Percy Jackson ÖPPET Rollspel

Dylan flinade lite, modern suckade lite.
"Jag borde väl ha vant mig vid dig vid det här laget", sade hon lite sarkastiskt, samtidigt som hon började köra igen. Dylan såg bak på sin vän, glad att träffa honom igen. Visserligen var det inte särksilt länge sen de setts, de hade ju trots allt slutat skolan bara någon dag tidigare, men ändå.
"Har du fått bättre info än mig? Jag har i princip fått reda på ingenting", frågade han vännen.

Theo lutar sig framåt och såg å Dyal nco ett lurigt leennde smög sig in på hans läppar.
-Romerska och grekiska gudar tror jag det e bara, inga nordiska så vi e unika.
sa han lugnt som sin inledning oc htänkte vidare.
-och dem har sånt fint läger och regler ska hållas så nu du ska det brytas lite regler, rebellen e på ingång. Men mer vet jag inte faktiskt, fick inte ur mannen mer som försökte komma ur min väg igår.
sa han och log till, Theo var brutal om han måste men han gjorde aldrig något elakt.
-sedan må det finnas söta tjejer flörta med, en sommarflört
sa han på skoj

Kit såg en klättervägg som sprutade lava längre bort. Hon gnuggade ögonen för att se om hon såg rätt men den fortsatte att spruta lava.
"Vad är det för slags vägg?" frågade hon sig själv och rynkade på pannan.
Hon gick nyfiket mot lägret och försökte smälta in bland lägermedlemmarna. Det var några som fäktades med svärd och Kit försökte att inte se så förvånad ut men det funkade inte när hon gick in i en häst... eller egentligen hälften av en häst och hälften av en man.

Rue skyndade sig till lägret. På vägen till Thalias tall såg hon Alva från Hermes stuga. Hon Car inte säker men chansade.
"Alva!" Ropade hon. Alva såg lite förvånad ut. Då var det nog hon som var Alva.
"Hej," sa hon. "Du är?"
"Rue." Sa Rue. "Hades stuga. Eller 13, om du föredrar det."

Eiras huvud surrade, vem var främlingen som gett henne kartan och lika fort försvunnit? Hon såg ner på kartan men symbolerna på den var obegripliga, det var som rena grekiskan.
" Long Island!" ekade i högtalaren på bussen, det var här hon skulle av, så mycket hade hon förstått av kartan.
Fast när hon stod på bussplatsen så undrade hon om främlingen hade lurat henne. Eira såg sig omkring men det enda hon såg var träd som tornade sig över henne och blockerade allt solljus.
Eira började gå mot det hållet om hon trodde ledde ut till motorvägen. Det hördes ljud en bit bort, det lät som ett krig pågick mitt i skogen.
" Har jag hamnat mitt i en film inspelning?" frågade hon sig själv medans hon smög sig dit ljudet verkade komma i från.

Dylan såg på honom och höjde på ögonbrynen lite.
"Seriöst?", frågade han honom förvånat, visst att hans mamma hade nästan sagt att det hade med hans pappa att göra så hade han då verkligen inte förväntat sig det.
"Vadå är det typ som ett läger?", frågade han, visste ärligt talat om han frågade sin mor eller Theo. Han kunde inte låta bli att flina till.
"Låter perfekt för oss då", sade han genast retsamt till svar med ett brett flin. Hans mamma suckade lite igen.
"Det är ett sommarläger för halvgudar. Jag vet inte särskilt mycket, men ni kommer kunna vara i säkerhet där. Och ni ska inte bryta några regler. Det är för romerska och greksika halvgudar, så ni har tur om ni ens får komma dit, så då får ni för en gångs skull sköta er", sade hon.

Theo såg på honom nu och flinar kort mot sin vän.
-Vi kommer regera Dylan. och ja som läger typ
sa han och såg på kvinnan när hon började prata oc hstack snabbt fram huvudet så dme sågpå varnadra.
-sköta? du vet jag e väldigt skötsam miss. Men kan inte lova med regler.
sa han charmigt på skoj och lutar sig back igen och öppnar väskan tyst och tog sin dricka han hade där och tog en klunk sen ställde han tillbaka den
-Pappa e bara nöjd om jag e kvar så lite rebell skaer måste jag göra miss eller hur dylan
sa han och flinar när han såg att de snart nog närmade sig

Kentauren log bara mot henne innan han hjälpte henne upp.
"Det här är nog en av de skummaste händelserna idag...", muttrade Kit för sig själv men kentauren tycktes höra det.
"Det kan vara svårt att ta in det här när man är ny på lägret", sade han och log. "Välkommen till Halvblodslägret, jag är Keiron och är verksamhetsdirektören här på lägret. Men det är så att du är dotter till en gud."
Det sista var inget nytt men hon kanske inte ska berätta vem hennes mamma är istället spelade hon som hon inte trodde honom.
"Är det här något slags skämt? Spelar ni in en film här? " frågade Kit nonchalant.

Dylan flinade till
"Eller hur. Vi kommer sköta oss mamma, oroa dig inte", svarade han henne. Hon såg granskande på dem båda och kunde inte låta bli att sucka lite.
"Ja det är väl för mycket begärt att ni inte ska bryta några regler alls. Men vad ni än gör, bli inte utkastade", uppmanade hon dem och Dylan kunde inte låta bli att le.
"JAdå", avarade han henne. Det var roligt hur väl hon kände dem - efter ett tag hade hon väl helt gett upp hoppet om att de två skulle vara några skötsamma pojkar.

Rue och Alva pratade lite om vad som helst. Vad dem gillade med halvblodslägret och så.
"Bye," sa Rue. "Jag ska till min stuga nu." Hon vinkade till Alva och gick för att paxa bästa sägen innan någon annan tig den.
Yes, ledig, som vanligt. Hon började stör ut sina saker och göra sig hemmstad medan hon tänkte på vilka monster hon skulle behöva döda och vilka som kommer dö på uppdragen. Var hon en av den? Hon funderade också på vilka profetionerna kommer vara. Vad är unikt för denna sommar? Fiskpudfig eller chokladpudding? Miljöbovar eller Tartaros? Vad sim helst kunde hända.
"Rue!" Ropade någon. Nä, ingen där. Och ingen ute verkade vilja ha hennes uppmärksamhet.