PRS rollspelare & Emma07

Jake gick vidare upp mot sin kammare nu för att byta om innan frukosten. Han tog tyst fram sina vanliga kläder och bytte om till dem istället innan han återigen gick ut ur sin kammare för att gå ned mot frukosten. Nu hade slottet börjat vakna till lite mer än tidigare, det var mer liv i korridorerna.

spolar ♥
-

Isabellas dagar hade varit enormt tråkiga den senaste tiden på slottet, hennes bröder hade åkt hem och lämnat henne till sitt egna öde. Hon vaknade tidigt, gick runt i hovet, återvände till sin kammare, åt frukost, läste, lunch, prövade kläder och försökte lära sig det svenska språket, middag, ett litet besök i byn då och då och sedan började allt om igen. Ibland träffade hon prinsen men det var sällan på andra tillfällen än måltiderna. Kungen och hennes far hade gått ut med trolovningen mellan Jake och henne, medan fransmännen klagade över en liten union firade svenskarna. Isabella själv försökte hitta planer för att skjuta på det så mycket som möjligt.

Jake kunde inte säga annat än att de senaste dagarna hade varit mer långtråkiga och enformiga än vanligt. Allt var mer formellt, Sverige firade över att ha fått en så bra trolovning och ville bete sig värdigt när de hade sånt finbesök. vilket gjorde att det ställdes till med mer stormiddagar och liknande än vanligt. I övrigt så förflöt Jakes dagar som vanligt - han tränade, studerade lite, ja egentligen fortsatte allt som vanligt. Någon vecka senare dock så var det dags att ge sig av - han, fadern och en del andra män ut på jakt vilket var ett välkomnat avbrott för Jake. Han älskade att få komma ut i skogen och ta det lugnt, få andas ut lite. De skulle ge sig av följande dag, och Jake längtade redan - han njöt bara av att få vara ute i skog och mark.

Isabella satt i sin kammare och läste en bok, hon stängde den efter en stund och suckade högt. Hon hade spenderat så gott som hela dagen med prinsen innan han åkte ut på jakt och hon avskydde att behöva erkänna det men han var inte så illa som hon hade trott. Hans sällskap hade varit väldigt behagligt och när han inte befann sig på slottet längre, var det få saker som hon såg fram emot. Hon suckade högt och reste sig upp, beslutade sig för att gå till sjön igen. Det hade kommit att bli ett av hennes favoritställen för att sitta och fundera på allt, hon gillade inte riktigt att sitta inomhus för mycket.

Jake gick vid sidan av sin fader lite i tankar. De var redan inne på jaktens andra dag, och planen var att de skulle bege sig hemåt först följande dag. Så gott som hela dagen innan de gett sig iväg hade han spenderat med Isabella, och även om han inte gillade att behöva erkänna det så hade det faktiskt gått bättre än vad han trott och hoppats på. Även om han trivdes med att vara ute i skogen nu hellre än inne i slottet så kunde han faktiskt inte hjälpa att då och då tänka på henne iallafall, något han inte trott att han skulle göra.

Isabella började gå tillbaka till slottet igen när solen gått ner över horisonten och mörkret fallit över riket. Hon gick in i slottet och rynkade på pannan då hon såg några av drottningens egna vakter ligga i blodpölar. Det tog henne en liten stund innan hon insåg vad som hände och skyndade sig mot Alyssas rum, antog att drottningen hade tillräckligt med vakter men hon hade gått runt i slottet tillräckligt mycket för att veta att det sällan var vakter där.

Jake och de andra hade precis hunnit tillbaks till lägret för kvällen då budet kom. De märkte direkt att det var något som var väldigt fel efter i vilken fart budet kom i. Han fick snabbt fram sitt meddelande - slottet var under attack. Jake trodde inte att han nånsin sett alla bli klara så snabbt - det blev minst sagt full fart på alla. Det tog inte lång tid innan de alla var uppe på sina hästar och i full fart på väg tillbaks mot slottet. De hade såklart inte lämnat slottet obevakat, utan lämnat en del vakter kvar. Men en ganska så stor del hade följt med dem.

Efter att tappert ha försökt hålla männen ute ifrån Alyssas rum gav Isabellas armar vika och dörrarna flög upp. Åldersskillnaden gjorde att Isabella kände ett ansvar över att se till att inget hände den yngre prinsessan, vilket resulterade i att männen tog ut sina aggressioner på henne. Alyssa hade Isabella tvingat att gömma sig i klädkammaren så att hon inte skulle bli hittad av dem.

Jake, fadern och de andra männen kom ganska snart fram tillbaks till slottet, de hade ridit i ful fart. Fadern tog genast befälet och skickade ut männen till olika delar av slottet, där de behövdes mest. Jake blev snart uppskickad uppåt korridorerna, dit tjejerna hade sina rum, med målet att leta upp sin lillasyster och se till att hon var okej. Han skyndade sig dit nu, visste att hans syster inte skulle hålla emot något allvarligt menat anfall. Något som dock förvånade honom var att han också blivit så pass orolig för Isabella, han hade ärligt talat inte trott det. Snart kom han fram till rätt korridor och rum, det märktes att anfallet gått fram här med. Han ryckte upp dörren dit och såg direkt snabbt runt och tog in det där. Han ropade till för att dra till sig männens uppmärksamhets samtidigt som han drog sitt svärd, som han som vanligt haft hängandes vid höften.

Isabella kröp mot väggen så fort männen vänt uppmärksamheten åt annat håll. Hon tittade försiktigt upp och svalde hårt då hon såg att det var Jake. Hon ville inte alls att han skulle skadas men hennes röst höll inte för att hon skulle säga något utan hon tryckte sig mot väggen så mycket som möjligt och försökte att inte gråta. Hon lutade kinden mot väggen och la all sin energi för att inte ge in för smärtan som dunkade i henne.