[PRS] Dragon Fantasy & Emma07

Han skrattade.
"Nej, men jag tvivlar på att det finns någon som kan lyckas med det." Han visste att han själv kunde vara en djävul när han bestämde sig för det, beroende på vilket humör han var på. På så sätt var han och Sigyn varandras motsatser - hon var lugn, omtänksam och tålmodig. Tre egenskaper man inte kunde säga om honom. Men med tanke på att hon satt i flera decennier med en skål över hans huvud för att hindra att det droppade gift på honom så gissade han på att hon ändå trivdes med honom.

"Nej, troligen inte." log Eira men hon förstod sig ändå inte på Sigyn. Hon förstod sig mer på Loke och hans bedrifter än hennes. Så snäll, lugn, tålmodig och omtänksam, skulle hon kunna vara det? Kanske, men inte så till den milda grad. Mot sin broder kunde hon nästan göra vad som helst, men annars? Nej, andra människor brydde hon sig inte om på samma sätt och vissa hatade hon som sin man. Hat och rädsla fanns där och det var mannen hon var bortgift med.
Hon var nu mätt och belåten och satt bakåtlutad i stolen med ett stop mjöd i sin hand. Hon hade blivit allt tåligare under resans gång och uttrycket att "dricka som en hel karl" hade hon lärt sig för att passa in. Men hon kände att detta var starkare och att det redan började snurra i hennes huvud.

"Om du är redo att börja träna imorgon, så gissar jag att vi kan ge oss av ganska snart. Så bry dig inte om att packa upp", tillade han med ett litet leende. Han tänkte hjälpa henne att finna sin bror, men innan de gav sig av behövde hon veta hur man slogs. Han hade fler fiender än vänner, och då han inte visste vad de skulle träffa på så var det bäst att hon iallafall fått litet träning innan de gav sig av.

Eira vände sig mot honom och stirrade på honom.
"Var ska vi ge oss av?" frågade hon förvånat. Hon trodde att han skulle stanna här. Att han ville hjälpa henne hade hon inte en tanke på, för varför skulle någon vilja hjälpa henne? Hon hade förvisso inget emot att ge sig ut på äventyr var han än ville. Men att han nu ville ta med henne var han nu skulle? Var hon inte mer än en börda på så vis?

"Till Miklagård. Jag trodde vi skulle hitta din bror?" frågade han, en nypa retsamt med ett litet leende. Han funderade just bara på om han skulle ta med sig sin egen bror.
"Om du vill tar jag med min bror också", sade han med ett litet leende.

"Vill du hjälpa mig med det?" sa hon förvånar och stirrade på honom. Skulle de åka till Miklagård? Staden hon enbart kunde drömma om. Skulle hon få åka med på ett skepp? Hon såg en lång stund på honom och hennes ögon glänste.
"Har du ett skepp?" frågade hon och nickade med det om Tor.
"Självfallet får han följa med." svarade hon förvånad att han frågade henne om lov.
"Jag borde verkligen tacka min lyckliga stjärna att jag träffade just dig." log hon och gäspade till en aning. Dagen hade varit lång och ansträngande. Hon hade fått mat, värme och mjöd, nu fattades bara badet och hon skulle falla som död i sängen.

"Jag kan ordna ett", sade han med ett litet leende över hennes förvåning och glädje. Han skulle inte ha något problem att ordna ett skepp, då så gott som alla i byn visste vem han var och hyste respekt för honom, och om han sökte plats på ett skepp skulle han få det. Och om de skulle neka Lopt, så skulle de iallafall inte neka Loke. Nu längre skulle han inte vara lika noga med att gömma sig, utan behövde han avslöja sig så gjorde han det.
"Men om vi ska träna dig så får du vara beredd på att du tränas hårt", sade han med ett något höjt ögonbryn.

Hon nickade och ställde sig upp, skulle hon tränas imorgon redan borde hon gå och lägga sig.
"Självfallet är jag beredd på det, jag är bara mer än tacksam att du vill det. Att du ens tror att jag klarar av det trots att du vet att jag är kvinna." hon log snett och fortsatte.
"Men nu skulle jag gärna vilja ta mig ett bad och sova sedan." hon var otroligt trött, men hon ville inte lägga sig någonstans utan att vara ren och inte heller sätta på sig de nya kläderna.

"Det är den första dörren till höger. Badet står redo", sade han med ett leende samtidigt som han nickade åt vilken dörr hon skulle gå ut ur. Han förstod henne, då det började bli sent, pch han gissade att det varit en lång dag för henne. Huset såg simpelt ut, men egentligen var det relarivt stort, med kök, allrum, sovrum och gästrummet han just erbjudit Eira. Och smedjan förstås.

Eira nickade och gick dit han visat. Det var ingen ide att fråga hur det kunde stå ett bad redo. Det var mycket hon fick lära sig att förvänta då han var i närheten.
"God natt då och tack för allt verkligen." hon log en sista gång mot honom innan hon öppnade dörren och gick in. Rummet som hon kom in i hade en stor sprakande brasa och en härlig säng, hon kunde knappt vänta att krypa ner i den. Men innan det gick hon till badrummet där varmt vatten var upphällt och redo. Hon drog av sig alla de gamla kläderna som hon la i en hög, hon ville aldrig ha dem på sig mer. Sedan kröp hon behagfullt ner i det underbart varma vattnet.