PRS Dragon Fantasy & Emma07

Thomas lyssnade tyst på honom och suckade lite, det var inte olikt fadern att ha dålig koll på tjänstarna.
"Hon som var här", förklarade han direkt, kunde inte låta bli att bli något irriterad på att han alltid skulle ha så dålig koll på sånt, det var typiskt honom.
"Hennes arm borde nog kollas upp", sade han envist, han tyckte att det var det minsta han kunde göra. Han tänkte lite på faderns sista fråga då han inte visste om Ariana ville att han berättade att hon kunde slåss. Han trodde att fadern var ganska okej med att kvinnor kunde slåss, men för att vara ärlig så var han faktiskt inte säker.
"Hon råkade bara vara i närheten", sade han, visserligen något undvikande men det hade ju lite sanning i sig också.

Fadern suckade något åt sin envise son, men gjorde honom till viljes och beordrade en tjänare att hämta Ariana. Sedan gick fadern för att ordna med vakter runt Thomas rum om det skulle bli ett anfall till. Herrgården var nu tyst gäster hade åt hem eller sov i de sovrum som fanns på herrgården.

Snart kom tjänaren lätt stöttande en mycket blek Ariana. Armen hade hon lindat om med tyg men det hade blött igenom. Själva såret var inte så farligt i sig själv om det syddes, men blodmängden hon förlorat var det. Läkaren tog tag i henne och tryckte henne ner i en fåtölj och rev upp klänningsärmen för att sy.
"Agatha sa åt mig att städa i balsalen efter alla gäster." sa hon ursäktande åt läkaren och Thomas, hon hade inte lust att förlora sitt jobb och husmor Agatha var en hård en.

Thomas såg på fadern då han slutligen gjorde som han bad, blev genast något lättad.
"Tack", sade han ärligt, höll sig sedan tyst medans läkaren sydde klart. Han hade ganska nyss blivit klar och lindat om det då tjänaren och Ariana kom, och Thomas reagerade med en gång lite på hur blek hon var.
"Agatha får klara sig utan din hjälp lite", sade han sedan, visste att Agatha kunde vara hård men visste att hon var tvungen att lyda Thomas och fadern också.

Ariana nickade, det hade hon inget emot och stod Thomas ord bakom henne mot Agatha hade hon inget att säga till om. Ariana vände bort ansiktet och bet i klänningstyget för att inte skrika då läkaren började sy. Ariana kved lätt och tysta tårar trängde fram. Men snart var det över och läkaren tvättade och band om såret. Ariana torkade bort tårarna och log svagt.
"Tack." log hon och såg på läkaren som bara nickade till svar.

Thomas granskade tyst ditåt medans läkaren fixade med Ariana. Hans sår smärtade än, men det var bättre nu efter att det hade slutat blöda och tagits hand om. Han drog sig upp lite så att han så gott som satt upp på sängen istället nu, han hatade att vara sängbunden.

Läkaren gick slutligen och lämnade dem ensamma med tillsägelse till Thomas att ligga till sängs och vila. Ariana sa han mest åt att inte försöka lyfta alltförmycket med armen i arbetet. Han gissade likväl att hon skulle vara tillbaka i arbetet nästa dag och det var inget att göra något åt.
Det var nu mörkt ute och Ariana var utmattad efter alla dagars förberedelse för balen och nu detta, hon kände sig yr efter blodsförlusten och kände sig inte säker på att stå.
"Så hittade ni er en lady?" frågade Ariana sömnigt med ögonen halvslutna, det var ju ändå målet med balen.

Thomas såg upp då hon talade, han hade suttit lite i sina egna tankar innan. Han hatade att ha blivit sängliggandes, han trivdes inte alls med att inte kunna vara uppe och röra på sig. Han skakade lite lätt på huvudet.
"Nej, pappa lyckades inte med det", sade han och lät snarast lättad på rösten, något bra hade iallafall kommit ut ifrån anfallet då.

Ariana höjer trött på ögonbrynet åt hans tonfall, hon trodde han ville det?
"Så ladyn som ni var med då?." frågar hon medans hon trött drar sig upp på fötter. Hon skulle till sin egen säng, här kunde hon inte bli kvar. Men vägen kändes lång och hon var yr, hon bleknade märkbart då hon reste sig och den sköna fåtöljen hon hade suttit i verkade mer lockande än någonsin.

Thomas såg på henne och ryckte lite på axlarna.
"En pappa tvingade iväg mig med", sade han ärligt, han hatade att fadern försökte para ihop honom med någon. Han såg på henne och märkte hur hon bleknade när hon reste sig.
"Du borde sitta kvar", sade han sedan vänligt.

Ariana nickade förstående.
"Hoppas hon inte såg vad jag gjorde med svärdet." mumlade hon och skakade långsamt på huvudet åt vad han sa.
"Skulle jag sitta skulle jag somna och det passar sig inte att jag somnar här hos dig." svarar hon med ett svagt leende.
"Men det var vänligt av er sir." fortsätter hon och går långsamt mot dörren.
"Jag önskar er en god natt." säger hon och stänger dörren bakom sig innan hon långsamt går mot tjänarnas våning. Som tur var stöter hon på en av dem som fortfarande är uppe och som hjälper henne till hennes säng.