5 S A U C E [PRS]

V E G A
"Fuck, jag kan inte- vad ska vi göra?"
Jag tittade panikslaget mot Luke, som stod närmast mig, för jag visste att om gruppen av människor knuffade till mig skulle jag falla mot vattnet och få panik. För om jag inte skulle komma upp ur vattnet lätt skulle jag inte kunna andas, och då skulle jag börja skaka.

M I C H A E L
Mikey tog tag i Avas handled och drog henne diskret bort från resten av gruppen, så att hon inte skulle skadas. Han sprang mot en lång, ostabil träbrygga lite längre bort där han visste säkert att ingen skulle kunna hitta dem.

A V A
Jag snubblade efter Mike i vattnet och försökte att vara så diskret som möjligt, vilket inte var lätt eftersom jag sprang tillsammans med en medlem i 5SOS.
Mike drog med mig mot en träbrygga och när vi kom fram hukade jag bakom den, helt genomvåt.

A S H T O N
Ash visste inte riktigt hur han skulle hantera situationen. Han stod där, nästan naken, och tittade på hur fansen sprang ut i vattnet. De skrek och skrattade. Han tittade på Mikey och Ava som bara stack.
"Hey!" ropade han lite darrigt när fansen var tio meter ifrån dem. Han möttes av ett skrik och blev lite rädd - vad skulle de göra utan sina livvakter?

V E G A
"Åh, jösses," viskade jag och kände mitt hjärta slå snabbare för varje sekund. "Åh nej."
Jag stod som fastfrusen i vattnet och tittade mot klungan som sprang mot oss. Det hade ju gått så bra, jag trodde att jag skulle komma över rädslan över havet, och istället kände jag min kropp skaka svagt när de kom mot oss.

M I C H A E L
"Hur mår du?" frågade Mike när de var säkra. Han tittade på hennes hår som klibbat sig fast mot hennes hals och log svagt åt henne.

A V A
"Tack, det är okej", mumlade jag och försökte le. Usch. Folkmassor. Människor var tillräckligt läskiga ensamma.
"Vart är era livvakter?" viskade jag och rös. Vattnet kändes med ens kallt.

L U K E
Luke började få lite panik. De första fansen stod nu framme vid honom och sträckte fram händerna för att ta på honom. Allt kändes obehagligt.
Då fick han syn på sina livvakter på stranden. De sprang fort ut i vattnet och Luke stammade:
"Kan ni vara vänliga att backa tills jag har fått på mig lite kläder?"
Han kände sig sjukt barnslig.

V E G A
Jag försökte skakande backa iväg därifrån och hoppades att ingen skulle lägga märke till mig.'Jag märkte med ens att min andning var skakig och andetagen korta, och jag kände hur varenda nerv i kroppen gick på helspänn.
"Vatten, vattenfall, porl, sjöar..." viskade jag och försökte hålla mig lugn.
Jag svalde en klump i halsen och öppnade ögonen för att se den stora klungan och kände mig liten än en gång vid det stora havet som jag fann så skräckinjagande och jag blundade än en gång och rabblade saker jag gillade.

C A L U M
Vakternas plötsliga rörelser och snabba ingripande fick Cal att lugna sig lite, han hade sluppit undan händerna och de klängiga tjejerna med bara någon centimeter, och han försökte ta reda på hur det var för de andra.
3 saknades; Mikey, Ava och Vega.

A V A
Jag hörde starka röster och insåg att livvakterna var ute i vattnet. Jag pustade ut och begravde huvudet i händerna ett ögonblick innan jag började gå tillbaka mot stranden igen. Hela jag var genomvåt och nu när solen nästan var helt nere var det inte särskilt varmt längre.

C A L U M
Cal vände och vred på sig i ett försök att hitta Vega, och när han fick syn på henne rusade han genast iväg mot henne och försökte hjälpa henne upp mot land. Hon var skakig och stammig, och han var faktiskt ganska förvånad över att just hon mådde dåligt - hon verkade vara så stark och modig. För att underlätta situationen för båda två lyfte han upp henne och bar henne mot scenen där han försiktigt la henne i sanden.
"Hur mår du?" frågade han och grimaserade oroligt.

M I C H A E L
Mike följde efter Ava in mot land. Han tittade på henne, försökte förstå henne, men misslyckades och försökte istället sig på en konversation.
"Hur tror du att de andra klarade sig?"

A V A
"De är nog lit-iiite skkk..." rösten bröts och jag harklade mig medan tårarna började rinna. Alla dessa människor hade till slut lyckats få mig att bryta ihop, precis som vanligt. Varför skulle jag vara så ostabil?

A S H T O N
Ash gick upp mot stranden och betraktade först Vega som låg i sanden bredvid Cal och sedan Ava som gick långsammare och långsammare in mot stranden - han kunde se på hennes hållning att hon hade börjat gråta. Stackars liten, hon var säkert en sådan osäker människa med socialfobi eller något liknande. Ash ville verkligen få henne att må bättre på något sätt. Men hur skulle han kunna närma sig henne om hon var rädd för folk?

V E G A
"Jag-" började jag innan jag hickade till och kände tårar välla upp.
Jag skämdes över att visa mig svag. Jag trodde att jag hade lämnat det bakom mig, att känna mig hjälplös och ensam och den rädslan för havet och vattnet... det var helt enkelt skämmigt. Det borde varit över, jag borde ha lämnat det bakom mig. Men när flocken av människor kom springande mot oss kunde jag inte hjälpa det.
"Förlåt," snyftade jag och försökte förläget torka bort tårarna som rann längs mina kinder.

M I C A E L
"Nej, gråt inte, snälla," utbrast Mike innan han föll på knä bredvid henne.
Han tvekade; om hon hade socialfobi kanske det inte var så bra att vara så nära henne, men han placerade ändå sina armar runt hennes skakiga kropp och kramade henne sympatiskt.

A V A
Jag kramade Michael tillbaka. Han var - konstigt nog - blötare än mig. Han luktade salt och något väldigt bekant - pizza. Jag log lite medan jag snyftade vidare.
Jag avbröt kramen rätt så snabbt så att jag skulle kunna låta honom gå iväg. Jag gick den sista biten in mot land och satte mig ner bredvid Vega, som nu också grät.

L U K E
Luke hade gått upp en bit längre upp på land. Det kändes konstigt att trösta tjejerna, och det kändes också fel att han inte visste hur han skulle göra.
Luke gick där fram och tillbaka och försökte ignorera folk som igenkännande hälsade på honom. Han ville bara åka hem och lägga sig tillsammans med sina vänner, titta på How I met your mother och mula chips för att få ner stressnivåerna lite.