Privat Emma07

"Bra, är lite nervös bara. Det är ju ändå kungafamiljen jag ska umgås med" sa hon och vände sig mot honom. Inte för att hon riktigt räknade honom som en av dem, hon behövde ju inte vara speciellt formell med honom. Hon hade verkligen börjat slappna av med Jack, vilket gjorde henne lite rädd samtidigt. Hon hade så mycket känslor i kroppen att hon blev förvirrad. Hon var ju så säker på att hennes mål här var att ta sig till Essos och hennes far, men Jack fick henne att tveka. Hon log lite mot honom.
"Hoppas ni tycker jag är en bra gäst" sa hon med ett litet skratt.

Jack log till lite.
"Vi bits inte, jag lovar", svarade han henne lite retsamt, men kunde förstå henne. Han hade vant sig vid att många blev nervösa i deras sällskap, men han kunde förstå att hon blev nervös när hon nu också skulle representera Norden. Han kunde inte låta bli att skratta med henne sen.
"Absolut", svarade han med ett leende. Ärligt talat så hade han förvånat sig själv lite med att han blivit så pass glad över att Grace skulle följa med dem, och lite förvirrad med.

Grace skrattade.
"Hur känns det att vara tillbaka hemma igen då? Saknar du snön?" frågade hon med ett leende. Hon tittade på honom på ett helt annat sätt än vad hon hade gjort i Winterfell, eller nu tillät hon att titta på honom på detta sättet. Hon hade inte funderat på det tidigare, men han såg väldigt bra ut. Hon hade funderat på det även Winterfell, men skakat av sig känslan. Hon försökte göra det nu också. För det första var det fel, hon skulle inte falla för någon i Westeros, utan i Essos. Dessutom skulle hon inte heller falla för någon som avskydde hennes arvslinje. Om han nu gjorde det, hon hade fortfarande inte fått reda på det än.

Jack skrattade till lite.
"Definitivt inte. Det är skönt, här är allt som det brukar så det är skönt att få komma tillbaks", svarade han sedan, han trivdes bra här. Det var kanske mest för att det var där han vuxit upp, men han gillade det iallafall. Han kom att tänka på att han såg på Grace något annorlunda nu än vad han gjort när de först mötts, numera lade han till exempel märke till hur vacker hon var.

Grace slängde bak sin långa fläta som hade fallit fram. Hon hade smusslat med en hel del hårfärg i sina väskor, för att i hemlighet kunna fortsätta färga sitt blonda hår. Hon saknade sitt blonda, ljusa hår. Hon tyckte hon passade mycket bättre som blond. Hon log brett och tittade på Jack.
"Så, vad händer på slottet då? Mer än att vi står här och pratar alltså?" frågade hon och skrattade.

Jack skrattade lite och log genast tillbaks emot henne.
"Inte jättemycket, faktiskt. Mamma har samlat lilla rådet för att gå igenom vad som hänt medans hon har varit borta, och sen är det en större middag ikväll, men särskilt mycket mer händer nog inte", svarade han henne nu. Det var ungefär det vanliga då de kommit hem - hans mor samlade lilla rådet, middag på kvällen, och först dagen därpå började man fortsätta som vanligt igen.

Grace nickade. Hon tittade lite osäkert på Jack.
"Är... jag inräknad i middagen?" frågade hon och tittade på honom. Robb och Talisa brukade inte låta henne vara med på stora middagar med högt uppsatta personer, på grund av risken att opassande frågor ställdes. De brukade därför skylla på hennes "sjukdom" så hon kunde stanna på sitt rum. Det passade henne bra, hon var inte så förtjust i att sitta vid stora middagar, det blev så stelt ofta. Fest var en annan sak, för där drack de så mycket att de inte märkte att hon var annorlunda. Vid en middag kunde det vara lättare att upptäcka.

Grace reste sig och tittade på Jack.
"Om jag är medbjuden, vad ska jag ha på mig i såfall?" frågade hon och tittade ner på den blåa klänningen hon hade på sig, och undrade om det var nog.

Jack såg på henne och nickade direkt.
"Absolut, de flesta vill antagligen träffa dig", svarade han ärligt, då många antagligen skulle vara nyfikna på henne. Han trodde nog att middagen antagligen skulle bli lite större än vanligt just för det också, att hon kommit med dem dit. Han log lite mot henne sedan över hennes fråga.
"Jag är ju kanske inte rätt person att fråga det, men den du har blir säkert jättebra", svarade han direkt. Han var inte särskilt bra på det där med kläder, och gillade inte hur ordentligt han alltid behövde klä sig. Det var alltid en massa ceremonigrejer och sånt som han inte alls förstod sig på varför han skulle ha.

Grace nickade och tittade på sig själv i spegeln igen. Hon stirrade in i sina lila ögon, och skakade på huvudet. Hon gick fram till Jack.
"Jag är jättenervös" sa hon och började vanka fram och tillbaka i rummet. Nervositeten hade blivit värre plötsligt, och hon såg framför sig hur alla omkring henne skulle börja fråga om sjukdomen som hon påstått sig ha, om hennes ögon och hur det hade varit att vara "instängd i Winterfell" sina första åtta levnadsår. Hon bet sig i läppen och gick fram och tillbaka i rummet.

Jack såg på henne
"Det kommer gå jättebra, det är ingen fara", sade han nu för att lugna henne, kunde förstå att hon blev nervös även om han var ganska van vid sådana middagar och liknande tillställningar. Han gick fram till henne nu och lade handen på hennes axel, för att hon skulle lugna ned sig och sluta med att gå runt i rummet. Sedan tänkte han ärligt talat inte alls igenom vad han gjorde utan gick helt på känslan då han lutade sig lite framåt så att deras läppar möttes.