig.

"Tja..." fortsatte han långsamt och hindrade sig själv från att följa sina impulser. "Xavier är ett riktigt fanskap, så det skulle helt ärligt inte förvåna mig alls om det var han och hans lilla gäng", förklarade han och glömde med ens bort sina föregångna tankar om pussar och kramar. "Om det var han kan du ge dig fan på att jag kommer att strypa livet ur honom."

Joshua skrattar tyst, skakar lite på huvudet åt kommentaren.
"Skulle du vilja hämta vatten och tvål till mig då?" svarar han, betraktar ansiktsuttrycket som ser så extremt lyckligt ut. "Du vet, vissa människor skulle säga tack." Sextonåringen får tillslut chansen att kravla ut ur Zihaos grepp och massera nyckelbenet.

Blicken glider ner mot fingrarna, som börjar fläta med ett par grässtrån på nytt, när han hör Zihao nämna Xaviers röst. Det var dumt att dra in den äldre i det hela, det finns liksom ingenting han kan göra åt det. Alltid har han velat hålla dessa saker för sig själv, Zihaos mobbning under de tidigare fem åren, och Xavier som då och då gör mer allvarliga mobbningstekniker. Både hans bästa vänner och hans bror vet om det, men Joshua har alltid varit duktig på att övertala dem att han klarar sig själv.
"Det spelar ingen roll, att du stryper honom kommer inte att hjälpa någonting."

Zihao kom slutligen upp på fötter och fiskade upp skjortan från gräset. Så hans aningar hade alltså varit korrekta, det var Xavier som låg bakom ordet som var inristat på Joshuas nyckelben. Han borstade kvickt av skjortan innan han trädde den på sig och knäppte knapparna. Visst skulle det hjälpa att strypa Xavier, då skulle han ju knappast kunna fortsätta som han höll på, åtminstone inte om han låg i tryckt förvar i en kista någonstans. Tanken fick honom att slå små volter inombords och han önskade, för en sekund, att mord inte var straffbart.

"Jag är inte vissa människor och förklara för mig hur det inte skulle hjälpa att döda honom?" frågade Zihao aningen bittert och sträckte ut en hand mot Joshua. "Det blir mycket lättare om du följer med bort, så slipper jag springa fram och tillbaka med en skvalpande hink på huvudet", förklarade han. Någonstans i sin koffert, som stod i tryggt förvar inne i sovsalen, hade han en hel drös med förband.
"Tror du att det är okej att ta med någon från Gryffindor in i Slytherins elevhem?"

"Om du tar död på honom, kommer du definitivt att bli straffad för det. Hans neandertalare till vänner skulle ta en ljuv hämnd." Joshua gör en lista på anledningar till att inte döda den arroganta renblodingen som man kallar sextonåring, även om han gärna skulle vilja slippa Xaviers oändliga nonsens. "Plus så är han inte särskilt farlig."

Joshua tar tag i den andres hand och ställer sig upp från sitt ställe på gräset, borstar bort de små grässtråna som fastnat.
"Jag tror faktiskt att du vet det bättre än mig. Skulle Snape tolerera det?" frågar han tillbaka och ler lite mot den längre. "Det får man egentligen inte, men tror de är vana vid det, vid det här laget."

Ett kort slag såg Zihao fundersamt på Joshua innan han bestämde sig för att det inte kunde gå så förfärligt fel. Andrew, Jayden och Anthony var säkert ändå fortfarande kvar i biblioteket och nördade sig, och om de smet in snabbt utan några större uppehåll skulle säkert ingen märka dem ändå. Det enda som skulle kunna tänkas komma dem i vägen var ju då Snape. Han var lite som en stor fladdermus som smög omkring nere i fängelsehålorna och höll utkik efter lek och stoj bara för att kunna straffa elever för de minsta odåden. Det var därför det ytterst sällan var speciellt livligt nere i Slytherins uppehållsrum.

”Så länge vi inte stöter på en vresig man med flottigt, svart hår eller ett fanskap med kniv, tror jag inte att det är någon större fara”, sade Zihao beslutsamt, som för att försöka övertala sig själv. ”Men för att vara på den säkra sidan är det nog bättre om vi inte stannar nere i uppehållsrummet för länge”, lade han snabbt till och plockade upp sina skor fram marken innan han långsamt började röra sig mot ek portarna.

Joshua ler svagt, följer efter den andra eleven i tystnad. Kanske det är något riktigt osmart att göra, följa med Zihao till Slytherins sällskapsrum när han varit elak mot sextonåringen under dessa fem år. Det är idiotiskt att börja lita på Zihao nu, även om han av någon anledning verkligen vill det, och till ett viss mått redan gör det. Han förstår på tonfallet att den äldre både ogillar Xavier och Snape, men ändrar det något egentligen? Förvirrat ser han ner i marken, om han följer med dit kan vad som helst hända, kanske Zihao smit en liten plan med personen han kallar fanskap. Kanske de dekorerar hela kroppen med bokstäverna som läses mudblood?

Joshua tittar med stora ögon på Zihao, stannar till, det hela är för bra för att vara sant.
"Jag tror inte att jag borde följa med..." kan han inte bestämma sig någon gång? Det är en alldeles för stor risk han tar, Zihao har trots allt aldrig varit godhjärtad mot sextonåringen innan. Men han vet att han måste komma upp med en ursäkt för att inte ge misstankar. "Det är ju emot reglerna och sådär.."

Zihao stannade även han till och vände sig om för att betrakta Joshua med en skeptisk blick. Det är ju emot reglerna och sådär...vilken dålig ursäkt. Han fnös och lade armarna i kors, med skorna dinglande från den ena handen. Återigen kunde han inte klandra honom, vad hade han för anledning till att lita på sjuttonåringen som förtryckt och kränkt honom under alla dessa år? Vad var det som sa att han inte skulle återgå till sitt föregånga sätt så snart de satte fot i Slytherins elevhem?

"Lewis, jag förstår vad du tänker", sade Zihao och böjde sig ner för att sätta på sig skorna igen. "Men jag har faktiskt inga planer på att låsa in dig i någon garderob och lämna dig där att svälta, om det var det du trodde", fortsatte han utan att inse hur suspekt det hela lät. "Om du inte litar på mig, vilket är fullt förståeligt, så kan du väl bara säga det?" avslutade han och rätade på sig, med armarna i sidorna.