Game of Thrones (Emma07 & TildeW)

”Så Lord Ferry, när gifte ni er?”, sade Gisela av ren artighet.
Hon visste inte så mycket om familjen, förutom att de står huset Stark nära. Lite förvånad var hon över att de aldrig hade träffats förr. Tully och Stark var ju ändå allierade och hade haft flera möten tillsammans i både norden och flodvatten, men aldrig hade hon hört eller träffat någon representant från Ferry.

Jeremiah såg på henne och skakade lite lätt på huvudet sedan.
"Jag är ogift", sade han. Visserligen hade Ferry kommit tillbaks till att vara en av de högre uppsatta släktena i Norden, men under tiden som Boltons hade styrt norden hade de lyckats med att få en del av de större släktena negativt inställda till dem, tack vare att dem kämpat emot Boltons hela tiden. Numera hade de fått tillbaks sin status mer, men de hade under några år verkligen inte varit populära.

Gisela såg förvånat på Lord Ferry. Hon hade verkligen inte väntat sig det svaret av någon ung man men status, speciellt inte ifall de såg ut som mannen framför henne.
”Jag ber om ursäkt! Jag trodde ni var gift!” Sade hon och såg snabbt bort försatt dölja hennes röda kinder.

Jeremaih såg på henne, log till lite av hennes reaktion.
"Det är ingen fara", sade han sen. Han fick erkänna att han roades lite av hennes reaktion, den var ärligt talat ganska gullig så. Det var kanske inte så vanligt att söner till lorder i hans ålder var ogifta, men hans far hade velat vänta in rätt tillfälle.

De två gick i en pinsam tystnad en stund. Gisela visste inte vad hon skulle säga. Hon kunde ha slagit vad att han hade varit gift i minst 2 år.
”Hur kommer det sig att du inte är gift?”, frågade hon plötsligt.
Hon kunde inte hindra det, men hon var bara så nyfiken.

Jeremiah såg på henne, han blev lite förvånad över frågan och fick tänka lite innan han svarade på den.
"Vet inte riktigt. Mest vill pappa nog vänta på en bra allians", svarade han med en axelryckning och tänkte lite innan han såg på henne sedan.
"Och du?", frågade han nyfiket, han antog att hon var ogift efter vad hon sade om barnen tidigare.

Gisela smålog. Alla visste svaret till varför hon var ogift.
”Utan att vara oartig, men jag tror du vet varför. Mitt efternamn säger allt”, sade hon med en nickning.
Det hade blivit enklare och enklare att handskas med de senaste åren. Sålänge hon höll sig i bakgrunden var allting bra. I Flodvatten visste man vem hon var, och att hon aldrig skulle begå samma brott som hennes far gjorde. Men i resten av Västeros, de delarna hon undvikit, var det inte lika uppenbart.

Jeremiah såg på henne, suckade lite.
"Det klart. Tråkigt att det ska behöva vara så", sade han sedan, förstod delvis hur det måste kännas att ha det efternamnet. Ferry hade varit i en liknande situation när Boltons hade makten i Norden, det var inte alls lika illa kanske men det han fick iallafall en ide om hur det måste kännas.

Gisela visste inte vad hon skulle säga mer. Att hålla i konversationer var ingenting hon var speciellt duktig på. Hon insåg tillslut att de hade nått korridoren där rummet hon hade blivit tilldelat låg.
”Mitt rum är bara några dörrar ner...”, sade hon försiktigt för att det inte skulle låta som om hon ville komma där ifrån snabbt.

Jeremiah såg runt lite medans de gick, kom inte på nåt bra att säga. Han hade egentligen aldrig varit särskilt bra på att komma på nåt att säga. Han såg på henne och lyssnade sen, log lite mot henne.
"Okej, då ska jag inte störa dig mer", sade han vänligt.