Grekland [PRIVAT Zora & Wolfy]

Akil märkte hur hon tvekar
-ta den svarta, den ägs inte av någon
sa han nu bara och pekar på hingstne och fixar tyst stoet nu för bli klar..

Alice såg på honom nu och suckar
-Dem stal något som tillhörde kgnen mer får ud inte veta
sa hon bara kort och såg på h onom, det var halv sant

Skulle hon ta den svarta hästen? Celine rynkade på ögonbrynen och tittade på stoet hon redan tagit ut från boxen. Efter att ha tvekat ytterligare ett ögonblick stängde hon in den vita igen för att sedan med bestämda steg gå fram till hingsten istället. Hon ägnade en stund åt att bekanta sig lite med honom innan hon satte fart på för att bli klar.


"De stal från kungen?" upprepade Darius misstroget. Det lät för dumt för att vara sant. Kungen hade större saker att bekymra sig för än folk som stal från honom, men å andra sidan var han jämt på dåligt humör och det förvånade väl inte direkt Darius att kungen då sett till att hennes föräldrar blev avrättade.

akil nickar tyst bara och blev klar och vänade på henne och lämnar stoet en stund och häjlpte henne kalar med hingsetn och fick upp henne med på hästen och ledde ut sin häst och henens häst ur stallet och hoppar smidigt upp
-kom
sa han och red nu iväg mot skogen.


Alice sgåg på Darius
-du borde skaffa hör appara om du inte hör
sa hon bara och la arman i kors

Hon öppnade munnen för att påpeka att hon sannerligen klarade av att ta sig upp på en häst på egen hand, men stängde den igen då hon insåg att han högst antagligen gjort det av artighet. Och det uppskattade hon ju. Därför nickade hon bara till honom som tack och smackade uppmanande åt hingsten att sätta fart mot skogen.


"Jag ska tänka på saken," nickade Darius och drack upp det sista han hade i glaset, vinkade sedan till killen för att be om påfyllning. Under tiden knäppte han fingrarna och sträckte på dem så de knakade till. Han tyckte om ljudet.

Aki lred med lugn twmpo mot skogen och hade koll så hon hängde med
-ser du han e snäll
sa han snällt och red lugnt upp mot en stig han laltid tog för den var trygg..


Alice lysnar på honom.
-låter osm en ide
sa ohn bara och satt tyst oc tänkte lite grnan och rykte till av ljudet från hans fingrar
-nej ushch snälla det låter så konstigt
sa hon direkt och rös i hela kroppen

"Trodde, tror, du att jag skulle ha problem om han inte sprang i nätt och jämn takt?" Celine klappade hingsten på halsen innan hon såg sig om för att ta in så mycket av omgivningen som möjligt.


"Finns det någon osynlig kraft som håller fast dig i stolen?" undrade han med spelad intresserad blick, "annars är det ju fritt fram för dig att sätta dig någon annanstans. Jag gillar ljudet och det är därför jag gör det." Han sträckte på dem en gång till så samma ljud hördes men denna gång lite högre. Han flinade brett innan han slutade upp.

Akil log mot henne
-nejdå det tror jag inte. Du kan rida jga vet det för menr vem annars gillar hästar.
sa han mjukt och red in på en oupptrampad strod nu och och såg runt en sista gån iann hn svängde ner på en backe.


Alice såg på honom
-nope men jag sitter hellre här än den gamla gubben som nu i femnton minuter kollat in både mina höfter och mina bröst.
sa hon kort bara rykte åter igen när han gjord edet inget.
-snälla seiröst har du ijnte hört att fingranra bli stela som änldre och risken för fraktur
sa hon nu, hon kunde mer än man trodde om kroppen och visste lite väl mycket om det för vara tjänare.

"Bra." Celine sa ingenting mer. Hon tyckte inte om att bli undervärderad. Hon var kapabel till mycket trots att det knappast var någonting man skulle kunna tro vid första anblick.


"Jaha, så det är bara därför mitt sällskap duger?" Darius vände blicken till gubben hon pratat om och riktade nästan direkt uppmärksamheten till Alice igen. Det fanns en viss nytta med att vara en av de bästa krigarna, folk hade respekt för en och man kunde skrämma slag på folk bara genom en enda blick.
"Jag tror inte att jag lever längre än till trettio, så jag behöver knappast i nuläget sitta och fundera på hur mina fingrar ser ut och hur de mår när jag är äldre."

Akil lyssnar bara och suckar tyst och kom ner mot en äng och skritar över den och in i nedunge och hoppar av hästne där och knöt
-klara du?
frågade han och menar på hoppa av


Alice lysnsar
-hellre en man som inte vill innanför kläderna än en man som vill
sa ohn kort och rättar till håre lite och lyssnar
-säg inte för mycket, finns män som krigar lever längre
sa ohn

Hon drog lätt i tyglarna då Akil saktade ner. Bara några få tiotal meter senare stannade han upp. Med en lätt och sammanbiten nick som svar gled hon ur sadeln och lämnade den svarta hingsten intill hans för att de skulle ha sällskap av varandra.


"Behöver nödvändigtvis ändå inte vara så att jag är en av dem." Darius fnös till och drack en klunk av sin öl. Han hoppades nästan på att så inte skulle vara fallet. Men med den stilen han hade så förvånade det honom att han fortfarande var vid liv. Men han tyckte om att leva farligt.