Jullan Bullan & Hufflepuffisen prs

Adam kysste henne tillbaka. Hon fick honom att slappna av och han var så lycklig att han hade henne.

"Är inte du" frågade han. "Vi ska ge oss ut på jakt men vet inte var vi ska leta, vem som har det vi söker eller hur länge vi ska vara borta".

" Det kommer inte bli bättre för att du är spänd utan då kommer du bara göra illa dig" sa Meg och rörde till hans kind.

Han nickade och log mot henne. Hon hade givetvis rätt. Precis som han varit rädd att han skulle bli för distraherad av oro för henne om hon var med, lika farligt skulle det bli om han spände sig och inte tänkte klart.
"Jag vet, det är bara svårt att låta bli. Vi har ingen aning om vad som väntar oss och det skrämmer mig lite" förklarade han för henne och kysste henne igen.

" Vi gör det här tillsammans och du vet att vi klarar allt tillsammans" sa Meg och besvarade hans kyss.

Adam nickade beslutsamt och log.
"Tillsammans klarar vi allt" upprepade han.

Meg log mot honom och rörde till hans kind.
" Sover du hos mig inatt?" frågade hon.

"Om jag får" sa han och log. Det skulle kanske lugna hans nerver, att ha henne hos sig hela natten.

" Såklart du får" sa Meg och log stort mot honom. Hon skulle tycka det var skönt att ha honom hos sig under natten för att hålla mardrömmarna borta.

Adam log glatt mot henne. "Är du färdigpackad eller behöver du mer grejor?" frågade han henne.

" Jag packar klart det sista imorgon för är trött och vill sova" sa Meg.