Institutets Hemligheter ~ Minerva.Snape & Mc Weasley

- Sover du med kläderna på? var det enda jag fick ur mig.

-Ja, det är väl inte så noga, hörde jag mig själv säga. Själv tänkte jag på hur Zassange kunde se ut, säkert med stora huggtänder och väldiga tassar.
Jag återgick till verkligheten och frågade: -Har du någon kommit på någon plan än på hur vi ska hitta ingången?

- Nä, vi tar det imorgon.
Jag går in till mitt rum och klädde av mig och kastade mig i sängen.
- Godnatt! ropade jag-

-God natt själv, svarade jag sömnigt tillbaka. Jag somnade direkt, det var som om det låg en besvärjelse över rummet som låg där och tryckte.

Den natten sov jag drömlöst och vaknade av att en ljusglimt hade trängt sig in genom en av fönstergluggarna, och som träffade mig precis i ögonen.
Jag drog undan täcket, ruffsade till håret och ropade om Geoffrey var vaken. Jag satte mig i sängen ingen för att vänta på svar.

tråden är fixad, kommer att läögg in lite kort info om vad vi rollat där!! + den info vi tog i ugglan

Ok, vi fortsätter väl att rolla på den här tråden?

spelar väl ingen roll??

ditt drag, i denna tråd / den andra

(Vi fortsätter väl här då...)
När jag inte hade fått något svar på en lång stund började jag bli orolig. Jag tittade på mitt armbandsur och upptäckte att den var över tio på morgonen. Kunde han ha lämnat sitt rum under natten, eller vad var det frågan om?

Jag gick fram till dörren, uttalade besvärjelse n Alohomora (tror stt den stavas så) och dörren öppnades. Jag tvekade lite innan jag fattade mod och gick in i rummet, om Geoffrey var där kanske han skulle tycka att det var ofredande. Jag knackade på dörrposten försäkerhetsskull och gick sedan in i rummet.
Det var tomt.

... När jag vaknade så hade ljuset börjat stiga genom det lilla fönstret.
Jag smög försiktigt ut ur mitt sovrum och in till allrummet.
När jag satte mig vid den stora soffan så låg det en liten lapp där.
"Du kan hämta mat i matsalen. Det står en bricka med mat och saft." // alla mästare

Jag smög ut genom allrummet och knackade 3 gånger med det röda armbandet mot låset för att låsa dörren.

Medans jag vandrade genom de tomma korridorerna så kund jag inte låta bli att tänka på varför jag och William var tvungna att vara isolerade från alla andra.

När jag kom till matsalen så var det inte många där, men när alla såg mig så slutade de prata och de bara stirrade mot mig som om jag vore ett monster.
Jag gick fram till matvagnen och såg att det stod en bricka med mat och vatten på.
Med en handrörelse fick jag brickan att sväva och med hjälp av den magin så ledde jag den svävande brickan tillbaka mot allrummet.

Jag knackade mot låset med brickan och jag klev in i allrummet.
precis när jag klivit in så ser jag William stirra på mig som om han inte sett mig tidigare.
"Vad är det med dig?" frågade jag.
Han ryckte på axlarna.
"Vart var du?" undrade William.
Jag ställde ned brickan på bordet framför soffan.
"Jag var och hämtade mat."

-Jaha, svarade jag medan jag drog en lättnads suck.
-Jag trodde att du hade lämnat mig, att du inte stod ut med mig i ditt sälskap...
-Det gör jag visst, svarade han snabbt. Och förresten tycker jag att vi prata om husdjuret, du vet.
-Ja, det sägs ju att det fortfarande lever efter alla dessa år, svarade jag med eftertryck. Så vad tycker du att att vi ska börja någonstans?
-I ditt fall skulle jag börja med att äta frukost, skrattade han.
-Ja, såklart, då gör vi väl det nu med det samma!

Vi åt upp frukosten under tystnad. Frukosten bestod av två par ägg stekta på en sida, rågbröd, två skålar havregrynsgröt samt varsitt glas med nypressad pumpajuice.

Vi satt tysta där även ett tag efter att vi ätit upp, tills jag bröt tystnaden, men först tittade jag om det befann sig någon annan i rummet innan jag kom ihåg att vi var isolerade.
-Du, jag skulle vilja berätta vad som hände med mina föräldrar för två år sedan. Jag har inte haft någon att prata med om det sedan det hände, och jag tror jag kan lita på dig.