Allmänt rollspel [6 pers]

Han blev lite förvånad av att både Rachel, Aravis, Jason och Dean hade valt att följa med honom. Även om det var Zachary som hade kommit med den här idén så var han inte speciellt populär. Han hade inte trott att han skulle bli så mycket av en ledare som det kändes som att han var just nu.
Zach sneglade mot Aravis och fortsatte gå inåt i bunkern tills han kom till ett rum med tre våningssängar. Han kollade förvånat runt. Även om det var en bunker så hade han inte trott att det skulle finnas sängar kvar, eftersom den stått tom och övergiven så pass länge. "..men kolla här då" sa han och kollade på dem. "Det här är ju helt perfekt!". Sängarna verkade inte ens speciellt slitna. Han tog av sig sin ryggsäck och slängde den på en av underslaferna samtidigt som han satte sig ner på sängen bredvid väskan.

"Perfekt!" flinade Aravis och slängde sin ryggsäck på den andra underslafen.
"Som om någon vänlig eller ovänlig själ väntat på oss." sa hon något olycksbådande men log sedan. Det var kul att skrämma folk även om hon inte tog så allvarligt på det. Det var som att hålla upp en fasad. Att färga håret i diverse färgglada färger, sminka sig mörkt och köpa kläder second hand då hon inte hade råd med annat. Men det gick bra, hon höll sin personliga stil och just nu var det nästan inne att köpa kläder så. Dessutom gillade hon inte slösaktighet och förstörande av moder jord alltförmycket.

Rachel tog av sin väska och la den på en av överslafarlna. Hon hade inte märkt hur mycket väskan tyngde ner henne, men det var en lättnad när hon tog av den. När hon klättrat upp i sängen satte hon sig på kanten och kikade ner på de andra som höll på med att lägga upp sina väskor i sängarna.

Det dunsade till när Deans ryggsäck träffade madrassen på en av undre sängarna. Han såg dammkornen, så små och obetydliga att det är helt sjukt att det kittlar till i näsan och han nös. Armen for upp och han låter sitt atjoo! dämpas av armvecket.
"Om det har varit några själar här så var de inte särskilt smarta", svarade Dean, sträckte på sig, höjde på ögonbrynen mot tjejen. "Man tvättar väl ändå lakan?"
Han fattar väl att hon skämtar, att dehär sängarna varit där länge, men han kan inte låta bli att säga det.

Caitlin hade följt med de andra till platserna då där man skulle sova och suckade eftersom ingen verkade vilja prata med henne och hon var inte den som tog kontakt först.

Rachel kände att hon borde säga någonting snart. Hon hade varit tyst ända sedan de kom in. De flesta av de andra hade sagt någonting och hon ville inte vara den enda som satt helt knäpp tyst.
"Vet någon vad klockan är?...", sa Rachel. Det kanske inte var det bästa hon kunde ha sagt, men nu hade hon iallafall sagt någonting.

Zachary kollade på Rachel och tog upp sin mobil. "16.07" svarade han.
Zach reste sig upp gick fram till ett av hörnen i rummet. Han plockade upp en tom gammal flaska och kollade mot de andra. "Snurra flaskan någon?".

Jason hade slängt upp sin väska på en utav överslaferna, klättrade sedan upp så att han satt med benen dinglande på utsidan, lyssnade bara lite på de andra. Då Zachary frågade om snurra flaskan log han litet mot honom, ryckte på axlarna.
"Visst", svarade han och hoppade ned från sängen.

Zach satte sig ned på golvet och la flaskan framför sig.
Han kollade mot de andra. "Vill ni också vara med?" Frågade han. "Eller ska ni bara stå där?"
Även om de nyss kommit dit och knappt hunnit ställa ifrån sig väskorna så tyckte han ändå snurra flaskan verkade kul, och det var säkert fler än bara Jason som ville vara med. Dessutom var snurra flaskan ett ganska snabbt och lätt sätt att få veta mer om varandra och lära känna varandra bättre.

Caitlin suckade och gick och satte sig oh sa.
- Jag kan väl vara med då.